Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Frukostintervju med Karin Erlandsson

Häromdagen drack vi eftermiddagste med Karin Erlandsson vars böcker om Ögonstenen nu ges ut på BonnierCarlsen. Men det räcker ju inte med det. Vi vill ju veta allt om frukostvanorna.

Copyright/fotograf: Juha Törmälä

Godmorgon Karin! Vad äter du till frukost?
Jag äter havregrynsgröt med mandelmjölk och svarta vinbär. Till det en stor kopp kaffe.

Vad läser du helst till frukost?
Tidningar. Jag prenumererar på tre (en lokal åländsk, en lokal
tidning från mina hemtrakter i Finland och DN) och läser alla på i-pad. Föredrar papper, men portot till Åland fördubblar
prenumerationskostnaderna så jag är tvungen till skärm.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Någon med korta kapitel så jag förmår avbryta läsningen. Ingenting för spännande, då fastnar jag också. Hm, en halvtaskig roman med korta kapitel, vad skulle det kunna vara? Nej, nu vet jag! Jag läser regelbundet om Merri Viks Lotta-böcker, och det är den perfekta morgonläsningen. De är dessutom små böcker till formatet, så de ryms
på bordet bland alla mjölkförpackningar och barn.

Åh, Maggans favoriter! Vad läser du just nu?
Jakobsböckerna, Jag for ner till bror och en massa hästböcker
(jag rider men har blivit rädd för hästar. Försöker avvärja rädslan
genom att läsa.).

Skriver du på något nu?
Jepp, jag har börjat på en ungdomsserie. Och så kommer två böcker
ut i Finland i höst som jag filar på ibland.

Vad använder du som bokmärke?
Hundöron i böcker är minnen av tidigare läsningar. Så inget
bokmärke; jag viker ner sidan. I biblioteksböcker vågar jag inte göra
så, då använder jag det som ligger närmast till hands, typ ett kvitto
eller en (förhoppningsvis betald) räkning.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar
böckerna i hyllan?
Åh, bästa frågan! Jag sorterar enligt genre, både traditionella
genrer som ”genusvetenskap” och ”deckare” och mer påhittade genrer
som ”roliga böcker” och ”fakta i pocketformat”. Jag tycker om att
placera oväntade böcker bredvid varandra, jag tror till exempel att
Selma Lagerlöf och Haruki Murakami skulle ha en del att prata om, så
deras böcker står intill varandra, liksom Stephen Kings och Väinö
Linnas böcker.

Bra ordning! Tack för intervjun och ha en fortsatt trevlig dag!

Publicerat

Bokfrukost om Min bror av Jamaica Kincaid

Jamaica Kincaid utgivning har funnits i Sverige, via Tranan, i många år. Men det känns som att hon först nu, det senaste året har blivit mer omtalad i media. Eller? I frukostbokklubben samlades vi hur som helst härom morgonen för att samtala om Min bror.

Det är, har hon sagt, en självbiografisk bok om broderns döende i aids. Hon återvänder till Antigua för att hjälpa till med mediciner och bättre vård. Men möter också sitt förflutna väldigt påtagligt. Berättandet är cykliskt, ett repetitiv rytm likt en stream of consciousness .
Röster från samtalet:

Hon för en inre monolog, sedan ska hon berätta och måste förtydliga.
Omtagningar, om och om igen.
Kändes till sist tjatigt.
Hon är väldigt ärlig.
Det fattas en del i berättelsen om mamman, trots att hon säger så många ord.
Hon skriver som tankar är, snurrande.
Det är som att läsa poesi.
Jag blev så berörd av berättelsen.
Fantastiskt bra, en del i sorgearbetet?
Komplex som i familjeband
Varje mening är meningsbärande
Intressant samhällsskildring. Kontraster med den forna kolonin.
Relevant beskrivning av aids-behandling.
Tröttnade mot slutet. Men begrav honom nu!

Min bror. Jamaica Kincaid. Utgiven av Tranan 2018 i översättning av Niclas Nilsson.

Publicerat

PS av Mia Berner

Från OOOFbok 2007-06-11 19:07 hittar jag den här texten om bok som är värd att påminna sig om.

Under helgen låg jag i något slags feberdimma och i den läste jag PS Anteckningar från ett sorgeår av Mia Berner.

Den handlar om den finländske författaren Pentti Saarikoski som dog i mitten av 80-talet, endast 46 år gammal. Några år tidigare hade Mia Berner av en slump sett ett författarfotografi och snart köpte hon en bok av författaren som var Saarikoski.

Sen blir allt annorlunda 

De träffas. Ordet förälskelse används inte i boken, men kärleken uppstår omedelbart och de blir snart ett par. Boken handlar om Saarikoskis texter, deras samtal och deras liv. Det är skrivet under Berners första sorgeår efter hans död.

Jag fascineras av flera saker:

  1. Hans poesi. Vardagsnära och vacker.
  2. Deras intellektuella samtal. Det måste vara härligt. Och svårt.
  3. Hur Mia Berner får stå för hela hushållsarbetet, låter hans konstnärsskap gå före allt annat, alltid bär bagaget åt dem båda när de är ute och reser (”Pentti bar aldrig några väskor”) samt står ut med hans supande.

Det är kärlek säger min goda vän C när vi talar om saken.
Okej.

Dagens tanke: Jag minns fortfarande hur jag läste och förundrades av denna väldigt bra bok. Men vem var min goda vän C som så visste vad kärlek är? Jag plöjer både minnet och adressboken.

Publicerat

2019 som gick – 2020 som kommer

Breakfast Book Club  – ett sånt kul 2019, igen ! Som vi älskar frukostbokklubben med allt vad innebär.

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vårens tema var Familjer: Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Band av Dominico Starnone. Där rinner en älv genom Saivomuokta by av Pia Mariana Raattamaa Visén. Varm mjölk av Deborah Levy. Jag ångrar av hela mitt hjärta… av Erik Rosén. Hösten med Hus och hem som tema gav oss Lägenheten av Nora Szentiványi. Poste restante av Lorraine Fouchet Alla vill ju hem av Anna Brynhildsen. Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson och vi frukosterade hos Natur & Kultur och Wahlström&Widstrands


Bokresan gick till Gent, en väldigt snygg stad med medeltid och modernt i bra kombo. Här läste vi Krig och terpentin av Stefan Hertmans.


Bloggen skriver vi vidare i. Här  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. På blogg och Instagram recenserades närmare 100 böcker. Vi finns på twitter men där är vi är sällan.

För tredje året var vi ambassadörer för Augustpriset och vilken sextett av bra fackböcker vi fick läsa!

Nästa år fyller frukostbokklubben 10 år. Så fantastiskt va? I ur och skur har vi vandrat till Vetekatten de där morgnarna och ivrigt gjort det vi gillar mest. Dricka kaffe.

Skoja bara. Läsa böcker så klart!! 10 år är så värt att fira, eller hur! Och det tänker vi jädrar i min lilla låda göra!

Gott nytt år!