Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Felicia försvann

I mitten av 80-talet började jag läsa Barnaboken. Den var tjock, tydlig och kärleksfull. Jag läste den och tyckte om vissa saker. Hur vi skulle ha fokus på att hjälpa barnet att bli självständigt och inte alltid låta det vara den axel kring vilken vår tillvaro snurrade. Andra saker irriterade mig eller gav mig dåligt samvete. Att vi skulle skura golven varje dag och att barn borde vara hemma istället för på dagis. Jag skrev ett brev till Anna W om saken och snart kom det ett svar tillbaka. Ett av de finaste brev jag har fått tror jag.

Barnaboken tog verkligen en stor plats i tillvaron för många. Alla med barn läste den, alla diskuterade den, alla hade åsikter om den och om Anna Wahlgren. Jag kommer fortfarande tydligt ihåg tv-reportage där barnen prydligt medverkade. Hennes barn. Hon som visste hur man skulle göra det bra.

Så småningom tröttnade vi på handboken. Den kändes för handfast, närmast dikterande, tyckte. Men jag minns att vi sa att det skulle bli intressant att se om något av hennes barn skulle skriva en bok om sin uppväxt. Och nu är den här. Felicia försvann.

Jag har inte tänkt särskilt mycket på Anna W sedan mina barn var små. Ändå ser jag hur mycket intryck hon gjorde och hur mycket jag minns från Barnaboken när nu Felicia försvann berättar om samma saker men ur ett helt annat perspektiv. Det skuldbelagda barnets. Den skuldbelagda vuxna kvinnans,  som vid fyrtiofyra års ålder (!) skriver den här boken om upplevelser som fortfarande sliter i henne. Därför berör den så mycket.

Skaffade jag boken för att det var Anna Wahlgrens dotter som skrivit den? Ja. Hade jag behållning av den trots det? Mycket. Det fragmentariska okronologiska sättet att berätta gör den till en lättläst bok trots sitt tunga ämne. Den är välformulerad och intressant. Felicia försvann anklagar men som Dan Josefsson skriver i den läsvärda recensionen i Aftonbladet ska man passa sig för att vara domare. Här är en berättelse, ett perspektiv. Det finns andra. Men icke desto mindre sätter boken fokus på hur utsatta barn är.  Och vilka konsekvenser det kan ge.

 Felicia försvann. Felicia Feldt. Utgiven  på Weyler förlag 2011

Publicerat

Frukostträff med 3 noveller

Flera förlag specialiserar sig på att ge ut enstaka noveller och inte samlingar. En ensam novell är stark, säger de. Är det så undrade vi och börjar årets bokfrukostar med tre fristående noveller, tillfälligt sammansatta till en samling. På vägen till Vetekatten  funderar jag över hur resonemangen ska gå. Kommer vi att gradera: bra bättre bäst,  dålig sämre sämst? Eller bara se det som tre noveller tillfälligt sammansatta till ett morgonprat och inte relatera dem till varandra?

Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om den flyktiga flickan Arielle. Som ung träffar hon en pojke, han som står på stenen och tittar men vart tar han vägen? Berättelsen gör, trots sitt korta format, nedslag i tillfällen under många år. Den har Fagerholms typiska bildrika språk. ”Men vad är det här”, säger någon. Pretentiös och överarbetad. Snårig och obegriplig. Det är svårt att få ett sammanhang. Andra pekar på det intressanta upplägget när Fagerholm väljer ut tre personer och låter dem mötas vid olika tidpunkter i livet. Ett kammarspel som gör en spännande novell. ”Novell”, utbrister då någon. ”Det här är ingen novell, det är en kort text bara, en komprimerad roman.”

Sumpen av Veronica Malmgren gestaltar en ung kvinna mycket bra. Novellen är kort, men lyckas till och med fånga kvinnans hela bakgrund. Hon har något slags ätstörning förstår vi, när hon uppmärksammar, stundtals fixerat, omgivningens utseende och kroppar. Hon och pojkvännen John har gjort slut, men är det okej att hennes bästa vän blir tillsammans med honom? Stämningen, känslorna, allt väl fångat av Malmgren.

Snö av Måns Wadensjö är den tredje novellen vi läser, och den kortaste. Vad är det som händer i den insnöade miljön? Kanske ska vi se novellen som en gestaltning av en känsla. Vi är osäkra och pekar på det flyktiga i texten och det vackra språket.  Var är vändpunkten? undrar någon. Skönt att slippa en vändpunkt, menar någon annan. Men alla låter vi oss välvilligt charmas av att det utspelar sig i Stockholms-miljö.

Vi avslutar frukosten med att diskutera hur inne det egentligen är med enstaka noveller? Förlagen verkar tycka det eftersom flera förlag ger ut noveller på det viset. Vi velar fram och tillbaka. Somliga är tveksamma till novell-formatet överhuvudtaget och vill läsa längre romaner. Andra uppskattar verkligen en välskriven novell och då oavsett om det sker i en samling eller som en solitär.

Vad tycker du?

Som avslutning ska du få en fin länk till Anna Toss som satt samman en lista med noveller du kan läsa on-line.  Nästa bokfrukost sker under  vår bokresa  i februari. I mars träffas vi som vanligt på Vetekatten och då diskuterar vi Jorden de ärvde av Björn af Kleen.

– – – – –

Och hur var det med graderingen då? Jodå, vi graderar. Men på olika skalor och i olika ordning. Som vanligt!

Publicerat

Outsider

Jag minns Underdog som en av de bästa böckerna jag läst. Tidsandan, så precist fångad, det rika språket och glädjen i berättandet. Jag blir därför glad när Outsider skrivs och ges ut men när jag börjar läsa den är jag  förväntansfull på det där sättet som nästan är jobbigt. Ska den vara så där bra som jag vill?

Outsider fortsätter några år efter Underdog. Johan Kraft har flyttat till en studentkorridor i Lund och läser juridik på universitetet. Han är tillsammans med Helena som delar en lägenhet i innerstan med några kompisar. Det är den vuxne Johan som berättar om den yngre, och även om vi verkligen är där och då, ger det berättarsättet möjlighet till reflektion och tolkning. Jag har för mig att det var på samma sätt i Underdog? Johans mamma har lämnat industrin och jobbar med ekonomi på ett  . Monika kämpar på med sin dotter och jobbet som servitris.

På samma sätt som en underdog är den som slår sig upp underifrån blir outsidern den som kämpar för att passa in i nya sammanhang. Visst är det så att arbetarklassen studerar på universiteten på 80-talet men Johan känner att han hela tiden för arbeta för sin plats i samhället där andra, Helena till exempel, har det så självklart. Men det är inte bara Johan som är outsider. Utanförskapet känns för många i berättelsen och hur ska de lösa det?

Outsider är välformulerad och välskriven. Det jag tyckte om hos Underdog – tidsandan, det rika språket och glädjen i berättandet – jo, jag hittar det här också, även om jag inte blir lika uppslukad och betagen av berättelsen. Det är tankeväckande läsning om klass och ursprung och möjligheter. Men mest gillar jag faktiskt att få veta ”hur det gick” för Johan och hans familj.

Outsider. Torbjörn Flygt. Utgiven av Norstedts 2011.

___

Läs också vad Fru E och Annika Koldenius och Bokomaten  tycker om romanen

Publicerat

De häringa utmaningarna

Både Petra och jag har ju redovisat förra årets läsutmaningsresultat. Petra vann = ).  Jag bestämde mig också för en ny genom att be bokbloggare om Månadens lästips och först ut är Enligt O som föreslagit mig Islossning av Barbara Voors.

Som Petra skriver finns en hel del idéer ute blandbokbloggarna. Strindberg till exempel. Och Feng Shui à la JoL. Ytterligare en idé kan ju vara att läsa de titlar som nominerats till Bokbloggarnas litteraturpris 2011.   Jag fetar de jag har läst och stryker under de jag har hemma för läsning:

Annika Thor – Om inte nu så när (Wahlström & Widstrand)
Belinda Bauer – Mörk jord (Modernista)
Christoffer Carlsson – Den enögda kaninen (Piratförlaget)
Gayle Forman – När jag lät dig gå (B Wahlströms)
Jonathan Tropper – Sju jävligt långa dagar (Gilla böcker)
Lars Kepler – Eldvittnet (Albert Bonnier förlag)
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln (Rabén & Sjögren)
Sanne Näsling – Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén & Sjögren)
Ester Roxberg – Antiloper (X Publishing)
Sara Lövestam – I havet finns så många stora fiskar (Piratförlaget)
Sofia Nordin – Gå sönder, gå hel (Norstedts)
Tomas Bannerhed – Korparna (Weyler förlag)
Walter Isaacson – Steve Jobs (Albert Bonnier förlag)
Åsa Anderberg Strollo – Hoppas (Gilla böcker)

Fem lästa av femton är inte särskilt många faktiskt. Vilka har du läst?