Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Frukostintervjun – Mattias Leivinger

Mattias LeivingerFantasy och psykologi bildar stommen i Mattias Leivingers mångfacetterade roman Freudland.  Läs recensionen här.  Vi är naturligtvis nyfikna på Mattias frukostvanor.

God morgon Mattias! Vad äter du till frukost?

En rejäl mugg med kaffe är alltid utgångspunkten, resten varierar. En skål med yoghurt och musli och en macka med ägg är standard. Jag lagar frukost till min son vissa morgnar och han äter detsamma som jag, minus kaffet.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?

Det är morgontidning som gäller. När jag var yngre började jag med slutet: tevetablån, serierna och kulturen. Numera är det hårda nyheter och ledarsticken som kommer först. Betyder det att jag börjar bli vuxen på riktigt? Freud skulle säga att realitetsprincipen har vunnit över lustprincipen, men det låter ju lite trist.

Förutom fantasyhjälte är Freud även psykoanalytiker, hade nästan glömt det. En bra morgonroman, vad kan det vara?

Före kaffet, något med extremt korta meningar och gärna med illustrationer i flerfärg. Efter kaffet kan det nog vara lite vadsom. Kanske något lite klurigt som lyfter tankar och humör – något Backmanskt eller kanske Paasilinna?

Förstår precis det där med före och efter kaffet. Vad läser du just nu?

Tore Renbergs ”Vi ses imorgon”. Han är Knausgårds kompis och de spelar tydligen i band tillsammans. Jag är trummis och vill också spela i band! En vacker dag så …

Vad använder du som bokmärke?

Visitkort! Framför allt mina egna. Mycket bra format och vilar trevligt i nypan. Tappar jag bort ett har jag en drös kvar.

Vilket bra tips,  jag har massor av ”utgångna” visitkort. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?

Inte alls, men det borde jag göra. Jag och min hustru har pratat om det – i flera år. Vi har en indelning mellan fack – och skönlitteratur där det ena lägret ständigt gör små inskott i det andra. Där finns något att jobba vidare på. Snart.

Tack Mattias för intervjun och lycka till med din nya roman.

Fotot på Mattias är taget av P.O. Bejsjö.

Publicerat

Kvinnan som gick till sängs ett år av Sue Townsend.

sue_svartvit[1]Sommarens impulslån på biblioteket visade sig vara makalöst rolig, välskriven och skruvad. Lägg till att boken klassas som en feelgood och att den utan tvekan är den är den roligaste bok jag läst på flera år.

Eva visste redan innan hon gifte sig med Brian att det var alldeles fel, ändå gjorde hon det. Hon blev mor till tvillingar och livet fortsatte rulla på. När tvillingarna flyttar hemifrån behöver hon inte härda ut och låtsas längre, hon går till sängs och stannar där ett år. Ett mycket händelserikt år för hennes närstående, vilket Townsend skildrar på knivskarp prosa.

Jag måste ju fråga mig hur jag kunnat missa hela Sue Townsends författarskap?  Townsend som dog 68 år gammal tidigare i år var älskad för sina böcker om Adrian Mole, men har även skrivit annat. Visst har jag hört talas om henne, men har som sagt inte läst en enda rad.

En makalöst rolig bok således, men någonting bubblar under ytan. Den lätt flytande texten är skriven av någon som levt i denna världen ett tag, någon som känner sorg och pessimism över människans totala självupptagenhet. Någon som precis som huvudkaraktären Eva söker efter äkta godhet. Under läsningen kommer det plötsligt över mig att trots att jag skrattar mig hes, också läser en mörk satir över vår samtid. Fast vet ni, jag är ju en sån´ som ibland har svårt att skratta åt Patsy och Edina i ” Helt Hysteriskt” bara för att jag sympatiserar så med Edinas dotter Saffrons öde att ha en kvinna som Edina till mor. Så  strunta i mig och läs!

För jag lovar att ni kommer att skratta och bland annat  läsa den roligaste begravningsakts-skildring som någonsin nedtecknats i ett ordbehandlingsprogram.

Kvinnan som gick till sängs ett år är mycket förtjänstfull översatt från engelskan av Pia Printz, utgiven av Printz Publishing 2013.

Publicerat

Jag bär med mig en inneboende passion för skyskrapor.

Förmodligen var det en av orsakerna till att jag under så många år drömt om att resa till Chicago.

Gissa om jag blev svag i knäna då jag fick syn på den här boken!2014-09-13 15.35.57-1

Jag befann mig på panoramadäcket i den 90 våningar höga Chicago-skyskrapan John Hancock Building och alla andra besökare tittade upp när jag med ett förtjust pip kastade mig över boken och började bläddra! Ni ser att den är rektangulärt formad som en skyskrapa va?

Ett antal fantastiska arkitektoniska mästerverk till skyskrapor från hela världen finns representerade i boken. Ett exempel är faktiskt HSB Turning Torso belägen i Malmö, vilket fick mig att än en gång pipa förtjust där jag stod på 90:de våningen.

2014-09-13 15.39.20Och vilken är då den mest fantastiska skyskrape-stad jag någonsin varit besökt?  Jag tror faktiskt att det är Chicago. Förstå mig rätt,  New York är alltid New York, men Chicagos natursköna  läge vid den enorma insjön Lake Michigan ger dess skyskrapor ett helt annat sammanhang.

Skyskraporna i Chicago ligger inte riktigt lika tätt som i New York eller Tokyo, vilket gör att skrapornas individuella karaktär framträder tydligare. Att staden är fylld med grönska och brer ut sig längs en tre mil lång strandremsa gör att även skyskraporna blir en del av naturupplevelsen. Chicago är en fantastisk stad med en fantastisk arkitektur, omtumlande konstupplevelser, utmärkt shopping och badstränder mitt i stan. Jag kommer att återvända och lägg märke till mina vänner att det går direktflyg till Chicago varje dag från Sverige och det tar ungefär lika lång tid att flyga hit som att flyga till New York.  Så, vad väntar ni på?

2014-08-24 12.25.31

Skyscrapers av Judith Dupré utgiven av Black Dog & Leventhal Publishers.

Detta inlägg är det tredje i ” Maggan packar sin väska för Chicago” . Här finns det första, och här finns det andra.

 

 

Publicerat

Freudland av Mattias Leivinger

lr_freudland1900-talets psykologi-giganter som karaktärer i en fantasyroman? Jag blev väldigt full i skratt och jättesugen på att läsa. Romanens huvudperson är Freud och i viss mån Jung. Jag är inte särskilt beläst inom fantasygenren, men för mig är Freudhall en klassisk fantasyroman. En magisk värld med gäckande natur, okända fiender, kampen mellan oliktänkande och inte minst kampen för överlevnad och makt.

Freud är en sympatisk huvudperson, jag gillar även Jung som har blivit krigaren i berättelsen. Jag har mindre till övers för behavioristen Skinner som  förvisso är den mest underhållande karaktären men också den mest osympatiske i sin totala självuppfyllelse och maktfullkomlighet. Kanske man inte ska skratta så gott åt honom som jag gör, men han är oerhört roligt tecknad med sin övertygelse att hans teori om det sociala arvet är allena rådande. (Om ni inte känner till den riktige Skinners arbete kan det vara kul att googla.)

Inom Freud finns en sökare men få är de insikter han finner. Hans betraktande av människan leder istället till bestörtning och sorg inför högmod och grymhet. Klassisk fantasy alltså, men med klara blinkningar till psykologi. Freud sitter bredvid en utmattad kämpe vilken lättar sitt hjärta genom att berätta om sina drömmar medan Freud tyst lyssnar och antecknar. Det finns en dynamisk trio, kognitologer som nogsamt redogör för tanke, känsla och beteende, maktgalna behaviorister och svårtolkade psykodynamiker. I dialogerna nämns åtgärdsplaner och evidensbasering och i stridens hetta anklagar man varandra för att vara allmän-aggressiva men även för mindlessnessiferade hovnarrar.

Förmodligen har jag deltagit i ett par personalutvecklings-program för mycket. Jag tycker nämligen det är underbart roligt då en karaktär i en fantasyroman talar om att ge feedback. Eftersom det varit en sommar med begynnande valrörelse, småler jag även i mjugg när Freud tillägnar sig nedanstående insikt:

De här pratmakarna vet ingenting om de stora frågorna. De bara gissar sig fram precis som jag själv.

 

Det är faktiskt otroligt att hur väl psykologi och fantasy gifter sig i en roman!

 

Freudland är utgiven på Hoi Förlag 2014.