Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Nu är det jul igen – ungdomar pratar boktips

Jag fångar ungdomarna i ett bibblo för att luska ut lite julklappstips.

– Så, vilka böcker ska jag tipsa om att julklappsköpa till andra ungdomar då?
– Böcker alltså?
– Böcker alltså.
– Får man välja engelska?
Axelryckning (min).
– Då säger jag After we collided. (Anna Todd) Den är…
Alla skrattar
– … sexig. Lite som Fifty Shades, men för unga.
– Jag säger Patti Smith, Just Kids. Skitbra.
– Jag har precis läst ut Mellan oss. Det är hon, vad heter hon i nio till fem… Sandra Beijer. Jag kände igen mig i allt. Så sorglig och peppande i ett, sann liksom. Det är kanske mer högstadiet för de går i högstadiet, men jag gillar den.
– Jag läste hennes förra. Kommer inte ihåg vad den heter (Allt som blir kvar), den var superbra!
– Jag har en klassiker.
Alla skrattar.
– Little women (Louisa May Alcott). Det är den som Joey satt och grinade över i Friends.
– Tittar du på det?
– Det händer.
– Den är ju helt sexistisk.
– Ja men va fan … du ska alltid…
– Jag har läst The last time we say goodbye (Cynthia Hand). Så hemsk och sorglig. Eller jag håller på och läser den. Man måste läsa den hemma.
– An absolutely remarkble thing (Hank Green).
Hen pekar bort mot ett bokställ.
– Den är rolig. Om man gillar rolig ska man ta den.
– Den som står bredvid där, Det här kommer göra ont. Min kompis läste den, sa att den var skitläskig. Helt vidrig.
– Räcker det?
– Det räcker. Tack!

Publicerat

Nu är det jul igen – boktips till barn

Tillsammans med några ur skaran Alla Mina Barn har jag haft bokklubb om vad som är roligt att läsa i åldern 3-6. Det är svårt med ett sådant stort spann. En 3-åring läser inte som en 6-åring. Men hursomhelst försökte vi vaska fram tre titlar som kan passa till barnen i julklapp. (Bokklubbar med yngre barn är förresten bästa sortens, för då är det högläsning som gäller. Det är också rart att höra dem prata nostalgiskt om böcker de läste ”när jag var liten”. )

Saga-sagor är väldigt bra (Josefine Sundström och Emma Götner). Det är kapitelböcker för yngre barn med längre texter och fina bilder. Vi följer Saga och hennes vanliga vardagsliv med förskola, kompisar, lek och familjeliv. Jag kan inte räkna hur många böcker det kommit hittills, ser att några av berättelser är utgivna som ljud-singlar. Men bra är böckerna och roliga att läsa.

(Och vi passar på att uppmana förlagen att komma med fler kapitelböcker som passar att ha intill bilderböckerna. )

Alla tre julbakar av Maria Nilsson Thore är en bilderbok om Valle, Idde och Ester på förskolan Ärtan. Jag älskar de där tre ungarna. Så roliga och dramatiska berättelser med hög igenkänning på några få sidor. Vi läste boken två gånger på raken för man måste ju hinna titta på bilderna ordentligt för att de är så fina. De sträcker sig egentligen upp till 3-årsåldern, men hej, jag älskar dem ju!

Valle-böckerna av Martin Handford. Var är Valle? Var är han nu? På resa, i Hollywood? Vem vet. Jo vi vet. Alla Mina Barn vet. För Valleböcker har vi läst i åratal. Ser att de ges ut av Lind & Co numera. I evighet kan man sitta och leta efter andra saker än Valle själv. Var är glasögonen, termosen, ryggsäcken?

Faktaböcker är bra. Luftslott och synvillor (Björn Bergenholtz) är en fantastisk bok med många intressanta hus och byggen. Perfekta att studera och försöka förstå. Roligt att rita av och fantisera vidare. Själva boken är spännande dessutom eftersom den inte håller måtten.

(Annars letar jag efter fler faktaböcker med nya, spännande ämnen. Stickningens, sömnadens, vävningens och bakningens historia och fenomen lyser med sin frånvaro. Eller?)

Oj, nu blev det visst fler än tre boktips. För vi glömde att räkna.

Så då får ni ett till: Alla räknas (Kristin Roskifte) är lite i samma anda som Valle på så vis att boksidorna är proppfulla med bilder att leta i och räkna på. Men här finns filosofiska spörsmål att prata kring. Hitta tjugo lyckliga människor till exempel. Inte för inte tog boken priset hos Nordiska rådet.

–– The End —

Publicerat

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Jag trodde att den här romanen inte skulle vara särskilt romanig utan istället handla om hur Emma Hambergs man blev sjuk. Så är det med mig, jag läser sällan om böcker innan läsningen av dem. Och visst, romanen tar sin utgångspunkt i sjukdomen, men handlar så mycket mer om livet som det blev. Efteråt. Och här är det fullt fart må jag säga.

Som något introvert tappar jag nästan andan av den sociala delen av huvudpersonens liv. Umgänge med nära vännerna som bor i huset och går i varandras lägenheter lika hemmastadda som vore det deras egna hem. Fester med hur många människor som helst. Slagfärdiga och roliga dialoger.

Men här finns förstås också ångesten över att lämna i ett förhållande när någon blivit sjuk, att upprätthålla ett familjeliv med de tre barnen och så få till ett nytt förhållande som ska funka för alla.

Allt är väldigt filmiskt. Händelseutvecklingen där Hon träffar Honom – ungdomskärleken från Paris, de rappa dialogerna och humorn skulle fungera så väl i en romantisk komedi. Och då är det fascinerande att tänka på att det mesta är ”på riktigt”.

Resten av allt är vårt. Emma Hamberg. Utgiven av Piratförlaget 2019. Titta på det fina omslaget förresten!

Publicerat

Strindbergs lilla röda

Jag erkänner direkt: Jag har aldrig särskilt gillat berättelsen i Röda rummet, men läst många gånger ändå. Romanens nyskapande stil och originalitet är väl oomstridd och därför är den intressant att läsa och prata om. Med det sagt vill jag skriva om Strindbergs lilla röda, en av de sex böcker nominerade till årets Augustpris i fackboksklassen. Jag hoppas att den här boken får priset. Den är verkligen helt unik.

Det andra att erkänna är att jag inte alls läst ut Strindbergs lilla röda. För om man som jag tycker det är mycket intressant med typsnitt, papper och tryckning så vill man låta läsningen (och tittandet av bilder för tusan) ta tid.

I fackboken går författarna igenom Röda rummets bok- och designhistoria och placerar detta i ett sammanhang. Röda rummets grafiska utseende och förändringen av det genom alla utgivningar är ytterligare något som får romanen att bli helt outstanding. Strindberg var själv mycket (alltså MYCKET) involverad i utformningen av sina böcker. Jag har kommit så långt att jag just läst att ”Strindberg själv skrev helst på gul oskuren Lessebo Bikupa” och det är ett tydligt exempel på när jag stannar upp och funderar. Den här gången på vad jag själv helst skriver på, när jag skriver för hand. Jag är ganska petig när det gäller val av skrivböcker. Men gul oskuren Lessebo Bikupa är jag förstås inte ens i närheten av att trängta.

Så jag fortsätter och läser och bläddrar i denna guldgruva till bok. En av de mer intressanta fackböcker jag läst i hela mitt liv faktiskt. Så var det sagt.

Strindbergs lilla röda. Alexandra Borg och Nina Ulmaja. Utgiven 2019 av Atlantis Bokförlag.