Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

En liten bok om konsten att dö

När författaren Ulf Nilsson fick sjukdomen cancer fortsatte han att skriva. Anteckningar om livet och döden, hans fru lovade att sammanställa dem ”och varsamt redigera”. Alla på begravningen fick en litet numrerat exemplar. Lyckligtvis kom texten att ges ut som tryckt bok, för oss alla att läsa.

Jag har genom åren läst och skrivit oerhört mycket om döden. Som religionsvetare har jag fördjupat mig i synen på döden i olika kulturer. Men framför allt har jag levt och tänkt med ett memento mori – minns döden – intill mig. Det ökar livskänslan. Så här skriver Ulf Nilsson:

Den lilla nätta boken är full av tankeväckande tröst för oss som (ännu) är kvar. Och ger en bild av hur ett döende kan vara.

Döende är ett annat slags leva. Och det är vackert att få ta del av.

En liten bok om konsten att dö. Ulf Nilsson. Utgiven på Albert Bonniers förlag 2020.

Publicerat

Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Förr pendlade jag från Stockholm söderort till jobbet. Femton minuter dit och femton minuter hem gav trettio sidor läsning varje dag. Åkte jag 08.01-vagnen satt i stort sett alltid en lika läsande kvinna snett mittemot. Vi pratade aldrig, men smygkikade på varandras bokomslag och det hände att jag bestämde nästa bok efter hennes bokval. Efter flytt blev det spårvagnen fem minuter, jag hann knappt få upp en bok och numera frilansar jag på hemmakontoret så ingen pendling alls.

När jag läser Pendlarsällskapet kanske jag inte direkt längtar efter pendlandet, men jag längtar efter en Iona som verkligen vet hur man förgyller resandet. Te-termos och macka på vägen till jobbet, en färdigblandad gin och tonic till hemresan. Enastående!

Iona är människokännare av rang. I sin ”hjärtespalt” på en tidning vägleder hon människor genom livet. (Ja, chefen på tidningen är förstås en skitstövel och tycker Iona är för dammig och gammal för det unga fräscha magasinet. Och ja, han får så småningom många sura äpplen att bita i. ) Bland Ionas pendlarresenärer finns en rad olika personligheter med blandade bekymmer. I olika kapitel får vi följa dem och lära känna dem, deras tillkortakommanden och drömmar. Kärlek och jobb. Skola och teater. Alla har de dörrar de borde öppna.

Trevlig, lite småputtrig läsning där allt ordnar sig på slutet. Vänskap när den är som bäst.

Pendlarsällskapet. Clare Pooley. Utgiven 2022. På svenska samma år av Printz Publishing, i översättning av Katarina Falk

Publicerat

Kan innehålla spår av Tommy Roos av Cecilia Klang

Åh Tommy! Jag är på din sida direkt.

Den här romanen har en klassisk utgångspunkt på det viset att part ett i relationen lever på och tycker att det tickar väl och går? Inte har man funderat så mycket på om man är lika kär som förr, men det är man väl. Part två har däremot tröttnat för länge sen, men ordnar ett möte hos parterapeuten för att få rätsida.

Och så släpper part två bomben: Jag vill skiljas, jag har träffat en annan. Sedan två år.

Jag blir så otroligt upprörd. Hur kan man göra så? Det är så illojalt, fegt och respektlöst att inte berätta långt tidigare för sin partner, och dessutom att droppa en sån livsomvälvande grej hos terapeuten!

Men det är ju en bok, lugnar jag nu mig själv, och greppet gör att jag tycker än mer om Tommy. Han kämpar på. Ner i gropen av chock och ilska till att börja med, med för mycket alkohol och utbrott. (Man önskar alla en sådan god kompis som Tommy har i barndomsvännen Chabbe, optimistisk och peppande.) Och nu hotas dessutom fabriken av nedläggning.

Vi är i småstaden, alla vet allt om alla. Tommy trivs här och det blir en bra kontrast där exfrun Martina inte bara har en inredningsbutik som plockar in omvärldens trender, utan också att den hon blivit kär i är en fransk fotograf. Tommy har sin bakgrund som rocksångare i ett band och till persongalleriet infogas också den internationellt berömda operasångerskan vars karriär gått i kras och hon tvingas återvända till barndomsstaden.

Jag läser verkligen med glädje den genommänskliga berättelsen om Tommy Roos. Han utvecklas under romanens gång, så klart, och får vidgade vyer och tankar. Och man önskar verkligen den mannen allt gott. Hur ska det gå?

Kan innehålla spår av Tommy Roos. Cecilia Klang. Utgiven av Bokförlaget Polaris 2022.

Publicerat

Bokfrukost om När vargarna kom

Naturen – valet av höstens tema är tänkt som en kontrast till vårtemats Staden. Nu är ju naturen allt, inklusive stad och människa, men här kokar vi ner det till djur och växtlighet. Den första boken valde vi för att den smaskar på med allt naturen kan vara. Vargar och hjortar, vackra skogar och betesmark, utarmning och klimatkris.

I centrum står Inti Flynn som just nu är med sitt team i Skottland för att åter plantera in vargen i ekosystemet. Vargen är det rovdjur människan verkar frukta mest så konflikter mellan forskare och befolkning är otaliga. Med sig har Inti sin svårt traumatiserade tvillingsyster Aggie. I bakgrunden finns också en pappa som försvann och en mamma som arbetar med misshandlade kvinnor. Åsikterna under vår bokfrukost är i vanlig ordning mycket blandade. Så här låter vårt samtal:

Fina naturskildringar. Inte minst pappans relation till naturen är fint skildrad.
När jag inte läste drogs jag hela tiden tillbaka till storyn, tänkte på den.
Berättelsen blir osannolik och känns för påhittad. För många saker var så extrema, dragna till sin spets.
Den spretar för mycket Varför så många trådar? Det skulle räcka till flera böcker.
Vargarna och allt arbete med det var intressant, här skulle boken fördjupa sig ännu mer.
Vad hade Aggies trauma med saken att göra? Att dra paralleller till våldsamhet? Att människan är det värsta rovdjuret?
Slutet, ett bombastiskt crescendo, som ett fyrverkeri som löper amok.
Som underhållningslitteratur funkar den, man får några timmars bra läsning.

När vargarna kom. Charlotte McConaghy. Utgiven 2021, på svenska 2022 av Lavender Lit i översättning av Carina Jansson. Om författarens förra bok Den sista migrationen har jag skrivit om här.