Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Hennes titlar har flödat bland boktipsen. Evelyn Hugos sju äkta män, Daisy Jones & The Six, Äkta kärlekar. Men för min del har de bara fladdrat förbi. Inte hamnat så högt upp på Att läsa-listan (om ens) Omdömena verkar vara polariserade? Antingen jättebra eller jättedåligt. Läs vad Maggan skriver om Evelyn Hugos sju äkta män.

Nå, med det sagt fick jag Malibu brinner i näven och jag har läst den med stor behållning. Bra tänker jag, att jag har en hel hoper andra böcker av författaren att hugga in på. I Malibu placeras vi i slutet av augusti 1983. Det är dagen då den spektakulära festen ska gå av stapeln. Ninas årliga fest. Den som alla, A-L-L-A, vill få en inbjudan till. Nina är storasyster i den syskonskara som berättelsen kretsar kring. I återblickar från 50-talet och framåt får vi också lära känna föräldrarna, den mytomspunna rockstjärnan Mick Riva och June som älskar Mick mer än han älskar henne. 1983 är det på sitt sätt en trasig syskongrupp, men med stark sammanhållning. Till kvällens fest dyker förstås överraskning efter överraskning upp och det blir ett häftigt crescendo.

Jag är barnsligt förtjust i tidsmässiga ramberättelser, när vi tar oss framåt timme för timme i kapitlen. Historien fördjupas och breddas, min spänning och förväntan stiger i takt med tiden. Redan i inledningen slås det fast att Malibu brinner med jämna mellanrum. Men jag tänker på den engelska titeln, Malibu rising. För det är ju det andra, det hoppfulla, oavsett om det handlar om människan eller naturen. Att något (åter)uppstår vilket i alla fall i några avseenden kommer att ske här. Spänningen och konflikterna kontrasteras snyggt med den laid-backiga surfarmiljön. Mycket filmiskt där det är enkelt att för sitt inre se de fyra syskonen stå på sina brädor högst upp på vågorna. Sand överallt. Mixen blir strålande och jag tycker det ska blir fint att läsa mer av Taylor Jenkins Reid.

Malibu brinner. Taylor Jenkins Reid. Utgiven 2023 av Bookmarks i översättning av Cecilia Berglund Barklem.

Publicerat

Amors pilar av Wibke Brueggemann

Alltså Katherine Cooper-Bunting. När ens bästa kompis behöver komma över en förlorad kärlek och blir kär i Katherine Cooper-Bunting så gäller det att göra allt för att hjälpa till. Till exempel att få dem att prata med varandra. Till exempel att se till att de är med i samma amatörteater. Till exempel att själv inte bli kär i Katherine Cooper-Bunting.

Men 2 av 3 är väl ändå rätt bra, tänker Tilly. Till saken hör också att farfar som just drabbats av demens flyttar hem till familjen. Men ingen har riktigt tid med honom, och det blir Tilly som får ta hand om saken. Mot sin vilja.

Jag var otroligt förtjust i Wibke Brueggemanns förra bok, Lycka för losers och jag är nog ganska säker på att jag tycker bättre om den. Men den här är sannerligen inte långt efter. Amors pilar är en rolig, underhållande bok med svärta för unga vuxna. Det är kärlek och relationer och kriser och förlåtelse. Men framför allt välskrivna karaktärer som är omöjliga att inte tycka om, och att TYCKA om.

Amors pilar. Wibke Brueggemann. Utgiven på svenska 2023 hos Natur & Kultur. Översättningen är gjord av Amanda Svensson och jag TROR att det snygga omslaget är gjort av Sara Acedo.

Publicerat

Bokfrukost om Bytet av Stefan Ahnhem

Trots lokförarstrejk blev vi ett gäng som käkade frukost med Stefan Ahnhem härom morgonen. En timmes givande samtal om hans senaste roman, Bytet. Han har tidigare skrivit klassiska polisromaner med som Maggan sammanfattar ”i den stil som karaktäriserade Henning Mankells, Åke Edvardssons och Håkan Nessers 90-talsdeckare”. Nu är det thriller-dags.

Alltså, psykologisk thriller i bokform, det är jag ju egentligen för vek för. Film går bra för jag blundar bara om det blir för otäckt. Men när det dras upp onämnbara ting ur avloppet i böckerna, hur ska jag blunda då?

Med det sagt läste jag ändå den obehagliga och mycket spännande Bytet med behållning och stundtals med ena ögat. Den är oväntad, annorlunda och sinnrikt konstruerad vilket gör att så fort man tror sig veta vart hän det barkar kommer en twist som får en att dra efter andan och utbrista i ett va! Vi är alla imponerade.

Allt kretsar kring två tjusiga par som bytt boende med varandra. Det ena paret ska ”hitta tillbaka till varandra” så långt ifrån vardagen som möjligt, det andra är på plats i Stockholm för en konstutställning. Men inte bara romanen är sinnrik, så är också bakgrunden till bostadsbytet. För så enkelt som att de bara bytt hus för att få några härliga veckor i ny miljö är det förstås inte. Brrr. Romanen är mycket filmisk och det är lätt att visualisera miljöerna. Santa Cruz och Stockholm med skärgård.

Ahnhem är verkligen en durkdriven spänningsförfattare. Romanen har hög fart och mycket dramatik Jag ville läsa hela tiden, andra menade att man behövde andas och lugna ner sig mellan varven. Vi diskuterar romanpersonerna och hur de gestaltas. Att vi än håller på den ena, än på den andra personen i romanen. Vem kan man egentligen lita på?

Jo, vi försökte pressa Stefan på om han lämnat polisdeckarna bakom sig. Men vad fick vi egentligen för svar?

Bytet av Stefan Ahnhem. Utgiven på Forum förlag 2023. Du kan läsa Maggans reccar om Arton grader minus och Motiv X.

Publicerat

Galna kvinnor på Hôpital de la Salpêtrière

För många år sedan läste jag Marie & Blanche av PO Enquist, som är en fiktionens form berättar om nobelpristagaren och fysikern Marie Curie och Blanche Wittman En välskriven bok och en hemsk berättelse om hur Blanche blir alltmer förstörd av de försök med radium som hon låter sig utsättas för.

Jag tänker på Blanche när jag läser De galna kvinnornas bal som utspelar sig på Salpêtrière-sjukhuset. Här bedrevs en psykiatrisk vård med en professor Charcot i spetsen. Kvinnor med så kallad hysteri behandlades här med nyfunna metoder inom hypnos. Det intresserade många människor från världen som besökte Charcots uppvisningar där han suggererade hysteriska anfall hos kvinnorna. En av hans favoritpatienter ska ha varit just Blanche Wittman. När Charcot dog blev hon i Enquists roman assistent hos Curie.

Vilka kvinnor hamnade på Salpêtrière? Tja, inte alltför sällan (alltid?) genom att maken eller familjen ansåg att de var sjuka och behövde vård. Det gäller till exempel Eugenie som placeras där, och familjen vill glömma bort denna skam med att ha en dotter på mentalsjukhus. Men var hon sjuk eller inte? Eugenies bror förfasas över systerns öde, men fogar sig för faders beslut och tiger still. Han får dock en avgörande roll i slutet av boken.

Det är alltid intressant att läsa böcker inifrån sjukhus och det här är i sig inget undantag. Författaren vill skildra kvinnors utsatthet och maktlöshet. Det är dock lite grund läsning stundtals. Det känns som om författaren vill skriva läsaren på näsan, så att ingenting missas eller missförstås. Det är lite synd tycker jag. But anyway, det är en läsvärd roman som man snabbt slukar sig igenom. Salpêtrière-sjukhusets tidigare verksamhet är fascinerande. Anläggningen finns kvar i Paris och det går att vandra omkring i parker och gångvägar och fantisera.

De galna kvinnornas bal. Victoria Mas. Utgiven 2022, på svenska hos Sekwa i översättning av Emma Majberger.