Jag minns när jag läste Ivans återkomst, min första Tawni O’Dell. Coal Run, ett samhälle som kretsade kring J&P:s gruva nummer 9. Innan den rasade och dödade hundratals män. Inklusive Ivans pappa. Så jävla bra. I Sköra bestar är det samma kolgruvemiljö i Pennsylvania där pojkarna Kyle och Klint sedan år tillbaka bor tillsammans med sin pappa efter att morsan dragit iväg. Storebror Klint är stadens baseballstjärna och har starkt stöd av sin pappa. Kyle är femton, kär i Shelby och längtar efter sin lillasyster som flyttade med mamman.
Så kör pappan ihjäl sig. Från ingenstans dyker mamman upp igen för att ta tillbaka sina pojkar och flytta dem till Arizona. Men de vägrar. Shelby kommer på den goda idén att hennes farmor, den ogifta ms Jack skulle kunna ta hand om pojkarna.
Det jag verkligen gillar i boken är berättelserna ur Kyles perspektiv. De delarna är så gripande och initierade så att jag baxar. Jag gillar hans sätt att betrakta världen, relationen till sin storebror och Ms Jack. Bra bra bra! Mindre gillar jag delarna där Ms Jack får ha perspektivet. Det blir en gräns mellan mig och texten som jag aldrig lyckas ta mig över. Jag tycker om O’Dells romaner om det fattiga USA, om arbetarna och en hård miljö utanför storstäderna. Kanske är det därför jag hakar upp mig när det blir den motsatta sidan, kolgruvemiljonärskan som gestaltas, även om Candace Jack är en hyvens kvinna.
Sköra bestar. Tawni O’Dell. Utgiven på svenska av Natur&Kultur 2011.
_____
Jag funderade en del över titeln Sköra bestar. När jag berättade vad jag läste för folk fick jag alltid upprepa titeln. Jag tror att det är bestar som är haken men jag har inte något bättre förslag egentligen. Av en slump hittade jag Owlits bloggy som handlar om när titeln bestämdes!
Två av fem, bravo Ann-Sofie! säger jag och noterar att det nog gått bättre om jag hade påmint mig själv. Så upprymd blir jag ändå av resultatet och skam den som ger sig! Jag ger mig alltså en ny utmaning för året. En som bygger på andras tips: En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:
