Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Godmorgon Madeleine Hessérus

När jag läste Madeleine Hessérus  bok Till Isola slog jag upp första sidan och slutade inte förrän boken var slut. Så bra! Till sommaren ser jag fram mot att  läsa Staden utan kvinnor.

Godmorgon Madeleine! Vad äter du till frukost?
Min frukost består av en stor kopp örtte, gjort på blad och blommor som jag plockar på sommaren och torkar så att det räcker till hela året: mynta, hallon, svarta vinbär, ros, citronmeliss, ringblomma, nypon, anis och röllika: där är receptet. Det har jag blivit beroende av. Sen äter jag två smörgåsar och en tallrik fil.

Oj, vilken spännande örtblandning! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten? 
Jag läser nästan alltid en roman, den roman jag kvällen innan somnat med.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag en biografi: Nina Berberovas ”Med mina understrykningar”.

Är det en typisk bok för dig? 
Kanske inte så typisk eftersom det är en biografi, men Berberova är en favorit och för tillfället koncentrerar jag mig på ryska författare (jag har just kommit tillbaks från en researchresa i Ukraina och Tjernobyl).

Vad använder du som bokmärke?
Försöker faktiskt memorera sidnumret eftersom jag sällan har lämpligt bokmärke till hands.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Tyvärr enligt kaosprincipen, vilket ger mig förfärligt mycket arbete när jag är på jakt efter en bok jag behöver – men desto gladare blir jag när den oförmodat dyker upp.

Överraskningar är ofta bra. Tack så mycket och ha en fortsatt fin dag!

Publicerat

Jakten på Venus

Missade du Venuspassagen 2004? Då har du chansen i morgon bitti igen. Då passerar som bekant Venus framför solen. Från övre vänster del av solen ner till något lägre höger,  om jag förstått saken rätt. Efter det dröjer det till 2117 innan nästa par av passager sker. Med tanke på vädret känner jag mig tveksam om jag ska släpa mig upp.

Inför passagen 1761 ansåg vetenskapsmannen Halley att det skulle vara ett fantastiskt tillfälle att samla in en stor mängd information om solsystemet. I en vetenskaplig tidskrift uppmanade han omvärlden att lägga stor kraft på detta och ge sig ut på expeditioner för att observera.  Hans uppmaning hörsammades och vetenskapsmännen gav sig ut. Observationerna blev dock inte lyckade. Svåra omständigheter och tekniska problem uppstod och man lyckades inte göra relevanta analyser av det insamlade materialet.

Vi måste vänta på en Venuspassage under bättre omständigheter år 1769, för att med precision kunna bestämma Solens Parallax.

I åtta år förberedde man sig. Nu var flera länder intresserade att delta i det globala projektet, också Sverige. 1769 satt män runt om på jordklotet och observerade.  Sjuka som friska pressade de sig till sitt yttersta och förenades i ett vetenskapligt arbete som trotsade ekonomiska och politiska hinder.

Att läsa Jakten på Venus där Andrea Wulf berättar om arbetet och observationerna 1761 och 1769 är som att läsa en välskriven äventyrsroman. Det trodde jag faktiskt inte. En riktig bladvändare! Och den inspirerar.

När vi höjer blicken och ser en planet som nästan är lika stor som vår egen, men obetydligt på grund av perspektivet mot den enorma solen, då står vi på axlarna på de hundratals modiga män som betraktade exakt samma skådespel för tvåhundrafemtio år sedan.

Okej! Jag är övertygad. Om vädret är molnfritt i morgon bitti står jag på bryggan med kikare och papper och ser om jag lyckas fånga Venuspassagen. Rapport följer.

Jakten på Venus. Andra Wulf. Utgiven 2012, på svenska av Leopard förlag samma år.

Publicerat

Edward the Hamster

Chico och jag

Har jag berättat om Chico? Min albinovita hamster jag hade som barn.  Som jag älskade det djuret! Så fort han vaknade på kvällarna ville jag gosa och leka med honom. Jag hade en stor vid pyjamasjacka där han kröp in i ena ärmen och så sprang han över ryggen och ut genom den andra. Chico och jag. Det var något utöver det vanliga. Dryga två år fick vi tillsammans. Hamsterliv är korta.

Efter Chico kom Victor. Men det blev aldrig vi två. Jag var lite rädd för hamsterns vassa tänder och något spring över ryggar var det aldrig tal om.  Någon tredje hamster blev det inte. Pälsdjursallergin satte in och man kan troligen inte räkna det batteridrivna djuret jag köpte på Hamleys.

Men jag har alltid haft en särskild känsla för hamstrar. Känt att vi delat samma intresse för det existentiella. Vilka frågor ägnar de sina små hamsterhjärnor åt? Hamstern ställer de frågor vi alla brottas med. Varifrån kommer vi? Vart ska vi? Och finns det någon mening med livet egentligen?

Det kommer äntligen en dagbok från hamstern nu.

Monday, May 5th

Why exist?

Det är Edward som skriver. Kanske ger han röst åt många av sina instängda medhamstrar där från sin bur. Jag hoppas ändå inte det. För Edward har en ganska svartsynt röst faktiskt. Hans dagar glider fram tillsammans med vattnet, fröna och springhjulet. Det är tur att han har sin dagbok att formulera sina tankar i.

En dag kommer katten och bryter vardagen. Men kommunikationen brister då språkförbistringen är ett faktum. Meningslösheten är där igen.

Death is the final cage.

None shall escape

Till sist möter han Camilla och kärleken slår till. Dagar och nätter av lycka. Om det ändå kunde förbli så.

Missa inte denna lilla underbara bok som kommer ut efter sommaren. Svåra livsfrågor blir så fruktansvärt roliga när de betraktas från en hamsters perspektiv, det har jag alltid sagt. Jag läste boken på tunnelbanan, skrattade högt och ville visa killen som stod bredvid mig teckningarna som Miriam Elia illustrerat dagbokstexterna med. Men han stirrade ner i marken och jag tänkte att alla kanske inte går igång på hamstrar. Eller existentiella frågor.

I höst kommer Edwards dagbok ut på svenska hos Brombergs. Jag skulle gärna vilja vara översättaren. I mitt huvud hör jag exakt Edwards ord och tonfall. För hamstern och jag – du vet, vi är liksom ett.

Publicerat

Little Bee-kväll

På torsdag 18 – 19 bokcirklar Karin Berg på En bokcirkel för alla och jag om Little Bee på Akademibokhandeln, Hötorget. I min bloggy skriver jag:

Länge läser jag boken med en inre bild i huvudet där romanen åker allt högre på min Årets-Bästa-Lista. Det är förstås den intressanta historien och jag blir upprörd av hur människor behandlas sämre än smutsen under skorna. Det är också Little Bees sätt att betrakta världen och hennes du-tilltal till oss. Det är Sarahs kärlek till sin son Charlie. Det välskrivna. Det sorgliga. Det humoristiska. Bra, bättre, bäst!

Kom och prata tillsammans med oss!