Författare: Margaretha Weimar

Det är 90-tal i London-stadsdelen Camden. Vännerna Love och Josefin har efter avslutad gymnasietid anlänt  hit  för att jobba och kanske plugga. I alla fall Love, Josefin vill mest komma bort och London är hennes drömstad. De hänger på de hippa ställena och snart sugs Josefin in i kretsen kring en wannabe-rockstjärna och blir totalt uppslukad. De glider sakta ifrån varandra och slutligen återvänder Love till Sverige för att aldrig mer höra av Josefin. Många år senare hittar Love ett blandband Josefin spelat in åt honom märkt To my Love. En gnagande känsla kommer upp till ytan inom Love, han måste få träffa Josefin igen, han måste veta vad som hänt henne, varför hon aldrig hörde av sig.

 Maggan: Jag trodde titeln betydde ” Till min älskade” men där hade jag ju fel. Kan inte hjälpa att jag undrar över en eventuell engelskspråkig titel? Vad kommer boken att heta då?

Ann-Sofie: Så trodde jag också. Jag har haft diskussionen med flera om den där dubbeltydigheten. För det skulle kunna vara både till min älskade och till min Love. Det utesluter ju inte att ha samma engelska titel. Många som har läst den tycker att det är så härligt att göra en resa tillbaka i tiden, både till London och till sin egen 20-årstid. Själv är den här London-tiden, 90-talet, inte alls min Londontid så där är det mer ”jaha”.

Maggan: Jag känner det som om jag ”missade” 90-talet. Fick barn och jobbade heltid, hann liksom inte med något annat. Jag gillar skildringen från Camden dock, men jag tror att samtliga huvudkaraktärer även skulle fungera i andra städer under samma tid. Men är det en spänningsroman egentligen?

Ann-Sofie: Jag gillar mycket med den här romanen, men jag tycker att den blir för mycket spänningsroman, ja. Det är onödigt. Allt det där mystiska med den försvunna vännen och letandet kunde ha blivit ännu bättre utan ond bråd död. Tycker nästan vissa delar av det är löjligt. I alla fall onödigt.

Maggan: Jag förstod inte Love, varför kunde han inte tala om för sin sambo att han måste få reda på var Josefin tagit vägen? Och Josefin, jag ville ruska henne och säga åt henne att hon måste ta itu med sitt liv! Kanske är det detta som gör historien allmängiltig, jag tror alla känner någon som aldrig kom igång med sitt liv, som aldrig blev riktigt vuxen. Jag håller med dig, tycker att författaren hade haft en utmärkt roman även utan spänningsmomenten. Men jag antar att boken automatiskt får fler läsare med den aktuella klassificeringen.

Ann-Sofie: En fin välskriven gripande intressant roman. Ja! Och allmängiltig, precis som du säger. Vi ska väl inte spoila slutet, Jag håller med dig om att det hade varit lätt att säga till sin partner ”jag har alltid undrat, jag måste få veta” Då hade det varit enklare. Men en dimension mindre i romanen förstås.

Maggan: Vi kan sammanfatta vår diskussion med att To my Love är en jättebra bok som vi båda rekommenderar eller vad säger du?

Ann-Sofie: Jag nöjer mig med en bra bok, så får du ta jätte. Och rekommenderar, det gör vi!

Utgiven på Lind & Co 2015.