Ett samtal om Väder av Jenny Offill

Nu har vi läst en sådan där älsklingsförfattare. Jenny Offill. Det är Väder vi vill diskutera. Den handlar om Lizzie som är bibliotekarie och med detta följer visst biblioterapeutiskt uppdrag. Nu hjälper hon också sin vän att besvara mejl om livets stora frågor. Vi känner igen det fragmentariska berättandet från förra boken och kombinationen av svärta, smärta och svart humor. Men det känns mer som om något går sönder?

Ann-Sofie: Hur ska man beskriva Lizzie egentligen? Hon är så vänlig och omtänksam, samtidigt som hon har en tydlig integritet. Gränser mot sin omgivning.

Maggan: Lizzie är en reflekterande människa som har förmågan att se humorn i tillvaron hur mörk den än ter sig. Jag älskar den lilla lakoniska knorren som så ofta kommer sist i stycket. (Lakoniskt är ett ord som vi använder alldeles för sällan nu för tiden.)

Ann-Sofie: Ja, hon beskriver något ofta sorgligt, t ex om sin bror eller något i omvärlden och så avslutas det lilla stycket med en absurd knorr som gör att man måste skratta. Det jag uppskattar så mycket med den här boken är ju också den fragmentariska framställningen.

Maggan: Jo, det är ju just det som är grejen med Jenny Offill, de där korta betraktelserna. Tänker att det hon skildrar finns omkring oss alla hela tiden, men att vi inte uppfattar eller kanske inte uppskattar våra medmänniskor tillräckligt mycket för minnas alla dessa ögonblick. Jane Austen var också bra på att se tillvarons absurditeter, men hon låter sina karaktärer tala och på så sätt mejsla fram både idioti och vänlighet.

Allt känns bättre i den tysta vagnen. I den tysta vagnen är alla lugna. Ben trycker sitt ben mot mitt. Vi sitter bredvid varandra och läser medan Eli bygger palats med mängder av rum. En man som sitter på andra sidan gången pratar med sin vän på spanska ombeds av konduktören att stiga av. ”Nu, menar du? säger han. ”Trots tåget rör sig?”

Ann-Sofie : Ja! Vilka fler personer tycker du om?

Maggan: Jag gillar besökarna på biblioteket där Lizzie jobbar men också de som skriver till hennes mentor Sylvia, de känns verkliga i all sin absurditet. Jag gillar också hennes lågmälde make Ben.

Ann-Sofie: Men vi måste nog prata lite om omslaget också: Här är tre omslag från olika länder. Vilket är snyggast?

Maggan: Jag gillar det blå omslaget bäst, även om jag tycker att det svenska omslaget beskriver bokens ton bäst.

Ann-Sofie: Ja, det blåa är fint, men känns nog för ”mysigt” kanske. För just det är boken inte. Så in i bängen läsvärd bok, som jag skulle uttryckt saken 1976. Årets bok funderar jag 2021. Nå. Tack för pratet, Maggan och så önskar vi lycka och välgång för boken nu.

Väder är utgiven hos Natur & Kultur 2021. Läs vad Maggan skrev om Avd för grubblerier.

Frukostintervjun: Karin Smirnoff

Häromveckan var det terminsavslutning på frukostbokklubben och Sockerormen avhandlades. Maggan skriver: ”Det är mörkt, horribelt och drastiskt, det är omöjligt att sluta läsa trots det förfärande skeendet”.

Vi frågade Karin Smirnoff om hennes frukostvanor och så här lät det:

Godmorgon Karin!. Vad äter du till frukost?
Kaffe.

Vad läser du helst till frukost?
Nyheter.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Jag läser inte på morgonen, men jag antar att vilken intressant bok som helst är läsbar.

Vad läser du just nu?
Trädgård i norr (Allan Carlsson, Stig Lundberg)

Vad har du som bokmärke?
Jag viker öron.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag sorterar efter kategorier.

Tack för intervjun och för dina böcker! Ha en fortsatt bra dag.

Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

Idag gästas vi av en storläsare, Adrian 12 år. Han har läst Min storslagna död och säger så här:

Boken handlar om Sigge som får en inbjudan till att gå med i bröderna Six Ten (Sixten) Mushroom (Karl-Johan) rap-grupp. Sedan inser han att det inte var en bra idé, för att han inte ville stå på scenen och rappa. Därför blir han dragen på massa äventyr med dem, som till exempel att han blir medtvingad till en skatebutik som är i en annan stad och han får massa skäll för det.

Det finns också ett element i boken som gör att man vill bara läsa vidare. Handlingen är bra och inte så rörig eftersom den baserar på de tidigare böckerna. Jag har läst de tidigare böckerna i serien och tycker att det passar väldigt bra med tanke på storyn, som nu fortsätter i denna bok. Det är ju saken med att man har en nedräknare i början av kapitlen till hur långt tid det är kvar tills att det smäller liksom. Sedan att Sigge också skriver de där raptexterna helt själv är också väldigt strongt av han. Sedan när det kommer till själva framträdanden och att han är med där och rappar.

Jag tyckte den här boken var bra eftersom att den innehöll bra textuppbyggnad, bra historia. Överlag tycker jag att det är en bra bok.

Fåtöljresor

Först tänkte vi skriva något om att välja mellan att sitta hemma och läsa om platser man vill besöka eller läsa en bok som utspelar sig på platsen där man befinner sig, diskutera vilket som var bäst. Men, det är ju inte ens en diskussion. Att resa är ju livsluften.

Nu när vi inte gör det vill vi leta rätt på böcker som vi läst och som handlar om resor eller resande. För det är ju också himla härligt.

Ann-Sofie: Jag kan ju aldrig låta bli att lovorda Nattåg till Lissabon (Pascal Mercier). En lärare som får nog, reser sig upp från stolen och kliver på nattåget till Lissabon. Romantiteln valsade runt som ett mantra ett tag och när jag under en vinterledighet började läsa dröjde det inte länge förrän jag letade jag upp tidtabellen hos SJ.

För att fortsätta på tågtemat är Kvinnor på tåg (Anita Nair) en riktig pangbok. Från Bangalore åker Akhila för att tänka över sin situation. 45 år och ogift. Är det bra eller dåligt? I sovkupén möter hon fem andra kvinnor som med sina erfarenheter bidrar till Akhilas beslut. Kvinnor som berättar sina liv i en tågkupé kan ju vara outhärdligt i bokform. Men de här indiska kvinnornas vardag och den här indiska författarens språk och berättarskicklighet gör att jag bara vill vråla Neeeeeeeeej när sista sidan, 393, bläddras fram. Inkännande, modernt och inte tillstymmelse till sentimentalitet. Bra, bra, bra!

En annan sorts tågresa är cirkusresan. Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow – varsågod och håll till godo! Av olika skäl ansluter sig Jacob till cirkusen. Han lär sig hierarkierna och taskspelen, vem man pratar med och inte. Och jodå, redan första dagen träffar han Marlena, cirkusprinsessan, och förälskar sig. Det här var en sådan intressant och oväntad bok att läsa och jag sträckläste den i solstolen på landet. Vill veta mera om tågcirkusar på 30-talet. Om djuren och artisterna och förhållandena. Hur ska det gå med allt?

Maggan: I Audur Ava Ólafsdóttirs Rosa Candida reser den unge mannen Lobbi från Island till ”någonstans i Europa”, för att odla rosor i en klosterträdgård. En underbar roman om kärlek till rosor och naturen samt till kvinna och ett litet barn. Om att finna sig själv på en plats långt hemifrån.

I den mångfacetterade Kattöga av Margret Atwood lever Elaines familj i Kanadas vildmark. varje sommar. Jag läste boken på 90-talet och har ända sedan dess velat åka till Kanada. Dels till vildmarken som skildras så hänförande, dels till Toronto där de annars bor. Den ultimata resan är ju trots allt när man både får uppleva storstad och oändlig natur.


(Den fina bilden är hämtad på Pixabay)