Petra:
DÖDGRÄVARENS DOTTER av JOYCE CAROL OATES
Vansinnig tråkigt. Oredigerat manus. Förstår ingenting. Det är några av de åsikter jag hittar när jag googlar Dödgrävarens dotter. Jag finner ingenting tråkigt eller oredigerat över den. Jag älskar varje sekund av boken och tycker historien om Rebecka Schwart är fullkomligt fantastisk. Jag tycker aldrig det blir långtråkigt som det kunde bli i Fallen eller Blonde utan här tycker jag Oates håller bra tempo hela tiden. Berättelsen är verkligen en feministisk hyllning till en otroligt stark kvinna.
Och slutet. Brevväxlingen är genial. Jag fullkomligt älskar slutet!
Det här är ett inlägg i vårt tema: Böcker som inspirerat oss med anledning av Världsbokdagen, 23 april.