Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Listan 2011

Jag håller på traditionen och summerar årets läsning!

Årets antal: Lagom.

Årets första: Diary of a Wimpy Kid. Jeff Kinney. Rolig barnbok med bilder. Här fick jag idén jag att dekorera mina bloggposter med homemade drawings. Så:

Årets bästa: Svårt. Är det De imperfekta? Vi, de drunkade? Yarden? Svart dam?

Årets e-bok:  Näe, det har jag ingen lust att utse. Men jag har läst ganska många på min iPad. Det är fantastiskt. Det enda jag vill se nu i teknikutvecklingen är att jag ska kunna blåsa på skärmen så att den vänder blad.

Årets överraskning: Almanacka av Kristofer Flensmarck. Att korta, kärnfulla dagsnoteringar kan bli sådan poesi!

Årets läs-resa: Jag packade tio väskor under året, allra mest Norge-väskan förstås. Bästa resan var som vanligt den senaste till Krakow. Bästa läsresan var sommarens Danmarks-tripp. Bara bra böcker.

Årets bibblo: Richmond Public Library får det bli. Vackert hus. Välfyllda hyllor. Bra böcker. Som jag inte fick låna.

Årets fest: Jag vill förstås säga sexårsfesten på OOOF bok. Men det var ju Bokhoras femårsparty som var den häftigaste! Hade galet roligt!

Årets flytt: Min egen förstås. Från kammarskrivandet på OOOFbok till utåtriktade Breakfast Book Club. Jag ser fram mot nästa år som bara den!

Gott nytt år!

Publicerat

Mats kamp (och min)

Mats kamp. Så många hurrarop bland recensionerna har den fått. Och , jo den var bra. Inte så att jag vill bygga altare som JoÖ uppmanar till i sin entusiasmerande bloggy. Men ett stort hurra ska boken få!  Jag har tidigare läst om ungdomsåren i Hey Princess (men inte Pojken i skogen) och här kommer karriärutveckling och familjen in. Det är smart, engagerande och träffsäkert.

När jag tittar på de vältecknade sidorna önskar jag åter att mina dagböcker var ritade i stället för skrivna med alla dessa ord. Observera nu när du läser vidare att jag på intet sätt jämför mig med Mats Jonsson. Vad jag vill göra är att i elfte timmen uppfylla det nyårslöfte jag lite luddigt avlade i januari : att ge mina vanligen svårmodiga och ordrika introspektioner ett illustrativt lyft. För saken är den att jag inte en enda gång tecknat i mina anteckningsböcker under året.

Så: Jag börjar med en enkel men typisk händelse i mitt liv (klicka upp bilden om den är för liten)

 

Utan att värdera mitt liv, så ber jag dig betrakta bilderna. Det tog mig galet lång tid att rita. I januari skrev jag att en finess med att teckna istället för att skriva var att det skulle gå snabbare. Det är inte så.  Jag suddade, ritade om, suddade och ritade om.  Det beror förstås på att jag inte är konstnär och heller inte tränat särskilt mycket. Jag hade Mats kamp som förlaga för att rita mig själv.  Ändå är det sammanhanget som gör att vi förstår att det är en och samma kvinna, inte fyra stycken, som har magasin-problem.  Men det svåraste var själva innehållet. Att komma på vad jag skulle välja och hur jag skulle illustrera det . Min sorterings- och städiver i all ära. Men om det nu ska ta en förmiddag  för en sådan liten händelse,  hur ska det gå när jag vill utreda meningen med livet eller funderingar kring roliga saker att göra nästa vecka?

Så, jag vet inte jag.  Mina moleskine-böcker får nog fortsätta att vara ordrika, ältande och babbliga. Och med dessa visdomsord avslutar jag mitt års sista recce. Läs Mats kamp uppmanar jag dig och tackar för uppmärksamheten. En avslutande Årets-lista kommer förstås närmare tolvslaget.

Mats kamp. Mats Jonsson. Utgiven av Ordfront 2011

Publicerat

Böcker med datum

Jag sitter vid fönstret och tittar oroligt på det där fina bambu-staketet på balkongen. Just nu tror jag att det bara är ljusslingenätet som håller samman bambupinnarna och blåsten ser inte ut att avta. Solen skiner, det är tio plusgrader och bortsett från blåsten skulle det kunna vara en härlig vårdag. Men nu är det ju annandag jul när jag skriver det här. Och jag vill behålla christmas spirit ett par dagar till och även om jag inte längtar tillbaka till förra årets snömängder så kommer jag strax dra ner persiennen för att fortsätta min annandagsjul-läsning.

Fast först –  två juldagsläsningsböcker:  Dash och Lilys utmaningsbok börjar 21 december och sträcker sig ända fram till 1 januari.  Dash avskyr julen och Lily älskar den. De möts via en röd Moleskine-bok som Lily placerar på bokhandeln  Strand i New York och som de sedan skickar mellan sig med gåtor att lösa.  De träffas förstås snart och hela historien avslutas i ett nyårsnattscrescendo i bokhandeln. Min plan var som sagt att läsa kapitlen på sina rätta dagar. Men jag kom in i ett läsflow på juldagen och bara läste på. Boken har ett bra driv med Lilys och Dash varvade berättarperspektiv.

I min bloggy förra året lämnar jag en gåta på rött Moleskine-vis.

154/16/1-5

När jag löser den med hjälp av min svenska utgåva blir budskapet:

Men egentligen ville du komma

Hm. Vad ville jag meddela? Någon som har det engelska originalet får berätta det för mig. Jag placerar hursomhelst in romanen på avdelningen Julstämning i bokhyllan. Där kan jag placera in Miracles in Regent street också, men inte lika gärna. För trots juligheten blir jag mest uttröttad. Från starten den 1 december då huvudpersonen Evie Tyler börjar berätta om sitt arbete på varuhuset Hardy’s till epilogen den 1 januari använder författaren många många ord, många många meningar och många många detaljer för att berätta sin historia. Stryk, strama upp, skär bort tänker jag och läser varannan rad i hög hastighet.

Det jag gillar är förstås det juliga. Dekorationerna, julhandelns upptrappning mot sitt crescendo, stämningen och glittret.  Det jag inte tycker är bra är den osannolika huvudpersonen Evie. Hon kliver in på Hardy’s en dag, det varuhus som alltid haft en speciell plats i hennes liv då mamma och pappa träffades där. Av en slump misstas hon för att vara en anställd, finner sig i det och tar hand om lagret samt kallas under ett par år för Sarah. Hon drömmer om att få komma ut i själva varuhuset och ordna och ställa. Att få vara någon annan än den hon är, varför inte den flärdfulla kollegan Carly? När Evie får tillfälle, också här av en slump,  tar hon rollen som Carly och blir tillsammans med en tjusig kille under sitt fejkade namn och identitet.  Men slutet gott och (nästan) allting gott när saker och ting uppdagas och sens moralen ”var aldrig någon än dig själv” gestaltas.

Dash och Lilys utmaningsbok. Rachel Cohn och David Levithan. Utgiven på svenska av Xpublishing 2011.

Miracle on Regent Street. Ali Harris. Utgiven av Simon&Schuster  2011.

Nu drar jag ner persiennen och läser vidare.

_____

PS. Läs vad Hyllan tycker. Fotot är förresten väldigt juligt, eller hur? Fotograferat för några år sedan då Gröna Lund i Sthlm hade vinteröppet.

 

Publicerat

Dags för jul-läsning

21 december. Det är då som Dash går och drar på bokhandeln Strand i New York och hittar den röda moleskine-boken där någon skriver mystiska meddelanden som kräver handling och svar. När jag förra året läste denna bok på engelska ville jag omedelbart:

1. Skriva gåtfulla meddelanden i den  (förvisso svarta, but anyway) Moleskine-bok jag skaffat samma dag.

2. Lägga ut skrivboken på lämplig plats på Hedengrens bokhandel och se vad som händer.

3. Boka julresa til NewYork.

Jag gjorde inget av sakerna. Dumt. I alla fall bestämde jag mig för att läsa om Dash och Lilys utmaningsbok i alldeles rätt lästakt för julstämningens skull. Så det gör jag nu!  Startsträckan till julafton är ovanligt kort i år så jag läser dessutom två andra julromaner Home for Christmas och Miracle in Regent Street för att förlänga julen lite.

God jul!