Julavslutning

Jo du Petra, tack för bra julbokstips!  Jag gillar när det är många paket under granen. Jag gillar granen också. Eller julträd. Det här hade jag för ett par år sedan. Snyggt va? Men det var jobbigt att linda ljusslingor och pärlgirlanger runt trädet. Jag blir alltmer minimalist också bara för att det är så jobbigt att plocka undan. Ljusslingor och hyacinter blir nog årets tema.

När Breakfast Book Club hade julavslutning lyckades jag klämma ur allesammans ett bra tips till julklapparna. Här kommer listan:

Vilken bra lista, eller hur!

Jag är förtjust i att köpa julklappsböcker men en sak som jag gillar ännu mer är att köpa dem när inte alla andra handlar. Till exempel vid 20-tiden den 23 december. Att köpa böcker då är både spännande och lugnt. Det är inte säkert att böckerna man tänkt köpa finns kvar, men istället hittar man titlar som man annars kanske bara gått förbi och missat.

Kanske ses vi i en bokhandel då?

//Ann-Sofie

 

Frukostintervjun: Anders Bolling

Anders Bolling är journalist och författare till boken Apokalypsens gosiga mörker som handlar om att världen har blivit allt bättre, men att vi har besynnerligt svårt att ta in detta faktum. Följ honom på framtidsbloggen

Godmorgon Anders ! Vad äter du till frukost?
Om jag ska till jobbet, vilket jag ska i genomsnitt varannan dag eftersom jag går på rullande schema, blir det ett glas vatten hemma klockan fem, sedan trappar jag upp med en frukt på redaktionen vid sextiden, och så vid halv åtta-blecket toppar jag med medhavd dubbelmacka och en kopp svart kaffe. Är jag hemma blir det tämligen ostrukturerat, men numera är kaffe i regel inblandat.

Säkert en korkad fråga till en DN-journalist men läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidning! Svårartat stabil vana. Gärna webbsajter hela resten av dagen, men till frukost: papper.

Vad läser du just nu?
”Vindens skugga” på originalspråk. Men jag har tidvis varit lat och inte orkat med spanskan, så då jag har gått emellan med annat. Exempelvis ”Indignation” av Philip Roth. Den var riktigt bra.

Är det en typisk bok för dig?
Båda dem jag nämnde är nog ganska typiska romaner för mig. Jag försöker med hjälp av min frus digra läslista undertrycka slentrianen att välja manliga författare, fast det blir nog mest gubbar. Men säkert varannan bok jag läser är facklitteratur.

Törs man ställa frågan om du skriver på en ny bok?
Jag har faktiskt haft ett nytt manus klart i ett halvår, men förlagen har varit svårflirtade. Kanske anses ämnet lite svårt att greppa. Det handlar om världens tilltagande gränslöshet.

Gränslöshet, det får du utveckla.
Jag har förvånats över att det trots allt tal om globalisering dras ganska låga växlar på det faktum att mänskligheten håller på att bli integrerad för första gången i världshistorien. Det är ingen liten sak. Det betyder att gränser raseras socialt, politiskt, kulturellt, geografiskt, ja på alla områden. Det där gör saker med oss. En del skräms av att inte längre kunna fly in i väldefinierade grupper, lag, nationer, kön eller raser. De skräms av att inte längre kunna komma undan, av att vi i allt högre grad måste ta ansvar för vad vi säger och gör. De blir xenofober, extremister eller rabiata traditionalister.  Men de flesta av oss tror jag bejakar öppenheten, för den öppnar stora möjligheter.

Låter intressant! Vi hoppas på att få läsa boken snart. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Inte alls, skulle jag säga. Möjligen tematiskt. Definitivt inte i författarordning.

När natten faller

I Krakow går dagarna fort. Ett närmast magiskt ljus om dagarna i Kazimierz som skapar en sagokänsla. Jag går från synagoga till synagoga. Från kyrka till kyrka. Avbryter då och då för att dricka kaffe eller äta en bit mat. Om kvällarna blir kvarteren än mer dunkla och gåtfulla.

Jag läser När natten faller och flyttar till  New York där Peter bor med fru. Gallerist och konstkännare. Lyckad. Men lycklig? Jobbet känns … alldeles för vanligt. Konsten i all ära men vad gör man åt tristessen?

Snälla, snälla Gud, sänd mig något att dyrka.

Jaha, då börjar alltså arbetsdagen.

Peters dotter har flyttat hemifrån och är mest arg på honom. Vad Peter behöver, tycker han, är något som skakar om. Som ruskar till livet. Otrohet har han redan prövat. Och nu? En gång till, näe. När kyssen kommer blir det inte alls som han tänkt. Osannolikt men lågmält förälskad i alldeles fel människa. Och utnyttjad. Vad är det här! Full av skuld vänder Peter sig till sin fru. Hur ska han kunna säga något? Hur ska han kunna förklara? Men hon säger.

Let me free

Det går att sträckläsa romanen som ett vackert flöde ord där den yttre dialogen och berättelsen går över i en inre monolog och tillbaka igen utan skarpa gränser och jag är verkligen i Peter och jag kan verkligen allt om konst och jag känner ångesten över dotterns aviga ilska och Peters längtan efter något … annat.

När natten faller. Michael Cunningham. Utgiven av Lind&co 2011.

_______

Läs också Cunninghams Timmarna, gärna tillsammans med Mrs Dalloway.