Crossroads av Jonathan Franzen

Älskar Franzens sätt att berätta, hans förmåga att varsamt och insiktsfullt borra sig ner i karaktärerna och väva den väv som driver handlingen framåt. Vägskäl som Crossroads heter på svenska utspelas under tidigt 70-tal och är den första i en trilogi om familjen Hildebrandt, en svenskättad familj med fyra barn. Titeln syftar på den populära ungdomsgruppen i kyrkan där fadern är präst, men även familjen och dess 6 medlemmar står inför att välja väg. 

Vägskäl är en typisk Franzensk roman, omfångsrik, detaljerad med mycket dialog. Han har öra och öga för det djupt mänskliga och det är omöjligt att inte engagera sig skeendet. Han räknas som en av de stora amerikanska författarna och jag förstår verkligen varför. När min bokklubb diskuterade romanen i somras kunde vi verkligen grotta ner oss i persongalleriet och diskutera människorna som några vi stod nära. Jag tror att vi alla sa att vi skulle fortsätta läsa serien för att få återknyta bekantskapen med familjen för att se hur det går. Ingen av oss är väl egentligen några ”bokserie-människor” så jag tycker det säger en del. 

Utgiven på Brombergs 2022. Översättningen är gjord av Rebecca Alsberg. Jag lyssnade till ljudboken som finns på engelska på Storytel.

Åttonde huset : till åminnelse av en flicka av Linda Segtnan

1948 mördades 9-åriga Birgitta i skånska Perstorp. 70 år senare blir Linda Segtnan besatt av fallet, av vad som egentligen hände den försommarkväll då Birgitta bragtes om livet.  Lågmält och intensivt målas bilden av sena 40-talet upp,  jämsides får läsaren följa författarens liv i bubblan som gravid och småbarnsmamma under 20-talets första år.

Åttonde huset är mångbottnad,  unik i sitt slag, folk som absolut vill genrebestämma böcker lär få ett litet helsicke. Fokus ligger på barnen, på författarens ofödda barn, på Birgitta och grannpojken Bengt som for så illa i svallvågorna efter mordet. Läsningen känns i magen, mörk, febrig och välskriven. Jag älskar orden i titeln : till åminnelse av en flicka, för det är bokens styrka, omsorgen om de ofta så skyddslösa barnen. 

Jag började läsa i tron att jag läste en roman, men någon fiktiv berättelse är Åttonde huset inte. Snarare ligger den åt true crime hållet med strömmar av autofiktion. 

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022.

Annie Ernaux nobelpristagare 2022

Vilken enastående författare! Har i två dagar befunnit mig i ett Ernaux-maraton, rev av A womans story, Shame och A man´s place i ett sträck. (Jo, jag läslyssnade på engelska, var det som erbjöds via Storytel just nu). Har befunnit mig i 50-talets Normandie där Ernaux växer upp under små förhållanden som enda barnet till ett café-ägarpar som gör allt för att försäkra sig om att deras flicka ska få utbildning. Om Ernaux varit svensk skulle hon förmodligen betraktas som en arbetarförfattare.

Har haft Ernaux på min läslista i flera år men tvekat. Förmodligen för att hon beskrivits som autofiktionens moder och det är en genre som sällan tilltalar mig. Har förvisso läst en del men efter att ha kämpat mig igenom  Knausgårds Min kamp 1 fick jag nog. Tills fredags då, när Annie Ernaux kom in i mitt liv. Jag har aldrig läst något liknande, språket är återhållet och exakt, ändå går orden rakt ner i magen. De minnen som skrivs fram ligger många år tillbaka i tiden, tror kanske att det är hemligheten, Ernaux har fått perspektiv och kommit till insikt.  

Jag tror hon är en författare som tilltalar många. Hennes böcker är korta, de jag läste i helgen hade en lyssningstid på drygt två timmar. Skulle gärna fortsatt leva i Ernaux värld ett tag till men, men alla mina bokcirklar kallar på uppmärksamhet och kanske jag vill läsa henne på svenska trots allt. 

Annie Ernauxs böcker är utgivna på Norstedts.

Ormens år av Ulrika Ewerman

Sommaren 1956 flyttar Judith med sina föräldrar till en liten ort i Härjedalen. Familjen har hittills fört ett kringflackande liv på grund av faderns ständiga jakt på arbete, nu kan de äntligen rota sig. Föräldrarnas äktenskap är olyckligt, Judith är frukten av en enda kärleksnatt, själva orsaken till att de överhuvudtaget gifte sig. Hon har varit ett ensamt barn men nu får hon kompisar, i grannhuset bor tvillingarna Valter och Vera. De tre barnen knyter an till varandra och en komplicerad vänskap utvecklas. En vänskap som avslutas abrupt många år senare utan att Judith förstår varför.

Ormens år är en mörk uppväxtskildring, läsare som gillar feelbad-romaner får sitt lystmäte. Texten är sparsmakad men döljer en avgrund. Ingenting är uttalat och läsaren delar Judiths okunskap om sakernas egentliga tillstånd. Jag förvånas över hur starkt texten ger mig en ”ont i magen känsla” trots den tydliga Biskop Arnö inspirationen att lämna tolkningsföreträde till läsaren. Mycket snyggt gjort. Jag tror dock att romanen dragit fördel av en fördjupad text, mer komplexitet. Det sparsmakade fungerar men ger inget mervärde.

Utgiven på Bookmark Förlag 2022.