Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

En shiva – kan bli sju jävligt långa dagar

Under de senaste sju dagarna, säger rabbinen, har ni levt avskilda från världen och ägnat alla tankar åt döden. Att ta en promenad utomhus återknyter kontakten med de levande.

Pappa Foxman är död. Judd och hans syskon har samlats i barndomshemmet för att sitta shiva enligt pappas sista önskan. Sju dagar på låga stolar för att sörja och omhändertas av besökarna. I en strid ström kommer barndomsvänner, grannar och släktingar och konfronterar familjen inte bara mat utan med önskade och oönskade minnen – som en megaversion av Här är ditt liv.

Familjen sörjer. Men så väldigt avskilda från världen lever de inte under den här veckan. I den kompakta familjesamhörigheten blir de helt och hållet indragna i nya och gamla konflikter och är så illa tvungna att göra något åt det.

Jag roas av Jonathan Troppers sätt att berätta. Den sorgliga inramningen med shivan och många tragiska händelser. Det, i kombination med det absurda och roliga. Jag skrattar ofta åt det svartkomiska och vill ogärna lägga ifrån mig boken. Det judiska är en stark bonus i läsningen. Kaddish-läsningen på sabbatsdagen är verkligen fint återgiven. Men jag hakar däremot upp mig på  Judds sätt att betrakta sin fru Jen.  När han längtar tillbaka till ett fungerande äktenskap pratar han oftast om Jens utseende, snarare än om en komplex hel människa. Likaså störs jag på samma sätt när han betraktar kvinnor genom att beskriva deras kroppar. Bara.

Sammantaget hade jag det ändå bra när jag läste. Tropper kan väldigt på pricken beskriva och gestalta svåra känslor utan att det blir kladdigt eller sentimentalt. Här skrattar jag istället fram exakt, exakt! Hur bra är inte det!

Sju jävligt långa dagar. Jonathan Tropper. Utgiven 2009, på svenska av Gilla böcker 2011.

_______

Jag har läst och tyckt om Konsten att tala med en änkling tidigare.

Publicerat

Tematrio – Norden 2012

Lyran firar kommande bokmässa med att efterlysa nordisk litteratur.

Nu:

1. Danmark. Vi, de drunkade av Carsten Jensen. När jag skriver titeln längtar jag så otroligt mycket tillbaka till den här fantastiska romanen. Och till Marstal. Jag tror banne mig jag ska gå till sjöhistoriska i helgen och titta på vackra fartyg!

2. Norge. Isslottet av Tarjei Vesaas  är en magisk och vacker berättelse vars like jag inte kan räkna ut.

3. Finland. Tanten och krokodilen. Marete Mazzarella som handlar om allt möjligt. Om livet, om skrivande, om att åldras. Riktigt bra.

och så

4. Island. Bortsett från klassiker som Snorre Sturlasson och Egil Skallagrimsson, ingenting. Har ni läst från Island?

Publicerat

Räkna får

Det sägs att i den tyska utgåvan av Leonie Swanns Glennkill finns en bild på ett får längs ner på varje boksida. Och om man bläddrar snabbt blir det en liten tecknad blädderfilm med hoppande får. Fint! Min svenska utgåva bjuder inte på denna extravagans men är läsvärd ändå.

Saken är den:

”I går var han fortfarande frisk”, sa Maude. Det ryckte nervöst i öronen på henne.
”Det betyder ingenting”, invände Sir Ritchfield, hjortens äldste bagge. ”Han har ju inte dött av sjukdom. En spade är ingen sjukdom.”

Herden George Glenn har hittats död. Av sina egna får. De blir oroliga och förvirrade. Men bestämmer sig för att lösa gåtan om hur det gick till.

Bli inte rädda nu. Det här är inte en kriminalroman som förmänskligar djur och låter dem leka detektiver. Det här är en roman som ger dig chans att lära känna får. Fårs tankar och erfarenheter, fårs reaktioner, instinkter och beteende. Inte minst ur filosofisk synvinkel. Dessutom ges spänning, människokännedom och en smula humor på köpet.  Läs!

Att skriva ur ett djurs perspektiv är vanskligt. Det är lätt att halka in i det förmänskligande. Eller att inte kunna lämna sin människoblick i berättandet.  I Glennkill förblir fåren får. Antar jag. Det går förstås inte fullt ut att veta. Men författaren har fått mig att tro att det är just precis så här. *

Glennkill. Leonie Swann. Utgiven 2005, på svenska av Alfabeta 2006.

Andra som läst och tyckt om är Boktoka, Du är vad du läser och Ett hem utan böcker.

_______

*Och ja. Tanken om att bli fårfarmare på heltid slår mig. Jag vet precis vad jag ska läsa för mina ulltottar.

Publicerat

Evenemangskalender

Vi tycker om att träffas och prata böcker! Titta i högerspalten här bredvid och kom med!

Vi är ju väldigt morgonpigga här. Utom på söndagar då vi vill sova ut. När vi sedan vaknar är det gott med brunch. Nästa gång är den 16 oktober då vi pratar memoarer. Vi har läst Fragment av Marilyn Monroe och Bekännelser av Nina Hagen men det kräver vi sannerligen inte av våra brunchdeltagare. Hunger och lust att prata memoarer och biografier  räcker bra. Vi har ett par platser kvar så kom gärna med!

Frukostbokklubben träffas ju varje månad och nästa gång är den 26 oktober då En liten smula underbar av Dawn French ska pratas om. Kolla in Facebook för detaljer.

Höstens andra brunch är den 20 november. Vad sägs om skräckböcker då?  Vi lägger ut inbjudan på facebook inom kort. Men boka datumet. Det är den sista brunchen för hösten på Långbro värdshus. Sen blir där julbord för hela slanten.

November månads frukostbokklubb diskuterar Allt är i rörelse av Ulf Lundell och sker den 25 november. Vill du vara med så kan du förvärva romanen genom att skriva i kommentaren i samband med anmälan.

I december läser vi Hoppas av Åsa Anderberg Strollo. Den 15 december träffas vi och kan det vara så att det blir både saffransbulle och julklapp då? Du kan komma över boken genom oss, när du anmäler dig.

Och under hela den här tiden kan ni med bokblogg nominera titlar till Bokbloggarnas litteraturpris!