Månadens gästbloggare är Agnes Bolling, vår privata ungdomsboksreccare
När Ann-Sofie tipsade mig om den här boken beskrev hon de som ”intressant” och jag kan inte annat än hålla med henne. Det är inte någon supervass eller megabra bok, men den är absolut inte dåligt utan, som sagt, snarare intressant än bra.
Att beskriva handlingen är svårt, men så vitt jag förstår är berättarjaget en man som ser tillbaka på sitt liv och berättar om den tid som förändrade allt för honom, nämligen tiden då han som pojke i England på 1960-talet bodde på pojkskolan Sankt Oswalds. Där är han med om ett möte som sedan kommer att avgöra det mesta av hans framtid.
Bättre än så kan jag inte förklara denna bok, den måste läsas och först då förstår man varför ordet ”intressant” är så träffande. Man måste läsa boken koncentrerat för den är lite komplicerad, men det gör den dock inte mindre läsvärd, snarare tvärtom. Den är rätt unik i sättet den är skriven på, huvudpersonens synvinkel är mycket ”intressant” och historien kretsar verkligen kring något som jag i alla fall aldrig stött på tidigare.
Den jag var av Meg Rosoff. Utgiven av XPublishing 2010.
Vi sitter runt ett vackert bord, signerat G Asplund, och samtalar stillsamt om Salome. Vi är oense. Några pekar på att författaren verkligen kan bygga en historia, att hon kan berättarkonsten. Andra hakar upp sig på de platta karaktärerna som blir pappersfigurer runt huvudpersonen Elsa. Att kombinationen myt, symbolik och vardagsliv aldrig smälter samman till något helt.
Jag lutar mig mot en vägg på Kulturhuset i Stockholm, läser de sista sidorna i Niklas Rådströms Stig. Här ställs ett urval av Stig Claessons – slas – konstverk ut. Två kvinnor står bredvid mig och jag tjuvlyssnar på deras entusiasm. Jag blir alldeles uppfylld, säger en av dem och sveper med armen mot hela utställningen, att se det här är som att jag hittat igen en känsla från när jag var barn, något som jag glömt bort men längtat efter, och det gör mig alldeles varm.