Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Bokfrukost med Mina fräknar

Fem i åtta stampar vi i bokmässans farstu för att diskutera Mina fräknar. Traditionsenligt på bokmässefrukosten har vi med oss författaren. Vi lånar Damms monter, ordnar stolarna i en så tät ring som femton stolar möjliggör och ser förväntansfullt på Sofia Hallberg.

Hon berättar om utgångspunkterna för berättelsen. Om pojkvännen som dog, om hypokondri, om fräknar och gemensamma framtidsdrömmar. Hur känslan som drivkraft kan skapa en roman på kort tid. Om dagens pensum på 2000 ord – bra eller dåliga. Om nyckelmeningarna och frasen, den allra sista som var målet. Intressant! Vi säger tack till Sofia som orkade släpa sig upp till vår frukost. Och tack för kaffet, Damm!

Boken Mina fräknar recenseras när vi är åter från bokmässan.

Publicerat

Nordisk invigning

För första gången på åratal kom jag till Göteborg redan på onsdagen. Superskönt! Så 9.00 torsdagmorgon satt jag i DNs soffa och åt frukost. Samtalade med vännen Klara om Viktiga Saker och gick sedan till Brombergs och hälsade på. 11.00 var det så dags för officiella invigningen av mässan där frågan kring det nordiska dryftades av nordiska ministerrådet. Vad är det gemensamma egentligen? Finns det något typiskt nordiskt? Kanske gemensamma värderingar som t ex yttrandefrihet och tolerans föreslog någon. Den nordiska känslan av gemenskap sa någon annan. ”När jag reser i Norden är jag ständigt hemma.” Frågan om vi inte borde låta våra ungdomar läsa mer på de nordiska språken kom upp apropå förslaget om ett litteraturpris också för barn- och ungdomslitteratur. Mark Levengood föreslog ett nordiskt läger. ”En kombination av kultur och hångel”.

Publicerat

Frukostintervjun: Hans-Olov Öberg

Hans-Olov Öberg är författare och förlagschef på Kalla Kulor. Nu har han kommit ut med sin nya roman Någon att lita på. Nu vill vi veta allt om frukostvanorna.

Godmorgon Hans-Olov ! Vad äter du till frukost?

God morgon! Jag inleder dagen med ägg, bacon, bönor och två koppar stark espresso från Pascucci.

Det låter gott. Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Kalla mig trygghetsnarkoman, jag inleder dagen med alla dagstidningar jag kommer över.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En bra morgonroman förstör med nödvändighet hela den verklighetsorienterade delen av dagen. Jag kommer ibland in i stim där det är LIVSFARLIGT att öppna boken jag läser – jag är nattuggleläsare i huvudsak – på morgonen. Senast det var sådär alldeles riktigt tokfara på taket var förra sommaren när jag svepte i mig hela Game-of-Thrones-pentalogin. DÅ förekom det att min dotter gick till jobbet på morgonen med mig i morgonrock i läsfåtöljen och hittade mig i exakt samma ställning, bara tre koppar kaffe tyngre åtta timmar senare. Så en bra morgonroman… skulle egentligen vara en dålig roman… min karaktär pallar inte mer.

Wow! Fantastisk definition av en morgonroman. Vad läser du just nu?
Just nu är jag mellan böcker, läste ut ”Vulture Point” av John Burdett – alldeles fantastisk spänningsroman i Thailandsmiljö i natt.Är det en typisk bok för dig?Ja, den är jättetypisk. Spänningsroman. Exotisk miljö. Underfundigt skriven. Udda intrig. Älskar!

Vad använder du som bokmärke?
Ett spelkort: Klöver Kung. Kan du gissa varför?

Jag  grubblar som tusan och har två möjliga anledningar. Den ena handlar intrigen i en viss roman med samma namn. Men jag ska fråga dig på i morgon på bokmässan. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Ett riktigt nördsystem. Mina favoritförfattare – t ex Elmore Leonard och P.G. Wodehouse får bästa ytorna och där står alla deras böcker samlade. Sedan har jag one-night-reads som hamnar i storleksordning. Musikbiografierna har några egna hyllor. Och till sist har vi några väldigt snygga (och lästa, jag lovar) läderband som liksom både är förvarade och displejade mellan bokstöd från Kenya i form av ytterst charmiga noshörningar.

One-night-reads! Det låter lockande. Skicka en lista! Tack Hans-Olov för intervjun och ha en fortsatt fin dag.

Publicerat

Torsdagsänkorna

På mötet pågår diskussionen högt. Den ena falangen – de är få– vill att vi ska tydligt avgränsa våra hus och vår trädgård från omgivningen. Staket. Skyltar med Privat område. Den andra falangen – min – svarar: Kanske vi helt enkelt skulle flytta våra hus någon annanstans? Någonstans långt från Stockholm. Dit man måste ha bil för att komma och där vi kan omringa vårt hus med höga murar för att markera att vi är något annat än det som finns utanför? Mötet avslutas. Ingen konsensus uppnås.

Utanför Buenos Aires ligger ett sådant muromgärdat område. Inga likheter i övrigt med mina bostadshus. Här, i La Cascada som området i Argentina heter, bor de mer lyckade, de mer exklusiva, de som har behov av att skydda sig mot  fattigdom och våld. I husen lever kanske inte de lyckligaste familjerna, de sliter med sina problem som alla andra. Men det är i alla fall skönt att bo ombonat och tryggt. Eller som vakten säger när det är bråk utanför staden.

Ni behöver inte oroa er, vi är rustade, i La Cascada kommer de inte in.

Om torsdagarna träffas några av männen för en middag med kortspel hos Tano Scaglia. Den här torsdagen är som vilken torsdag som helst.  Bortsett från att tre av dem kommer att hittas döda i botten av Scaglias pool.

Det är inte dödandet som är centralt i den här berättelsen. Det är det som pågår bakom de stängda dörrarna i husen. Det välordnade samhället: Enade vi stå, söndrade vi falla. Högst intressant och spännande. Romanen har dessutom det där språket jag tycker om. Detaljrikt utan att bli bildspråkligt och pladdrigt. Exakthet utan att bli torftigt och fattigt. Om Claudia Piñeiro kan jag läsa att hon har skrivit många böcker på spanska. Jag är glad över översättningen. Hon kommer till bokmässan, förresten och jag ska försöka komma förbi och lyssna. Jag tror att hon är lika intressant som sin bok.

Torsdagsänkorna. Claudia Piñeiro. Utgiven 2005. På svenska av Leopard förlag 2012.