Bokfrukost om En eld

Vårens tema i frukostbokklubben är som bekant ”staden” eller kanske till och med ”storstaden”. Vi har varit i Stockholm, Tokyo, New York och Santiago (på sitt vis) . Maj-romanen En eld utspelar sig i den indiska staden Kolgata.

Romanen är skenbart enkel att läsa. Tre olika berättarperspektiv varvas och språket är konkret och tämligen okomplicerat. Stadens dofter och skitlukt, maten och drycken, folkmyllret och misären (för många) skildras realistiskt. Det är Jivan, som anklagas för ett terroristbrott, hennes förre lärare mister Sir som av en händelse får nya karriärmöjligheter, och Lovely, en ung utsatt person med skådespelardrömmar. Och berättelsen om dem är omskakande att läsa och vi blir både berörda och upprörda.

På bokfrukosten pratar vi om klasskildringen och orättvisorna. Om personernas drivkrafter. Lärare som drivs av girighet och skaffar sig nya värderingar för att få bättre liv. Korruption och politiskt spel som vardag. Fattiga människor som lockas till torgmöten med mat, och hur hunger och grupptryck får vissa att tappa allt. Om vägen till undergången. De nationalistiska tongångarna och vad maktbegär gör med människan.

Vi slås också av att värderingarna och dömandet får göras av läsaren. Författaren själv lägger bara fram berättelsen. Snyggt.

En eld. Megha Majumdar. Utgiven 2020. På svenska 2022 hos Tranan, i översättning av Niclas Hval. Jag undrar om jag inte gillar det här omslaget bättre.

Från A till Ö: L som i Lagt kort

Joan Didion är mig en kär författare. Inte så mycket skönlitterärt men i de Lästa böckernas förråd står Lagt kort från 70-talet. Jag läste den 2006 och skrev:

”K satte boken i händerna på mig och sa att ”den här boken ska vara väldigt bra”. Det var den! I huvudrollen står Maria.

Det uttalas Mar-eye-ah, så att det blir rätt från början.

Hon är skådespelerska men det står klart att det var ett tag sedan Carter, hennes man, gjorde de där två filmerna med henne. Hon är skadad och vingklippt. Ångesten finns på varje sida trots att boken är så sparsmakad i sitt berättarsätt. Vill man få ett exempel på isbergstekniskt berättarsätt ska man läsa denna bok. Visserligen talas och tänks det en hel del men det mesta är underförstått. Det ger en avskalad och mycket distanserad läsupplevelse.

Maria och Carter har ett barn tillsammans, Kate, som befinner sig på någon institution någonstans. Det är inte vad Maria vill, och saknaden finns där hela tiden.

’De ringde till mig”, sa Carter inifrån sovrummet i en ton som om han sagt det många gånger förut. ”De ringde till mig för att påpeka att oanmälda besök av föräldrarna bara kan försvåra barnets anpassning.’

’Anpassning till vad’. Maria stack in en nål i håret.

Med sina ”vänner” runt sig, med sprit, fester och filmer går Maria bara mot undergång. En undergång beskriven mellan raderna. Oerhört intressant och spännande att läsa.”

Didions berömda packlista är en ständig påminnelse om en minimalistisk packning (mitt smycke är förstås från Mind the book-Camilla) .

Uppdaterat: Precis när jag pubbade inlägget fick jag nyhetsbrev från Natur & Kultur som återutgiver två av Didions böcker. ROLIGT!

Lektioner i kemi av Bonnie Garmus

I sängen förhandslästes sida efter sida av pdf-bunten. Bara ett papper till, och ett till och ett till. Svårt att släppa taget, tänkte jag och förlorade mig i boksidorna. För det här är bra läsning. Alltså superbra! Rolig, tänkvärd, överraskade läsning. Och lärorik måste jag lägga till.

Det är Elizabeth Zott som står för allt detta, kemiforskare. Skicklig, framgångsrik. Men andra – männen – tar cred för resultaten. När hon möter sin jämlike i laboratoriet, kemisten Carter, följer en kärlekshistoria som är den bästa jag läst på länge. Jag är inte svag för romantiska skildringar och här får jag något som passar mig. Förnuft mot känsla 1 – 0. (Fast inte helt sant faktiskt.)

Som kemist vet Elizabeth att komponera näringsriktig mat, vilket snappas upp av en tv-producent. Hans kanal behöver ett matlagningsprogram med en tjusig kvinna som myser fram trivsamma recept, så att hemmafruarna kan få något att titta på under eftermiddagarna. Elizabeth gör det på sitt sätt, det vill säga noggrant, tydligt och skarpt. Lektioner i kemi helt enkelt. TV-bolaget skriker och tittarna jublar. Succé!

Men TV-showen är bara en liten del av den här underbara romanen. Det är en hund, en granne, många roddare och en och annan journalist längs vägen för att nu nämna något. Berättelsen tar sig helt otippade vägar och vändningar. Så smart och välskrivet. Och Elizabeth Zott glömmer jag inte i första taget.

Lektioner i Kemi. Bonnie Garmus. Utgiven 2021. På svenska 2022 av Wahlström & Widstrand. Översättning Sofia Nordin Fischer.

Elise och allting därefter

Vi rör oss fram och tillbaka i flera tidsplan i släktberättelsen. Elise på 40-talet som flyr kriget i Tyskland, lämnar allt tillsammans med sin familj. Hennes dotter Marthe som på 60-talet rymmer med en man för att bli nybyggare i Jämtland. När det går i kras, utvisas mannen, men Marthe bestämmer sig för att stanna i Sverige. Barnbarnet Annie på 80-talet och som i nutid vill hitta de viktiga platserna i familjens historia. Få svar på frågor. Förstå de komplicerade relationerna och sorgen som alltid funnits där.

Övergångarna mellan tidsplanen är smidiga och eleganta. Aldrig tappar man bort sig. När jag nått någonstans efter mitten av boken tänker jag ordet bladvändare. Man brukar väl säga så om spännande böcker som bara måste läsas en sida till och en till. Så är det när jag läser nu. Bladvändare men också precis tvärtom, jag vill ju inte att boken ska ta slut.

Att läsa den här romanen är som att lägga ett pussel. Först bitarna längs ner, lite på blommorna i mitten, några bitar på himmeln en stund och sedan tillbaka till pusselbitarna längs ner. Bit för bit , och när boken är klar är vare sig berättelsen eller pusslet det. Det saknas bitar som inte längre finns, som inte kan sägas, som man inget vet något om. Och det är det som gör romanen så intagande, sorglig och läsvärd.

Elise och allting därefter. Veronika Malmgren. Utgiven 2022 på Forum förlag.