Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Frukostintervjun: Kim Thúy

Just nu ligger Maggan och jag på varsin soffa och njuter av Em, Kim Thúys senaste roman på svenska. Och då undrar vi som vanligt om författarens frukostvanor.

Godmorgon! Vad äter du till frukost?
I never eat breakfast at home, since I prefer sleeping as long as I can until I must wake up for an appointment. I must say that I am an owl, working through the night up to 3–4 o’clock. This is why every minute I can add to my morning sleep is precious 🙂

I do eat breakfast when I travel, since I rarely have control over when and where I would eat.  My responsibility is to have my body ready at all times all through the day for whatever comes during the day.   

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
I still have a newspaper delivered to my house.  I love flipping through the pages and discovering articles I might not read otherwise. To me, it is a luxurious gift when I have enough time to go through more than 2–3 articles.

Men en bra morgonroman, vad kan det vara?
I am very limited in the genres of books I can understand. However, of the pile of books to read, any of them has the power to bring joy to my mind.

Underbart formulerat! Vad läser du just nu?
I fell in love with poetry about 10 years ago. I have just received a collection of poems by Maram al-Masri, a Syrian poet living and writing both in French and Arabic. Her words make your heart gasp for air.  


Skriver du på något just nu?
 I am writing some short texts for a couple of requests. But nowadays, I talk non stop! :-))))))))))


Vad använder du som bokmärke?
Anything at hand! So, you can find between the pages a petal of a fresh flower, a fallen ostrich feather from a dress, a pineapple leaf, a bobepine, a boarding pass, a receipt…. Strangely, bookmarks are very rarely used.

Man vill bläddra i dina böcker! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I do try to organize by sections: poetry, big books, books to be read… But very quickly, the books move around to create a section of the books I love most. This section follows no other logic than being my favorites, those I keep going back to over and over again. 

Den delen av bokhyllan vill man gärna se. Thank you, Kim, and have a nice day.

Det fina fotot är taget av R Maslow. Om tidigare böcker av författaren har vi skrivit här.

Publicerat

Frukostintervjun: Helena Landberg

En av våra favoritaffärer är Gamla Stans Bokhandel. Där finns Helena Landberg som med stor kunskap lotsar en rätt i bokfloden.

Godmorgon Helena! Vad äter du till frukost?
Frukosten består dagligen av ett kokt ägg, en halv grape kaffe, The, Youghurt med Musli och blåbär och en ”snaps” rödbetsjuice.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Alltid morgontidning till frukosten

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En morgonroman skulle nog vara en i dagboksform, t ex Året med tretton månader.

Vad läser du just nu?
Just nu läser jag fantastiska Kim Thu´ys färska bok Em.

Vad använder du som bokmärke?
Använder riktiga bokmärken, oftast från Gamla Stans Bokhandel 🙂

Såklart! Vilken eller vilka böcker går särskilt bra i bokhandeln just nu?
Bästsäljare just nu är : Shuggie Bain, Klara och Solen och Hundparken.

Överst på vår att-läsa-lista! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan? Och då menar vi hemma i den egna bokhyllan : )
Oj, hemma är det sorterat efter nyaste titlarna främst (ett litet kaos)

Tusen tack Helena för intervjun och ha en fortsatt bra dag!

Publicerat

Bokfrukost om Przewalskis häst

Przewalskis häst är tredje boken där Maja Lunde skriver om fiktion kring klimatet. Vi känner igen upplägget. Ett tidsmässigt då, ett nyss och ett sen. Då som utspelar sig när människan upptäcker vildhästarna i Mongoliet, griper in i naturen och tar hästarna till Europas privata och offentliga djurparker. Ett nyss som handlar om när hästarna flyttar tillbaka till sitt ursprungsområde för att fortplanta sig och bre ut sig igen. Och en framtid där vi befinner oss i 2060 på en gård i Norge och där klimatförändringarna gått ännu längre.

Vi sitter på morgonen med kaffe och te på alla våra håll och resonerar. Någon tycker att romanen tjänat på att inte delas upp i de olika tidsperspektiven utan istället låtit varje historia haft sin egen del. ”Det uppbrutna berättandet ger inte nycklar eller förståelse som skulle vara viktiga för nästa del av berättelsen”. Någon annan menar att läsningen hade blivit för långtråkig i så fall.

Det dystopiska är naturligtvis obehagligt att läsa. Det är så mycket ensamhet där Eva lever på sin gård. Alla andra har lämnat, gården, byn, regionen. I söder är torkan ett faktum, i norr regnar det i stort sett hela tiden. Elen försvinner. Att gå i väg verkar ändå inte vara lösningen. För vart tar man vägen?

Vi pratar om moderskap och att relationer får ta en sådan stor plats i romanen. Några är tveksamma kring trovärdigheten för 1800-talsmammans förståelse för sin sons sexualitet, vi vill veta mer om 90-talsmamman som är så sluten och stängd mot sin son men samtidigt så besatt av vildhästarna. Vi tycker om framtidsmamman som har en alldeles vanlig relation till sin tonårsdotter men förstår kanske ändå inte riktigt den besatthet som också hon visar för hästarna. Fast samtidigt förstår vi. Att inte kämpa är att ge upp.

Boken är lång, och frågar ni mig så skulle den tjäna på att redigeras ner och på så sätt göras tätare. Samtidigt är den lättläst för språket är drivet och lätt.

Om Blå skrev jag att ”jag gillade också Binas historia, Men jag gillar Blå ännu mer. Och slutet. Slutet!” Jag minns att jag kände hoppfullhet. I Prezwalskis häst känns allting svartare. Och jag ser fram mot den fjärde och avslutande boken i klimat-kvartetten.

Przewalskis häst. Maja Lunde. Utgiven 2020. På svenska av Natur&Kultur 2021 i översättning av Lotta Eklund.

Publicerat

Från A till Ö: G som i Glaskupan

Jag har läst Sylvia Plath sporadiskt och fragmentariskt men alltid intresserat mig för hennes texter. Ur Lästa böckers förråd plockar jag Glaskupan. Boken blev mycket stor när den kom ut i början av 60-talet. Ord som kultbok används i samma mening som Glaskupan. När jag diskuterade boken med en vän menade hon:

Jag tror att Sylvia var ”rätt i tiden” helt enkelt. På så sätt var hon en Salinger, en Khemiri. Hon kom med den unga flickans blick och såg igenom allt – desperat och med humor och stor smärta.

Om Glaskupan skriver jag:

”Esther Greenwood vinner 1953 en skrivtävling som en modetidning anordnat. Hon är 19 år och får tillsammans med några andra unga kvinnor tillbringa en månad i ett sommarhett New York. Så inleds boken Glaskupan. Trots att boken från start är mycket välskriven, tror jag inledningsvis att det ska handla om en ganska ordinär uppväxtbeskrivning av en ung kvinna. Men snart förstår jag att den här boken är på väg mot något annat, något mörkare. Esthers tankar kretsar i hög grad om sitt eget självmord.

Typiskt för boken är att depressionen och självmordsförsöken beskrivs mycket sakligt och osentimentalt. Även då hon nästan lyckas genomföra sitt självmord syns den sakliga distansen och följer med till mentalsjukhuset där Esther kommer att vårdas. Hon är lika klarsynt och skarp det gäller sin egen samtid, alla de krav som ställs på unga kvinnor under femtiotalet. Krav på äktenskap och moderskap.

Under våren kommer ett par böcker av och om Sylvia Plath. Eufori av Elin Cullhed och Plaths dagböcker och anteckningar, båda på Norstedts. Om några dagar startar Johanna Lundin sin fyrboks-cirkel om Plath.

Glaskupan av Sylvia Plath. Jag vet inte var boken senast är utgiven, men gissar på Albert Bonniers förlag. Min egen utgåva är från En bok för alla, 1980.