Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Stilla dagar i Visby

Jag somnar på bussen ner till Nynäshamn. Med ögonen bara halvslutna till omgivningens förskräckelse. Jag ser död ut helt enkelt. Det enda som visar att jag lever är bröstkorgens diskreta rörelser upp och ner. Med en vilopuls på 50 är andetagens frekvens därefter.

Efter en lugn överfart till Visby kommer stormen och jag står ofta vid stranden och försöker hålla mig upprätt. I övrigt gör jag i princip tre saker:

1. Promenerar samtliga gator i Visby innerstad. Ja, samtliga. Somliga flera gånger. Det är ett projekt som slutförs och som jag ska berätta om vid ett annat tillfälle för sådana som älskar promenadsagor.

2. Äter god mat. Från hotellfrukosten på Hotel1 via kaffe-och-kaka-excesser hos Hedbergs bok- och musikcafé till trerättersmiddagar på typ Bolaget.

3. Läser. Jag ska ge varje bok den recce var och en förtjänar men en snabbglimt vill jag ge:

Jag slutläser Outsider av Torbjörn Flygt. Den allra sista sidan läser jag för sakens skull inne på högskolan så att jag kan undra över dagens studentliv.

Jag slukläser Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman på dagtid när det är ljust och jag ser min omgivning tydligt.

Jag stressläser Elevjuvelen av Kristina Wärring och imponeras av språk och ambition, men tröttnar en smula av satsradningens ihärdiga kommatering och de objektiva betraktelserna.

Jag håller i Älskarinnorna av Elfride Jelinek men hinner inte börja.

Gör min resa! Visby i januari är enastående. Man äger den vackra lilla stan.

 

 

Publicerat

Jag packar min väska för Visby

Årets första resa går till Gotland. Båt dit för sakta omställning till några dagar som går ut på att läsa, äta och sova samt göra långsamma kontemplativa promenader, kanske i spöregn.  Medpackat är:

Ninni Schulman: Pojken som slutade gråta. Jag tror att den är otäck så jag ska bara läsa den på dagtid.

Elfride Jelinek: Älskarinnorna. Fin julklapp

Kristina Wärring. Elevjuvelen.

samt slutläsning av

Torbjörn Flygt. Outsider.  Jag började tveksamt i Krakow med boken. Läste den på min iPhone som test. Den läsningen var märklig. Sex-sju meningar och sen byta sida. Det kändes inte riktigt som att läsa bok. Det är inte så att jag behöver en visuell boksida egentligen, men jag kan ändå inte sätta fingret på varför jag inte fick känslan av att läsa på allvar. När jag kom hem fortsatte jag att läsa på iPaden och kom tydligare in i boken. Därefter gick det bra att fortsätta på den lilla skärmen igen. Nu återstår några få sidor i en verkligt välskriven bok.

Dessutom fick jag Al Gore Our Choice till iPaden. Jag håller inte med honom i alla hans åsikter men det är intressant läsning både innehållsligt och visuellt:

Publicerat

Sköra bestar

Jag minns när jag läste Ivans återkomst, min första Tawni O’Dell.  Coal Run, ett samhälle som kretsade kring J&P:s gruva nummer 9. Innan den rasade och dödade hundratals män. Inklusive Ivans pappa. Så jävla bra. I Sköra bestar är det samma kolgruvemiljö i Pennsylvania där pojkarna Kyle och Klint sedan år tillbaka bor tillsammans med sin pappa efter att morsan dragit iväg. Storebror Klint är stadens baseballstjärna och har starkt stöd av sin pappa. Kyle är femton, kär i Shelby och längtar efter sin lillasyster som flyttade med mamman.

Så kör pappan ihjäl sig. Från ingenstans dyker mamman upp igen för att ta tillbaka sina pojkar och flytta dem till Arizona. Men de vägrar. Shelby kommer på den goda idén att hennes farmor, den ogifta ms Jack skulle kunna ta hand om pojkarna.

Det jag verkligen gillar i boken är berättelserna ur Kyles perspektiv. De delarna är så gripande och initierade så att jag baxar. Jag gillar hans sätt att betrakta världen, relationen till sin storebror och Ms Jack. Bra bra bra! Mindre gillar jag delarna där Ms Jack får ha perspektivet. Det blir en gräns mellan mig och texten som jag aldrig lyckas ta mig över. Jag tycker om O’Dells romaner om det fattiga USA, om arbetarna och en hård miljö utanför storstäderna. Kanske är det därför jag hakar upp mig när det blir den motsatta sidan, kolgruvemiljonärskan som gestaltas, även om Candace Jack är en hyvens kvinna.

Sköra bestar. Tawni O’Dell. Utgiven på svenska av Natur&Kultur 2011.

_____

Jag funderade en del över titeln Sköra bestar. När jag berättade vad jag läste för folk fick jag alltid upprepa titeln. Jag tror att det är bestar som är haken men jag har inte något bättre förslag egentligen.  Av en slump hittade jag Owlits bloggy som handlar om när titeln bestämdes!

Publicerat

Läsutmaning 2012

Förra året la jag upp en 5-lista: en lista med hyllvärmar-böcker hämtad från den tjugofem meter långa vardagsrumshyllan (under taket) som jag ämnade läsa under året trots att jag egentligen inte ville, och här citerar jag mig själv,  ”hoppa på några utmaningar och löften när det gäller läsandet. Jag lyckas sällan med sådana.”  Hur gick det då?

Howards End av E.M. Forster. Nej.

Strandmannen av Peter Kihlgård. Ja! Mycket bra.

Från helvetet till paradiset av Olof Lagercrantz. Nej.

Best Broadcast Stories av Hilton Brown.  Nej.

Norrtullsligan av Elin Wägner. Ja! Bra!

Två av fem, bravo Ann-Sofie! säger jag och noterar att det nog gått bättre om jag hade påmint mig själv. Så upprymd blir jag ändå av resultatet och skam den som ger sig! Jag ger mig alltså en ny utmaning för året. En som bygger på andras tips: En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:

En gång i månaden besöker jag en av bokbloggarna jag läser och ber om ett ”bästa boktips”. Det får väl bli slumpen som avgör vem jag ber om råd eftersom jag följer fler än tolv bloggar. Bloggaren ger ett förslag, jag läser och bloggar sen som vanligt om boken.

Komma ihåg då, varje månad? Hm. Jag får lägga in en påminnelse i mobilen helt enkelt.

Januaris boktips ber jag Enligt O om!