Två snabba läsningar gav mersmak

Hitta Violet park av Jenny Valentine. Lucas 16 år sörjer och saknar sin pappa som är borta. Han klandrar sin mamma, han klär sig i pappas kläder, han sticker ut och sticker upp. En natt råkar han gå in på en taxistation där en askurna är centralt placerad. Askan efter en Violet Park. Vem är hon? Och varför står hennes aska på hyllan på taxistationen? Och framförallt, vad har hon med Lucas pappa att göra?

En underhållande roman, välskriven och rolig i sin svärta. Jag störs ibland över Lucas sätt att prata – hör inga ungdomar tala som han gör – men vänjer mig efter ett tag och sugs in i berättelsen. Allra mest tycker jag om att författaren inte geggar ner sig i rosafluffiga lösningar utan bottnar i Lucas egna insikter. Jag läser gärna fler romaner av Jenny Valentine. (Utgiven på svenska av Atrium förlag 2011(

The Bad Beginning av Lemony Snicket. Den allra första boken i serien om syskonen Baudelaire. Jag köper den klockan 13 på English bookshop och blir omedelbart varnad av författaren

If you are interested in stories with happy endings you would be better off reading some other book. In this book, not only is there no happy ending, there is no happy beginning and very few happy things in the middle.

Ett par timmar senare är boken utläst. Mycket roligt historia om syskonen Baudelaires olyckliga öden. Föräldrarna omkommer i en brand på sidan två och snart kommer de att omhändertas av Count Olaf, en avlägsen, skum släkting som inte skyr några medel för att komma över den förmögenhet som Baudelaire-föräldrarna lämnat efter sig. Det låter förfärligt. Det är förfärligt. Men historien är så roligt berättad att jag skrattskrockar bakom boksidorna. Hur ska det gå för de stackars barnen?

Tävling: Blå skymning

I Ett år av magiskt tänkande berättade Joan Didion om året efter att hennes man avlidit.  Redan då var deras dotter sjuk och dog en tid senare. Med den utgångspunkten skriver Didion Blå skymning som jag nu börjar läsa. Jag har två exemplar så vill du göra mig sällskap?  Berätta då vem som spelade berättarjaget i teateruppsättningen av Ett år av magiskt tänkande i Stockholm förra året.

Gör det  i ett mejl till mig så lottar jag ut den bland er som svarat rätt senast i morgon söndag klockan 12.00.

Tävlingen är nu avslutad. Tack för alla svar! Harriet Norberg valdes av slumpgeneratorn. Hoppas vi hörs när vi båda har läst klart. Ingela Olsson är det rätta svaret.  Hon gör en fantastisk föreställning på teater Galeasen. Sista gången ikväll och tyvärr utsålt.

Pojken som slutade gråta

Scen: Ett vackert hotellrum i Visby där en minst lika vacker kvinna ligger i den obäddade sängen. Hon läser intensivt på ett A4-stort papper som hon strax slänger iväg för att ta ett nytt ur pappersbunten hon har invid sig. Bredvid henne står en man och är ilsken. Han har nyss sagt några starka ord och knackat på klockan samt påpekat att det var kvinnan själv som sa att de skulle göra en stärkande promenad och att han därför stått med jackan på i en kvart. Kvinnan hummar nu och reser sig graciöst ur sängen men släpper inte taget om pappret hon håller i handen. Hon mumlar fram något som låter som ”jag ska bara läsa nästa sida” men mannen föser något bryskt ut henne i korridoren. Ett ensamt papper dinglar i luftdraget.

Finn tre fel, som Lotten skulle säga. Fler är det inte för jag sträckläser Ninni Schulmans nya roman och vill gärna veta hur det ska gå för alla människor i persongalleriet. Plus förstås veta vem mördaren är. För en sådan har finns i Hagfors och sätter skräck i invånarna. I Hagfors jobbar journalisten Madeleine som återvänt med sonen Nils efter sin skilsmässa. Här arbetar också poliserna Petra Wilander, tonårsmamma,  och Christer Berglund, singel sedan ungdomen men som nu träffat en trevlig kvinna.

Det här är en välskriven roman med både driv och eftertanke. Ibland måste jag stanna till och tänka: ”vem var det nu igen” för det är mycket folk som tar plats. Det jag tycker bäst om är att författaren så fullt ut gestaltar föräldraskap och framförallt ångesten när ens barn är olyckligt av vilket skäl som helst. Jag har inte läst Schulmans första roman, men läser Johanna Lindbäcks kommentar där hon säger ”brottsdelen” var mindre bra: ”varför tvunget ha med en deckarintrig? Kan vi inte bara fokusera på relationerna” skriver Johanna. Men så är det inte en den bär boken, tycker jag. Allt hänger samman till en helhet,  och jag skulle inte ha hets-läst den som jag gjorde om inte mord eller risk för mord fanns hängande över det vardagliga. Jag ser kort och gott fram mot flera Schulman-romaner.

Pojken som slutade gråta. Ninni Schulman. Utgiven av Forum bokförlag 2012

 

Teaser Tuesday!

Bloggen Should Be Reading har flera återkommande blogg-påhitt. Som till exempel Teaser Tuesday där man kort och gott presenterar ett utdrag ur boken man läser just då, allt för att strössla lite goda boktips omkring sig.

Så här är min Teaser Tuesday:

sekreterare har ofta en hobby. dit hör att resa, dansa, vandra, gå på bio eller att handarbeta. angående säljchefen, prokuristen, reklamchefen och den tekn. direktören vet man inte vad de intresserar sig för.

Älskarinnorna. Elfride Jelinek