Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Tritonus av Kjell Westö

En roman med musikaliska karaktärer, helt oemotståndligt för mig som är precis tvärtom. De musikaliska referenserna genomsyrar texten och läsaren får en liten aning om hur världen kan te sig från en genommusikalisk människas horisont. Att höra musiken inom sig är både välsignelse och förbannelse.

Den kände dirigenten Tomas Brander närmar sig sin 60-årsdag och hans värld har börjat gunga. Insikten om att något inom honom gått förlorat och att hans förmåga till musikaliska stordåd har falnat bidrar till att han bygger ett stort schabrak till hus i skärgården och flyttar dit. Närmsta granne är en man i samma ålder, Reidar Lindell psykolog och hobbymusiker. Lindell och Brander blir vänner.

Har alltid älskat Westös karaktärer, mänskliga, ynkliga, osympatiska, alltid älskansvärda. Så även här. Jag fångas av männens vänskap, deras insikt i att livet inte är för evigt, deras ofullkomlighet i relationer både med vänner, kvinnor och barn. Så mycket jag känner igen och så medmänskligt intelligent skildrat. Westö är en av vår tids stora berättare och att jag läslyssnade till boken i Westös egen uppläsning på lågmäld finlandssvenska gjorde upplevelsen ännu finare. Är nog ett halvår sedan jag läste men berättelsen, musiken och karaktärerna lever fortfarande starka inom mig.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2020.

Publicerat

Den trogne läsaren av Max Seeck

Rasande tempo, snäva smarta svängar och i centrum en ung poliskvinna med väldigt mycket outrett inom sig. För läsare som gillar den klassiska polisromanen är Den trogne läsaren en påse fylld med godis. En bästsäljande skräckförfattare befinner sig på lanseringsturné när en man i publiken ställer en underlig och aningen hotfull fråga: ” är författaren ibland rädd för sina egna böcker?” Vid middagen efteråt får författaren ett fruktansvärt besked och snart befinner sig läsaren, tillsammans med utredande poliser, i en actionstinn händelsekedja där kallsinnig mördare iscensätter mord ur författarens böcker.

Boken utspelas i ett vintrigt Helsingfors och jag skulle vilja påstå att den är i sann Lars Kepler-anda. Utmärkt läsning för oss som inte räds det fula och våldsamma i en kriminalhistoria och för oss som hyser motvilja mot mysdeckaren. Att mysdeckaren inte frossar i realistiska detaljer är ett argument som ofta hörs. Men, där tycker jag att det faktiskt är tvärtom! Ett mord, är en rå och grym handling det största övergrepp man kan göra en annan människa och jag föredrar att det skildras för vad det är. Inte förminskas till lösandet av en gåta där ingen inblandad tycks vara påverkad av det fruktansvärda som hänt. En mordhistoria ska ge ångest inte mys.

En mycket bra och obehagligt spännande kriminalroman alltså, att den utspelas i Helsingfors är ett stort plus, älskar den staden!

Utgiven på Bonniers Förlag 2021, översättning av Bo Samuelsson.

Publicerat

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong

En ung man skriver till sin mor om kärlek, liv och minnen. En mörk och innerlig text till en mor som aldrig fått lära sig läsa. Som förtjänat sitt och barnens uppehälle genom att arbeta på några av USA:s många nagelsalonger, ett ensidigt fysiskt arbete som gett henne en ständigt ihållande muskelvärk.

Allt i romanen är poesi, våld, kroppsspråk mm. blir till poesi, vackert och exakt. Ocean Vuong, född 1988 i Vietnam och kom som barn till USA, gjorde en uppmärksammad debut som poet för ett par år sedan och det märks i denna hans första roman. Språket går genom märg och ben och eftersom jag gärna vill tipsa/blogga om boken har jag försökt få till en vettig text ända sedan jag läste tidigt i höstas, men gått bet gång på gång. Det finns böcker som på något vis är obloggbara. Det är bara att konstatera, En stund var vi vackra på jorden är omöjlig att förmedla, orden och den sprudlande mörka poesin måste upplevas.

En scen som stannar i mitt minne är när pojken får följa med modern till nagelsalongen och en kvinna med amputerat ben kommer för att få pedikyr, både för benet som fanns kvar och det som är borta. Moderns muskelminne från tusentals pedikyrer sviker henne inte när hon låtsasmasserar foten på den njutande och tacksamma kvinnan. En annan scen jag aldrig glömmer är när familjen ska köpa oxsvans och modern använder kroppsspråket för att få personalen i köttdisken att förstå. De borde begripa, hon gör en lysande imitation av djuret i fråga, men skratt och genans blir det enda resultatet och familjens efterlängtade oxsvanssoppa blir aldrig lagad.

Utgiven på Natur & Kultur 2020, översättning av Andreas Lundberg

Publicerat

Nattrodd av John Ajvide Lindqvist

Språket och formuleringarna i denna utsökta novell är ljuvliga, så på pricken exakta. Två väninnor, Alice och Monica, har i åratal puttrat ut med sin lilla båt till en ö i Stockholms norra skärgård. Så även detta år och som alltid den sista helgen i juli. Något har förändrats dock, även om ingen av dem säger det rätt ut ligger insikten under ytan, denna tur kan vara deras sista. Åren har börjat ta ut sin rätt.

John Ajvide Lindqvist är lika enastående som vanligt. Jag älskar hans varma humoristiska beskrivning av hur de båda äldre kvinnornas tar sig ur båten. Hur sparsmakat men ändå fylligt deras långa liv skildras. Hur faran kommer i en handvändning och förvandlar deras skärgårdstur till ren skräck.

Utgiven på Novellix, men finns också på Storytel i en lysande inläsning av författaren själv.