Jag gillar Jonathan Troppers stil. Här finns rappa dialoger, välformulerat språk och drastiska vändningar. Han kan verkligen konsten att skriva en god och underhållande bok! Den första romanen jag läste var Konsten att tala med en änkling. Där imponerades jag av förmågan att beskriva sorg och sörjande på ett sätt som var hudlöst men aldrig sentimentalt. Nästa roman Sju jävligt svåra dagar gillade jag också men stördes en del av huvudpersonen Judds sätt att betrakta sin fru.
Boken om Joe handlar om Joe (!) som lämnade sin småstad med buller och bång, skriver en självbiografisk roman om sin uppväxt, där han överdriver fast bara lite, och får stor framgång och berömmelse. Utom i hemstaden då… När han återvänder efter sjutton år ligger pappa för döden och hemkomsten blir i stort sett en katastrof. Alla hatar honom. A-L-L-A. Bortsett från bästa kompisen som är svårt sjuk i Aids. Kanske Carly, ungdomskärleken, inte heller är så arg. Under årens lopp har man haft bokbål med Joes roman och nu ägnar sig stadens bokklubb åt att åka förbi Joes föräldrahem och slänga den där skitromanen på gräsmattan. Högen växer. Det finns mycket att klara upp och reda ut och när pappan dör blir Joe kvar.
Jag läser i ett svep och älskar Troppers sätt att skriva roligt och träffsäkert om och från det där mänskliga mörkret. Vad händer när när någon dör är ett bra och svårt tema att skriva om. Tropper gör det utmärkt. Inte kladdigt och patetiskt utan skarpsynt och exakt. Och roligt. Gör om det den som kan.
Boken om Joe. Jonathan Tropper. Utgiven 2004. På svenska av Gilla förlag 2012.
Jag har Sju jävligt långa dagar på nattduksbordet, till och med påbörjad. Men biblioteksböcker kommer ”tyvärr” hela tiden i första hand.. Men det lilla jag har läst tycker jag är helt okej! :=)
Ska läsa, har haft så mycket nöje av de två första!