Jag läste för några år sedan Den femte sanningen, en roman som i original heter The Golden Notebook. Den handlar om författaren Anna, som skriver
Det första jag gjorde när jag kom till den här nya våningen och ordnade mitt stora rum var att köpa arbetsbordet och lägga mina minnesböcker på det. […] Jag för fyra minnesböcker, en svart minnesbok som har att göra med författaren Anna Wulf, en röd minnesbok som behandlar politik, en gul minnesbok där jag skriver historier ur min egen erfarenhet och en blå minnesbok som försöker vara dagbok.
Vi följer författaren Anna Wulfs liv genom det hon skriver i sina böcker. Det blir fragmentariskt när liv och händelser ska sönderdelas och Anna blir till sist frustrerad över bristen på helhet i sitt liv. För att skapa den helheten skaffar hon sig en ny bok att skriva i. Den gyllene minnesboken.(Minnesbok = dålig översättning. Loggbok? Skrivbok?) Så gjorde också jag: köpte en ny skrivbok, om än inte gyllene utan svart moleskine, för att skapa helhet av fragmenten. På den vägen är det. Tack för det också, Doris Lessing.