Frukostintervju med Maud Öquist

För flera år sedan var jag med på ett och annat bokbyte som arrangerades av en bokbloggen En bok om dagen,  och som drevs av Maud Öquist. Det var nästan lika spännande att  hitta på något kul bokligt till den utvalda mottagaren som att packa upp paketet som någon hade gjort i ordning. Nu har Maud startat Pocketbox som bygger på samma idé. Det går ut på att man köper månadens box som innehåller en hemlig bok och diverse tematiska tillbehör som te och godis. Rolig grej tänker vi och hör genast av oss och kollar upp … frukost-vanorna.

Godmorgon Maud! Vad äter du till frukost?
Jag är vanemänniska och till vardags äter jag alltid två skivor
hårt bröd med Norrgott och en rejäl balja svart te. Svintråkigt i andras ögon men det funkar bra för mig. De här dagarna är jag ute och reser, vilket innebär hotellfrukost med lite lyx!

Du skulle se mina frukostar.  Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser lokaltidningen Piteå-tidningen till frukosten. Läser man den så vet man allt om vad som händer i Piteå och mycket lite om vad som sker utanför kommungränsen. Lyckligtvis finns nyheter att se på teven!

Vad läser du just nu?
Just nu ska jag börja läsa Ett jävla solsken eftersom det är bokcirkelboken för den här gången.

Bra bok! Vad använder du som bokmärke?
Jag är kass på bokmärken! Jag använder vad som helst som  bokmärke, utom ”riktiga” bokmärken. Jag tappar ständigt bort alla  fina bokmärken som jag ändå då och då köper…

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Bokhyllesortering… Mina pocket står i en egen hylla, i färgordning. Inbundna böcker står i andra hyllor, så som det ser snyggt ut. Det är oerhört opraktiskt, för jag får alltid leta efter den bok jag behöver. 🙈

Haha, ja du får vara sparsam med böcker. Lycka till med företaget!

Nattåget och efter det?

Ibland funderar jag över vad författare tar vägen. Varför det inte kommer fler romaner efter den där som jag tyckte så mycket om. En sådan är Nattåg till Lissabon, en bok som jag inte alltför sällan tänker på. Den kom ut 2004, på svenska 2009 hos Albert Bonniers .

I centrum är Mundus Gregorius som arbetar på ett läroverk i Bern. Hans specialitet är språk. Grekiska, hebreiska… Han har ofattbart lätt att lära sig nya språk för  i begynnelsen fanns Ordet […] Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det för att uttrycka det med rätt grad av allvar redan från början.  På väg till skolan en morgon träffar han en kvinna, som visar sig vara från Portugal. Han beger sig så småningom till en sällan besökt bokhandel och kommer av en slump över en bok på … portugisiska, skriven av en Amadeu de Prado.  Slutligen kliver han på nattåget till Lissabon. Det är på plats som boken måste läsas men väl ombord vacklar Mundus, är på väg att kliva av flera gånger men till sist kommer han ändå fram och lär känna Prado under sina stillsamma äventyr.

Vad hände med Pascal Mercier? Varför kom inte fler romaner? Internet berättar för mig att det visst kom en roman, nämligen 2007 med namnet Lea men den översattes inte till svenska. Jag ser att Pascal Mercier är författarens författarnamn och att han egentligen heter Peter Bieri och är filosof. Dock blev han trött på den akademiska världen och la av 2007, Lea-året alltså. Men sen; tyst på romanfronten. Så otroligt synd (antar jag)! Men vi har i alla fall Nattåg till Lissabon. Inte minst för omslaget, Alla som har läst den: räck upp en hand!

4 russin ur bibliotekshyllorna

Vi älskar bibliotek. Sök på ordet här bredvid ska du få se på hyllningskörer. Engagerade bibliotekarier, hyllmetrar med läsning, boksamtal och författarbesök. Hur kan man inte gråta av glädje över denna tillgång! Nu har vi gett oss ut till fyra bibblon och plockat ut fyra godbitar som finns att låna.

Gröndals bibliotek: Familjealbumets hemligheter av Isla Dewar. Om fyra generationer av en familj i Edinburgh. Vad finns inte att gilla liksom. Utgiven 2006 hos Albert Bonniers, men sen verkar det vara stopp i svensk utgivning.

Lunds stadsbibliotek: Sjukt, syster! av Sara Heyman. Här är en spännande läsning om sjuksköterskan genom historien. I min släkt har vi en räcka sjuksköterskor och det här är en bok som sätter fokus på yrket.

Umeå bibliotek: Nattvakten av Sarah Waters, London faller i ruiner under andra världskrigets bomber. En vacker kärlekshistoria och hjältemodiga räddningar från bombade sönderfallande byggnader. Drömskt om hur kriget påverkar den lilla människan.

Blackebergs bibliotek: Fallen av Joyce Carol Oates, 50-tal i en småstad invid de mäktiga Niagara Falls. En ung man tar livet av sig under sin bröllopsnatt genom att hoppa ner i fallen. En av Oates mäktigaste romaner, måtte hon få Nobelpriset snart!



När reglerna slutat gälla av Ariel Levy

Ariel Levy, journalist och en fabulös skribent. Jag har läst hennes artiklar som till exempel The Devil & Saint Ann’s om grundaren av den berömda skolan, Stanley Bosworth, och det intressanta porträttet av författaren Elizabeth Strout. Och inte minst Thanksgiving in Mongolia, om den förfärliga dagen när Ariel Levy förlorade sitt ofödda barn på ett hotellrum.

Boken När reglerna slutat gälla inleds mycket dramatiskt med just den händelsen, hur hon sitter där i Mongoliet och någon har lagt en filt över blodfläcken. Hemma finns hennes fru Lucy, men det Lucy lovade om att inte längre dricka håller inte. Allt som gällde för Ariel Levy före resan till Mongoliet – barn, familj, ekonomi – gäller inte alls längre.

Jag läser boken i en sittning. Ibland pausar jag för att tänka på de saker som tål att funderas över. Om skrivandet, om framgång och karriär, om att livet tar vändningar som aldrig går att förutse. Ibland bläddrar jag helt enkelt på, lite mer förstrött. Men aldrig oberörd.

Jag tycker om Levys raka sätt att skriva i artiklarna. Och jag gör det minst lika mycket här. Det är driv och välformulerat (tack översättare Anna Lindberg) och gör att sentimentalitet utesluts. Jag har läst recensioner som menar att Levy inte går in i och beskriver sorgen tillräckligt eller innerligt, vilket skulle göra att inlevelsen saknas. Det tycker inte jag. Tvärtom. Det här är rakt och, ursäkta det slitna uttrycket, ärligt.

När reglerna slutat gälla. Ariel Levy. Utgiven 2016. På svenska hos Natur&Kultur 2017.