Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Öppen stad av Teju Cole

oppen-stad-roman[1]

Det är en allmänt erkänd sanning att man tänker bättre när man promenerar. Jag gör det och så även Julius, bokens huvudperson. Han studerar till läkare i New York och börjar en höst ge sig ut på strövtåg på kvällarna för att motverka stressen från de intensiva dagarna på sjukhuset.

Likt en kamera registrerar han stadens karaktär och dess tillstånd åren efter 9/11. Hans tankar om politik och historia vävs in i ett större sammanhang, läsaren påminns att världshistorien är ett samspel av alla världens folk.Romanen är skriven i första person, men jag kommer inte Julius personlighet nära, han förmedlar sina tankar, han berättar inte. Det är djupt, intelligent och lysande formulerat, men jag känner ett avstånd. Det tar mig lång tid att läsa färdigt.

Mot slutet blir tonen aningen mer personligt färgad och läsaren erhåller ett överraskande avslöjande som i alla fall inte jag väntat mig. Eller hade jag kanske det?

Öppen stad är utgiven av Natur & Kultur 2013, översatt av Erik MacQueen.

Publicerat

Snöstorm av Augustin Erba

Fast på ett SJ tåg i snöstorm återser Tomas sin stora ungdomsförälskelse Livli. Mötet river upp sår och slungar honom tillbaka till barndom och ungdomsår. Tomas är ett maskrosbarn, tillsynes väl tillfreds, men med tunn hud, en känsla av otillräcklighet och en aldrig övergående ödslighet inom sig. Jag tar honom direkt till mitt hjärta.

Snöstorm är en lågmäld roman och berättas i första person helt ur Tomas perspektiv. Pojken som räknar komplicerade tal efter skolan för att hålla verkligheten borta. Som senare kommer in på KTH i Stockholm där han för första gången känner att det kanske finns de som är lika honom. Jag håller andan och ber för mig själv att han inte ska falla i något av de bråddjup som lurar runt hörnet.

Jag blev uppslukad av Snöstorm, välskriven, intelligent och smärtsamt allmängiltig. Erba ger röst åt maskrosbarnen som har det gemensamt att de alla är vuxna och klarat sig bra i livet, trots att de är präglade av en mörk uppväxt. Insiktsfullt och nära skildras det omöjliga i att göra upp eller försonas med en dysfunktionell förälder. Jag tycker slutet är fantastiskt fingertoppskänsligt skrivet, men jag kan ju inte spoila genom att berätta mer, som ni förstår.

Snöstorm är en fantastisk bokcirkelbok, det finns ett antal intressanta karaktärer att fundera över. Roligast och minst neurotisk är den gamla dam som sitter bredvid Tomas på tåget i snöstormen. Hon blir till en positiv katalysator.

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2019.

Publicerat

Alla är ledsna nuförtiden av Bart Moeyaert

Att läsa en text av Bart Moeyaert är som att se en film, orden målar bilder, skeenden och inte minst ljud för läsarens inre syn. Tonåriga Bianca har nyss fått veta att hennes pappa och hans nya kvinna inte vill att hon bor hos dem lika ofta. De tycker hon är ”svårhanterlig” och hennes mamma lägger till att Bianca är en flicka som man behöver en bruksanvisning för att förstå sig på. Mamman misstycker dock inte, hon var själv likadan i den åldern. Bianca själv vill mest få stopp på alla tankar som far runt i hennes huvud. Hon låtsas gå på promenader men i själva verket har hon ett gömställe i grannens trädgård där hon kan vara helt för sig själv.

Alla är ledsna nuförtiden utspelas under en enda eftermiddag i Biancas liv. Hennes lillebror, svårt sjuk på grund av ett hjärtfel, har en ny kompis på besök och kompisens mamma visar sig vara skådespelerskan som spelar Biancas favoritkaraktär i en TV-såpa. Eftermiddagen flyter på medan Bianca på klarsynt tonårsvis betraktar de vuxnas värld mot en bakgrund av pojkarnas vilda, ljudliga och otyglade lek. Älskar skildringen av pojkarnas upptåg och deras absolut otyglade glädje över att låtsas och leva i en fantasivärld.  Jag älskar också att befinna mig i Biancas huvud även om det är smärtsamt. Känner igen så mycket av mig själv i henne. Bart Moeyaert är fantastiskt väl värd det Almapris han belönades med 2019.

Och jag kom ju faktiskt att samtala med honom en liten stund på bokmässan i Göteborg. Jag hade hört honom tala på invigningen och skyndade efteråt till montern för att köpa boken om Bianca. När jag betalade ropade tjejen i kassan på Bart som stod strax intill. Han var charmerande och humoristisk, skrev av mitt namn från mitt visakort och det var nästan rörande hur enormt lycklig han var över Almapriset. (Bob Dylans raka motsats!)  När jag några timmar senare återvände för att lyssna på en intervju med honom, kände han igen mig och hojtade: Hello, you  don´t wanna return the book do you? En så fin författare och en underbar bok!

Översatt av Annika Johansson och utgiven på Gilla böcker/Lilla Piratförlaget 2019

Publicerat

The Dutch House av Ann Patchett

Månadens recension av @bokcillen alias Cecilia Agemark!

En bok om ett hus – kan det verkligen vara något? Ja, snabbt så inser man att det verkligen kan vara något.

Efter andra världskriget lyckas dittills fattiga Cyril Conroy att genom tur och skicklighet få ihop så mycket pengar att han kan köpa The Dutch House (kallat så på grund av att föregående ägare kom från Nederländerna) till sin fru. Huset byggdes av de förra ägarna efter att de tjänat stora pengar på cigarretter under andra världskriget.

Boken handlar egentligen om nästa generation Conroy: Danny och sju år äldre Maeve. Vi får följa syskonen under fem decennier. Berättarrösten tillhör Danny och han för fram historien med mycket värme och humor. När han är väldigt liten försvinner mamman ur deras liv utan att ta farväl och sedan dör pappan när sonen är 15 år gammal. De sista åren i livet var Cyril gift med Andrea, en mycket yngre kvinna som var besatt av huset sedan tidigare. Styvmodern ser till att hon ärver huset och att barnen blir utkastade. Det enda som betalas är Dannys utbildning, annars är syskonen utfattiga, precis som deras föräldrar var en gång i tiden.

Jag upplever detta som en bok med många existentiella frågor; hur väljer man till exempel att hantera en sådan oförrätt som att bli av med hela sitt rättmätiga arv? Kan man förlåta och gå vidare i livet? Ann Patchett lyckas väldigt väl att skildra människors inre genom deras handlingar. Karaktärerna är komplexa, det är inte tal om några schabloner. Snarare än händelsestyrd är boken styrd av valen vi gör här i livet. Och ännu mer handlar den om hur vi väljer att hantera olika situationer. För visst kan man välja att göra på olika sätt? Danny och Maeve är väldigt tajta men har lite olika inställning. Som läsare inser man att man kanske själv hade hanterat situationer på ett helt annat sätt.

För mig var The Dutch House årets första fullpoängare! Varenda sida i boken är en njutning. Det är en lugn berättelse men aldrig tråkig. Det här är en bok som jag kommer att bära med mig länge; det starka bandet mellan Danny och Maeve och deras med- och motgångar. För att inte tala om huset som hela tiden finns med i bakgrunden. Det hade jag verkligen velat besöka!

För dem som gillar att lyssna på ljudböcker lär dessutom Tom Hanks göra en fantastisk inläsning! Jag hoppas verkligen att den blir översatt till svenska. För dem som vill läsa annat av författaren på svenska redan nu så finns tre av hennes böcker översatta på Norstedts.

Vet att jag har en oläst Patchett någonstans i mina gömmor så den ska jag ta fram och läsa så fort jag får tid över. Man kan ju inte annat än att gilla en författare som dessutom är delägare i en oberoende boklåda i Nashville, eller hur!?

Mer information om boken finns här.