Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Bokfrukost om Närsök

Häromdagen var det bokfrukost Special om spänningsromanen Närsök av Josefin Schygge. Romanen handlar i hög utsträckning om mäns våld mot kvinnor och tar sin utgångspunkt i en familj på Visingsö. Mamma Martina och tonårsdottern Lilly har en hackig relation. I olika tillbakablickar får vi dels se vad som hände Martina för fem år sedan, dels när Lilly och hennes bästa vän Ida var på en charterresa till Medelhavet för några månader sedan. Vilken betydelse har allt detta när plötsligt Lilly försvinner?

Så här sa vi:

– Det är intressanta relationer! Välgestaltade. Jag funderade mycket över relationen mellan Ida och Lilly, för att ta ett exempel.
– En komplex och mångbottnad berättelse.
– Man misstänker alla för allt.
– Insiktsfull. Det känns äkta och realistiskt.
–Jo, det är ju en spänningsroman, men den har sitt eget sätt att berätta. Följer inte ett traditionellt ”recept”.
–Den tar offrets perspektiv.
– Slutet, är inte det väl brutalt?
– Martinas mamma, fan vad hon ställde till det faktiskt.
–Det är verkligen så att kvinnor som utsätts också visar på otrolig styrka och förmåga till förändring.
– Skriver du på något nytt?

Närsök. Josefin Schygge. Utgiven 2024 av bokförlaget Forum.

Publicerat

Frukostintervjun: Josefin Schygge

Idag äter vi frukost med Josefin Schygge. Hon är aktuell med romanen Närsök och det är den vi diskuterar. Vad vi säger ska jag berätta på en annan dag, men först är vi ju nyfikna på Josefins frukostvanor när hon får äta i lugn och ro!

God morgon, Josefin. Vad äter du vanligtvis till frukost?
Ostsmörgås och kaffe.

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Om jag ”läser” till frukost så lyssnar jag på något.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Antingen något peppigt eller något som verkligen kan agera som verklighetsflykt.

Vad läser du just nu?
Jag har flera böcker i gång. Till minne av Elin av Sara Blaedel och Nyårsfesten av Lucy Foley för att nämna två.

Vilken bok är den första du minns?
Mamma läste mycket för mig och mina syskon vi var små, men den första bok jag minns att jag läste själv var någon av Katitzi-böckerna. Jag minns att det var i skolan och jag hade blivit tvingad att sitta och läsa själv, men så plötsligt märkte jag hur det flöt på och vips hade jag läst ut hela boken.

En bok som betytt mycket för dig?
Jag återkommer ofta till Peter Pohls ”Jag saknar dig, jag saknar dig” när jag ska prata om en bok som betytt mycket för mig, men det finns flera som på olika sätt varit betydelsefulla.

Och så funderar vi över vad du använder du som bokmärke?
Oftast bara en post-it.

Skriver på något nytt?
Jag skriver alltid på något på samma sätt som jag alltid har någon läsning på g.

Spännande. Vi ser fram emot mer! Nå, Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Nej, det är jag inte men jag skulle gärna vara det.

Vi ses en gång i månaden, hint hint!. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Utifrån form, om man kan svara så 🙂 . Jag lägger eller ställer dem helt enkelt så som jag tycker att det ser fint ut, men jag har också bara en bråkdel av mina böcker framme. 

Låter som ett bra sätt! Tusen tack för både frukost och intervju. Ha en fortsatt fin dag


.

Publicerat

30 böcker i januari

Jag bestämde mig för att göra en riktig rivstart för läsningen i år, med 30 böcker i januari.

Om jag samtidigt skulle hinna jobba och ha ett vardagsliv i övrigt kunde jag inte läsa långa böcker. Jag letade därför upp romaner på max 200 sidor och gjorde mig en lista att välja och vraka ur.

Först trodde jag helt ärligt att det skulle bli svårt att hitta 30 så pass korta och läsvärda böcker. Men jag hittade förvånansvärt många. Inte minst bibliotek är duktiga på att skriva ihop läslistor av olika slag. Listan fyllde jag på allteftersom dessutom. Det är många kvar på den!

Hur var det då?

På plus: Det var fint att läsa så många berättelser. Jag hade också bestämt mig för att läsa ut varje bok. Det gick liksom inte att ”slösa bort” lästid genom att avbryta efter trettio sidor. Det betydde också att jag läste en del böcker jag annars troligen bara lagt av. Eftersom jag sällan läser så korta böcker fick jag också läsa sådant som annars kanske gått mig förbi.

På minus: Jag har trettio berättelser i huvudet. Eller snarare så har jag inte det. För lästiden för varje bok var så kort, och jag kunde inte heller stanna i en romanvärld så lång stund på det vis jag gör med en längre bok. Det känns som jag inte riktigt hann tänka och reflektera över boken och läsningen.

Nåja, en kul idé men nu känns det bra att inte tänka på längd och fart igen.

Och böckerna? Det blev rätt mycket svart och svårt. Jag sköt in ett par barnböcker för att får det lite lekfullt och ljusare. Så här:
Mjölkat av Sanna Samuelsson
Marzahn, Mon amour av  Katja Oskamp
På Cecil Beach av Ian McEwan
Risk för regn av Anna Fredriksson (ljud)
Belleville Baby : anteckningar från en filmisk process av Mia Engberg. (Själva filmen går på svt play nu, superintressant)
Stormberget av Liza Marklund
Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron
Sommaren av Elin Persson
Det sällsamma fallet Benjamin Button av Fitzgerald, F. Scott
En gång kände jag – En multimodal rehabiliteringsjournal av Sofia Elie
Abow av Nora Khalil
Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Funny girl av Nick Hornby
Femtiofem meter under ytan av Conny Palmkvist
Ett rum till Lisen av Elin Johansson
Julstädningen och döden av Margaretha Strömstedt
Em av Kim Thuy
Löpa varg av Kerstin Ekman
En vän till tant Irene av Elin Johansson
Hjärtat av Malin Kivelä
Min vän skuggan av Michael Morpurgo
Sju tomma hus av Samanta Schweblin
Avlägsen stjärna av Roberto Bolaño
Syskonen av Margareta Lindholm
Performance av Kajsa Grytt
Pixel av Krisztina Tóth
En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel
New York-dagboken av Per Bjurman
De anställda av Olga Ravn

Publicerat

Hjärtat av Malin Kivelä

Den allra första boken jag läste av Malin Kivelä var Allt eller inget. Den handlar om Aija, det är jul och ”om man börjar från början, den här historien, så är det vid den här tidpunkten mycket folk på den numera snöfria Alexandersgatan, kring Tre smeder trängs de och under den roterande klockan träffas de, vid jämna klockslag, alla på en gång. I min väska med hjul har jag skinkan”

Aija betraktar tillvaron som vore det ett dockskåp. Människorna på gården, Sofia och hennes bebis, blir leksaksfigurer som inte kan inkludera kvinnor som Aija i sina liv. Men hon träffar den ryske musikanten Pjotr och något verkligt händer men vad? Och strösslat i snö och längtan finns Elvis Presley.

Nu har jag just lyssnat till de sista orden i Kiveläs roman Hjärtat, föredömligt inläst av henne själv. Ett litet barn som föds med ett allvarligt hjärtfel. Oron för barnet ligger som ett dovt muller genom hela boken. Den känns. Men berättelsen riktar sig mot hur vardagen blev. Mamman som ändå vaknar varje morgon på sjukhuset, hur dåligt hon än sov på madrassen på golvet. Man behöver ändå gå på toa, känner ändå hunger, klär ändå på sig. Trots barnets tillstånd. Alla andra lever på, går till jobbet. Fram till slutet är utgången oviss för oss.

Kiveläs språk är fantastiskt. Korta meningar. Lågmält. Poetiskt. Men skarpt och precist. Ren njutning trots det mardrömslika med det sjuka lilla barnet. Jag vet att hon skriver en hel del barnböcker, men jag vill ha mer roman. Nu!