Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Att hitta hem av Caroline Twamley

Inga lämnar sin man efter många år och är skör och tveksam till om hon gjort det rätta. Nu drar hon iväg på sin drömresa, till Irland, där hon av olika skäl blir inhyst i en lägenhet i utkanten av en stad. Hennes granne är hyresvärdens mamma och snart är Inga vän med båda.

Det visar sig att sonen blev bortadopterad som bebis. I tillbakablickar berättas om hur illa mamma Colleen behandlades på ett Madeleine-kloster dit man skickade unga gravida ogifta flickor. Mamma och son hittade varandra som vuxna.

Parallellt löper berättelsen om Sverige där Malin har hittat dokument efter sin mamma där det framgår att mamman är adopterad och nu börjar hon ett pusselläggande för att reda ut hur detta har gått till.

Man kan säga att märkliga sammanträffanden och slumpar är VÄLDIGT många i den här boken. Samtidigt finns det en framåtrörelse när olika personer berättar i olika tidsplan. Här ges många trådar att dra och nysta i vilket sammantaget gav mig några timmars underhållande läsning.

Att hitta hem. Caroline Twamley. Utgiven hos Historiska Media 2023.

Publicerat

Julboksfrukost om En snöängel till jul

En gång är ingen gång och två gånger är en vana säger vi när vi återigen väljer en julbok till decembers bokfrukost. Vi läser En snöängel till jul och minsann gör vi det hos förlaget och med författarna: Birgitta Gunnarsson, Johanna Johansson och Sara Molin.

Romanens tre huvudpersoner känner inte varandra i början av boken. Det är den äldre Margit som behöver hjälp med det ena och det andra i sitt hus, Milo, den ganska ensamma gymnasiepojken, och Aida som vill arrangera en julfest för alla som inte har någon att fira jul med. Så strålar de samman och julen blir något helt annat än de trodde. Så här sa vi:

– En fin bok om vänskap.
– Det blir aldrig så där sötsliskigt som julromaner kan vara.
– Man tycker så mycket om alla karaktärerna.
– Trovärdigt och väldigt fint gestaltade.
– Sömlös berättelse, man kan aldrig ana att det är tre författare.
– Man måste ändå ömma för pappan, hur är hans jul?
– Roliga detaljer!
– Blir det en uppföljare?

Därmed var höstens bokfrukostar avklarade. Temat var FÄRG.

Publicerat

Ofri jord av Claire Fuller

Ofri jord börjar då en äldre kvinna, Dot, dör hastigt i sitt hem. Här i den enskilt belägna stugan har hon bott tillsammans med sina barn, de drygt femtioåriga tvillingarna Jeanie och Julius. De har levt enkelt, odlat grönsaker och hållit höns. Julius gör enklare byggjobb ute på bygden. Jeanies hjärtsjukdom har hållit henne borta från skolan och hon kan inte läsa eller skriva. När Dot dör uppdagas en lång rad problem. Inga pengar finns, bara skulder. Hur ska syskonen ska klara livhanken nu? Ganska snart blir de också brutalt fråntagna huset.  

Romanen blir ett porträtt av tvillingarna Jeanie och Julius. De är komplexa karaktärer. När de bit för bit får veta hur de ligger till med allt det som mamman berättat för dem, det som varit sanningen och riktningen för dem, raseras deras värld. Ändå ger de inte upp. Framför allt Jeanie hanterar allt de utsätts för med lika delar ilska och stolthet. Berättelsen är osentimental när den pendlar mellan misär och hopp. Och in i det sista vet man inte hur det ska sluta. Det tycker jag mycket om.

Samtidigt finns så många frågor jag inte förstår. Varför gjorde mamman som hon gjorde är väl den första, största. Varför ett kuvert med pengar samtidigt som elräkningen inte är betald? Varför berättade inte mammans väninna tidigt för tvillingarna hur det låg till? Varför håller alla inne med sanningen hela tiden? Jag skulle kunna rada upp fråga efter fråga och de förtar lite av trovärdigheten i den i övrigt intressanta och läsvärda berättelsen.

Med det sagt är det ändå en bok att sträckläsa, mycket att tänka på och gärna diskutera. Jeanie och Julius glömmer man inte i första taget.

Ofri jord. Claire Fuller. Utgiven 2021, på svenska hos Lind&Co 2023 i översättning av Ylva Stålmarck.

Publicerat

Bokfrukost om Genom blå hagar

Hon kan sin novellkonst, Claire Keegan. Det konstaterar vi under november månads bokfrukost. Vi pratar om hennes senaste svenska utgivning Genom blå hagar. I åtta noveller möter vi människor, främst på Irland men också annorstädes.

Med åtta olika texter tycker man mer om vissa, så är det. Vi är nog överens om att novellen som gett namn till hela samlingen, ”Genom blå hagar”, griper oss mest. Det är prästen som vigt åtskilliga brudpar, sett konflikter och bråk på bröllopsfesten och tröstat gråtande människor. Nu står hans livs kärlek framför altaret. Henne som han valde bort för att prästkallet är högre? Det finns, som man säger, så många bottnar i novellen att fundera över. Inget är enkelt.

”Skogsvaktarens dotter” är också en novell som stiger över de andra. En man som kort och gott behöver en hustru, och den han väljer tackar ja för att hon börjar bli gammal och kommer någon fria igen? Det är så mycket som skyfflas under mattan och inte sägs och inte görs. Tills den dagen då frun, utomordentlig storyteller, berättar allt. Inför publik.

Vi resonerar om det finns ett gemensamt tema för novellerna. Det handlar om människor som inte är lyckliga, ”alla är blue”, säger någon. De som inte kan eller vill säga hur det är. Sanningen håller man inom sig. Ändå är det inte sentimentalt. Inga onödiga ord heller. Återhållsamt och precist. Och språket i Erik Anderssons översättning är fantastiskt.

Genom blå hagar. Claire Keegan. Utgiven 2007 (?). På svenska 2023 hos Wahlström & Widstrand, i översättning av Erik Andersson

Här skriver vi om Keegans Det sista ljuset