Jag bara måste enkäta!

Johanna K – bokhora – presenterar sin bokkonsumtion i en enkät och sittande i den här snögrottan vill jag göra samma sak:

Senast lästa: Lacrimosa av Eva-Marie Leffner.
Senast köpta bok: De utsatta. av Kjell Johansson
Senast lånade bok: Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector.
Senast fådda bok: Allison Hewitt is trapped av Madeleine Roux  Den ska jag läsa på bokresan.
Favoritbokhandel: Söderbokhandeln. Pocketshop.
Favoritbibliotek: Stockholm stadsbibliotek för stil och programverksamhet. Almedalsbiblioteket i Visby för allting.
Antal lånekort: Numera bara 4. Förr skaffade jag alltid ett när jag kom till en ny stad. Ljög lite och sa att jag hade fritidshus i trakten.
Använder som bokmärke: En pappersbit som jag kluddrar kommentarer på. Eller lånekvittot.
Favoritfärg på bok: Har ingen favoritfärg, men köper ofta böcker för att de har ett snygga omslag.
Favoritmat/snack vid läsning: Äter så gott som aldrig när jag läser.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe. Det är i och för sig min favoritdryck till allt.
Favoritställe att läsa på: Flyg, tåg, buss. Alla farkoster, faktiskt. Utom cykel.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 289 i En vecka i Berlin av Benedict Wells.
Den här boken köper jag till en förälder: Min mamma läser allting. Men en bok hon inte läst är Bastarden från Istanbul. Den skulle jag kunna ge henne.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Blå skymning av Joan Didion.
Den här boken köper jag till en partner: Svårt. Min make köper en påse pocketböcker till sig själv med jämna mellanrum. Men bland dem har jag aldrig sett Murakami, så Kafka på stranden kanske.
Favoritgenre: Jag fattar inte genre. Skönlitteratur som är bra?
Favoritformat: e-bok till iPad, storpocket och danskt band.
Författarfavorit: Svårt. Allt är ju inte bra av en författare. Men Anders Paulrud, Haruki Murakami och PO Enquist gillar jag.
Den tjockaste bok jag läst: Troligen Ulysses. Eller Illusionisten?
Den tunnaste bok jag läst:  Som ni säkert förstår av Claudio Magris. Dryga 50.
Favoritljud när du läser: Resljud. Som jetmotorer som varvar upp,   som ”nästa station Skövde”, som gnisslande bromsar.
Favorittidning: DN
Prenumererar på: DN.
Favoritbokblogg: Jag läser många. Men en som jag hittat nyligen är Kafka & kannibalerna. Skriver bra.
Mitt bästa bokminne: Varje gång jag läser en bok i den miljö den utspelar sig i.
Senaste bokfyndet:  Besatta av Elif Batuman. Och med fynd menar jag ”fått oväntat i min hand och uppskattar stort att läsa”
Senaste impulsköpta bok: De utsatta.
En bra bok att ge bort: Vilken som helst!
Bokgenre som jag undviker: Undviker böcker om alternativa världar gör jag inte, men det händer sällan att jag läser.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Dem ger jag bort. En kasse till jobbet då och då.
Så här håller jag koll på vad jag läst: I bloggen.
Så här sorterar jag min bokhylla: Lästa eller Ska Läsa Innan Jag Dör sorteras i vardagsrummets hyllor i bokstavsordning efter författarens efternamn. De böcker jag ska läsa snart är staplade på andra ställen.  Jag grubblar mycket på boksortering.
Nästa bok jag ska läsa: Förhoppningsvis Styggelsen av Amanda Hellberg. Står i kö på bibblo. Borde komma idag.

Läsrapport: Besatta och Lacrimosa

Tänk om man läste Förlorade illusioner, och i stället för att flytta till New York, bo i ett vindsrum, ge ut sina dikter på eget förlag, skriva litteraturkritik och ha kärleksaffärer ― i stället för att leva sin egen version av Förlorade illusioner och så småningom skriva samma roman för 2000-talets Amerika ― tänk om man istället åkte till Balzacs hus och Madame Hanskas gods, läste vartenda ord Balzac någonsin skrev,  grävde fram varenda liten detalj man kunde hitta om honom. ― och sedan började skriva.

Det är den idén som ligger till grund för den här boken.

Så skriver Elif Batuman i sin fantastiska bok Besatta. Och så tänker jag att Eva-Marie Liffner gjorde  ―åkte till varje plats, läste vartenda ord C J L Almqvist någonsin skrev, grävde fram varenda liten detalj man kunde hitta om honom. För Lacrimosa är en sådan enastående bok att inget annat kan vara möjligt.

Du hasar av trygghet av Elin Grelsson

Det händer inte mycket i Saras liv. Hennes urtrista jobb och hennes jobbiga huvudvärk och killen som hon varit ihop med några år och de kommer aldrig till skott med någonting. Det går inte ens att prata om det. Det är jämngrått och jämntjockt och jag gillar verkligen verkligen lunken av händelselöshet. Dialogerna är i samma anda.

”Nu är åskan här.”
”Det verkar inte bättre.”
”Hoppas man hinner hem innan bara, tar du bussen eller har du bilen idag?”
”Nej, jag cyklar.”
”Oj, ja, då får vi hoppas du slipper åskan.”
”Ja det får vi verkligen göra.”

Från barndomen kommer glimtar, men för många och där tröttnar jag. De kanske också ska finnas som något förklarande, att man ska begripa Sara bättre. Men jag tycker inte att de tillför det. Nutiden hade räckt.  Saras olust och trötthet över hur allting är, det är verkligen säkert gestaltat. Mot slutet havererar det en smula. Såväl i Saras liv som i romanen. I något slags crescendo mellan nu och då och jakten på män som ska tillfredsställa något tomt hål i henne blir det något som inte hade behövts för min del. Lunken och den mentala andnöden räcker. Händelseförloppet kunde bara ha upphört. Men det är den enda invändningen jag har. Jag gillar den här romanen riktigt mycket.

Du hasar av trygghet. Elin Grelsson. Utgiven av Modernista 2011

Islossning av Barbara Voors

En far och dotter är på väg ut på isen en vacker senvinterdag.

Isen sjunger. Sedan ger den sig. Några veckor senare hittas de döda kropparna efter Fredrik och Elin. Kvar finns Iris som i ett slag förlorat man och dotter. Kvar finns också Sofie vars dotter Anneli var bästis med den döda Elin. Och kvar finns också Daniel, Fredriks bästa vän. Det finns ett före och det finns ett efter för dem alla.

I cirklar benar författaren upp hur relationerna ser och såg ut. Hon låter såväl Iris som Sofie och Daniel berätta ur sina perspektiv.  Iris som i ett Före finns hos Paul i Bretagne när hon träffar Fredrik och blir passionerat förälskad. Iris som i ett Efter betraktar de istider som funnits mellan henne och Fredrik. Daniel som bara vill veta hur olyckan gått till och tar till drastiska metoder och skäl för att få svar. Sofie som i sitt Efter är den bästa vännen. Men Före?

Jag tycker om det sakta berättandet. Att få stanna i tankar och händelseförlopp som inte går fort fram. Att sorgen är så väl beskriven. Spillrorna som är kvar, hur fogar man samman dem till något nytt? Språket är sparsmakat och vackert.  Framförallt tycker jag om Iris delar och också Sofies. Men Daniels perspektiv blir ett onödigt lager och slutet blir därför rörigt och oklart.

Tack till Linda på Enligt O som gav mig den här romanen som min januaribok. Läs vad hon tycker om Islossning. Februariboken hoppas jag att Hermia vill tipsa mig om.

Islossning. Barbara Voors. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2007.