Mordet på Zaida Catalán av Staffan Lindberg

Zaida Catalán mördades i KongoKinshasa i mars 2017 endast 36 år gammal. Från början uppgavs att hon och en annan av FN:s biståndsarbetare var kidnappade, men efter ett par veckor fann man hennes grav. Hon var otvivelaktigt mördad, men varför? Ett par månader tidigare skrev hon i sin dagbok:

Spännande utveckling. Jag är faktiskt pirrig. Jag kanske faktiskt kan sätta dit det här aset. DAMN! Jag är faktiskt helt exalterad. Om det här funkar har vi gjort mer än någon annan.

Hon var en enastående personlighet, Zaida Catalán, brann för att världen skulle bli bättre, var under en tid språkrör i Miljöpartiets ungdomsförbund. Förmodligen var Sverige för litet för henne, efter avslutad juristutbildning sökte hon sig utomlands och började arbeta för FN. Det var under hennes uppdrag i Kongo–Kinshasa som hon blev varse att hon funnit en ledtråd till vem som beordrade de upprepade sexualbrott som under flera år pågått i en avlägsen by långt ute på landet.

Fem månader efter mordet åker Staffan Lindberg, journalist på Aftonbladet, till Kongo-Kinshasa för att försöka komma på det klara med varför Catalán och hennes kollega Michael Sharp mördades. Ett vackert land med fantastiska naturtillgångar möter honom men också ett land präglat av krig, svält och korruption. Ett land med en tragisk historia där upprepade våldtäkter varit militärens sätt att kuva befolkningen. Genom att följa i Cataláns fotspår och leta upp de människor som gått under jorden, kommer Lindberg fram till en trolig sanning.

Boken är en stark och gripande skildring av både kvinnan Zaida Catalán och landet Kongo-Kinshasa av idag. Jag tyckte väldigt mycket om Zaida, sörjer att hennes liv blev så kort, världen förlorade en ung idealist som kunde gjort skillnad.  Jag har också tillägnat mig allmänbildning om landet Kongos komplexitet med naturtillgången kobolt som bla. används i elbilar. Om det sistnämnda hade jag absolut ingen aning, inte heller om arbetarnas umbäranden i samband med brytningen. (Som så ofta får jag en känsla av att jag det är så mycket jag inte vet). Kort sagt har Staffan Lindberg gjort ett strålande arbete med denna bok.

Utgiven på Ordfront förlag 2019.

Bin och människor av Lotte Möller

”Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker.”

Egentligen säger ingressen allt om denna underbara bok. Rappt och journalistiskt skriven med ett humoristiskt anslag och en oändlig kunskap om bin. Och så vacker den är, med sitt honungsfärgade omslag och bikupor i relief. Nominerad i  Augustpriset 2019, (fakta) och en värdig vinnare om så skulle bli fallet.

Jag har lärt mig mängder av fakta om bin som jag aldrig ens funderat över. Som att honung har olika doft, färg, konsistens och smak beroende på från vilken blomma biet tagit nektar samt att det finns såväl honungsprovningar som honungsavsmakare. Kan eventuellt skylla på att jag aldrig varit någon honungsfantast vilket förmodligen är tur, hade annars dånat av honungssug under läsningen.
Jag vet nu också att man kan känna igen bidrottningen på hennes långa rumpa och att bina flyger ut för att bajsa en gång om året och att bibajs är utomordentligt svårt att få bort från trädgårdsmöblerna eller vart det nu lyckats hamna. Nästa gång jag måste mingla eller går på fest ska jag leda in samtalet på bin och briljera med mina kunskaper. (Alltid retar det någon).

Bokens lågmälda humor får mig ofta att skratta högt. Roligast är nog när Lotte Möller egna bin ger sig av för att svärma och landar i områdets stingsligaste grannes päronträd och Lotte påstår att det inte alls är hennes bin utan Lennarts. ( Lennart var en annan granne som också höll sig med bin). Lennart var inte hemma vid päronträdincidenten och kom inte hem förrän bina återvänt till kupan och saken var ur världen.

Allvaret finns dock med, i kapitlet om bikriget på den danska ön Laesö betraktar Möller bin och framförallt människor ur ett intelligent och samtida perspektiv. Händelserna på Laesö blir ett världen i miniatyr.

Jo, jag är begeistrad i Bin och människor och jag vet redan vem som ska få ett exemplar i julklapp. En utmärkt presentbok till de allra flesta inte minst de som läst och tyckt om Maja Lundes roman Binas historia som Möller också nämner i boken. Varför inte ge bort båda två?

Utgiven på Norstedts 2019.

Searching for Sylvie Lee av Jean Kwok

Dag för månadens recension av Cecilia Agemark eller som hon också kallas @bokcillen

Romanen handlar om två systrar: Sylvie, den äldre systern som sex månader gammal skickades till släktingar i Nederländerna och inte återvände till föräldrarna förrän hon fyllt nio år. Då har den yngre systern, Amy, hunnit bli två år gammal. Sylvies relation till mamman känns irreparabel och hon suktar hela tiden efter att återvända till barndomens Nederländerna som hon delvis idealiserar; att efter nio år återförenas med en familj som man inte känner och som pratar ett annat språk måste ju ge bestående men.

Nu är systrarna vuxna och lever ganska skilda liv. Sylvie har alltid varit (över)ambitiös och har lyckats skaffa sig en gedigen utbildning, ett välavlönat arbete och en förmögen man, medan Amy fortfarande bor hemma hos föräldrarna. När mormodern, som egentligen är den som uppfostrat den äldre systern, ligger för döden bestämmer sig Sylvie för att bege sig till Nederländerna för att träffa henne en sista gång och vara med när hon dör. Efter begravningen försvinner plötsligt Sylvie utan några spår och den osäkra Amy beger sig över Atlanten för att ta reda på vad som hänt… Fram träder en okänd bild av systern och en massa familjehemligheter.

Det finns en hel del tänkvärda teman i romanen såsom immigranters tillvaro, familjelojalitet, kulturell identitet och hur invandrarfamiljers historia präglar framtida generationer. En slående citat som sammanfattar mycket av boken är: ”It is sad how trauma gets passed down from generation to generation.”

Intressant är också syskonrelationen och hur systrarna ser varandra jämfört med hur de upplever sig själva. Båda har väldigt dålig självkänsla när de beskriver sig själva samtidigt som de höjer varandra till skyarna. Jag tycker Kwok lyckats väl i att framställa nyanserade karaktärer. Och visst är romanen emellanåt ganska spännande, med små ledtrådar om dyker upp allt eftersom, men jag rycks ändå inte med full och helt. Det finns på något sätt en distans mellan mig som läsare och det som händer i romanen. Kanske är allt för uppenbart och kräver för lite av läsaren?

För mig ligger istället den stora behållningen i hur lekfullt författaren behandlar språket. Inte nog med att författaren lyckats ge varje person en egen röst, det tre språken som talas skymtar igenom på olika sätt även om boken enbart är skriven på engelska. I mammans kapitel lyser kinesiskan igenom och språket blir väldigt poetiskt med en mängd metaforer och bilder. Hon uttrycker sig på ett helt annat sätt än de som har engelska som modersmål. I de delarna som utspelar sig i Nederländerna anas nederländskan, framför allt genom idiom och fraser. Det är verkligen jättehäftigt att läsa om man är språkintresserad!

Det blir alltså inget toppbetyg den här gången även om jag tycker att romanen har sina kvaliteter. Boken figurerade på en rad amerikanska listor över sommarens bästa böcker, vilket väckte mitt intresse, särskilt då jag tidigare läst Kwoks debutrman Girl in Translation (svensk titel Nästan hemma) för ett antal år sedan och tyckte mycket om den. Kwoks andra roman är också översatt till svenska, Mambo i Chinatown, så jag antar att även Searching for Sylvie Lee kommer att översättas. Kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar med tanke på att det skulle vara en av sommarens bästa böcker? För det tyckte jag då inte att den var!

Länk till författarens hemsida finns här.

Ålevangeliet av Patrik Svensson

Oändligt mångbottnad bok om hur ålen i alla tider gäckat människan och hur den än i dag är ett olöst mysterium. Vetenskap, historia och Patrik Svenssons egen barndom bildar fond till den vackra och omsorgsfullt formulerade texten. Bara efter någon sida var jag totalt uppslukad och i en vecka eller två var jag besatt av ålar. I skrivande stund har jag lugnat mig lite men faktum kvarstår att ålen, som jag knappt ägnat en tanke åt förut, är för mig ett mytiskt djur.

För inte visste jag att det fanns något som kallas ålfrågan, eftersom vetenskapen trots idoga försök misslyckats med att få fram väsentlig fakta om ålen. Man vet (?) att ålen föds och dör i Sargassohavet men ingen har någonsin sett en ål på denna plats. Många har försökt lösa ålens gåta, bla. psykoanalysens fader Sigmund Freud. Jodå, men den gode Sigmund nådde inte fram utan fick ägna sig åt psykoanalys och penisavund i stället. Det spekuleras i boken om ålen kanske varit en inspirationskälla till avundsteorin? Andra som studerat ålar är den danske vetenskapsmannen Johannes Schmidt vars forskning, lustigt nog, möjliggjordes av Carlsbergs bryggerier i Köpenhamn.

Som pojke fiskade Patrik Svensson ål tillsammans med sin far. Hans barndomsminnen och hans fina skildring av fadern genomsyrar boken jämsides med faktaavsnitt. Så här ett par veckor efter avslutad läsning är jag fortfarande förundrad över Ålevangeliet. Jag häpnar över hur lekande lätt den mångfacetterade texten flyter och hur jag som läsare smälter in i boken och upplever  barndomsminnena, vetenskapen, ålen, dronten och sjöelefanten.  Det två sistnämnda är sedan länge utrotade av människan vilket kanske också ålen, efter 40 miljoner år i haven, kommer att bli.

En Augustnominering för Ålevangeliet borde vara oundviklig.
(Extra kul är förstås att Breakfast Book Club är ambassadörer för just faktakategorin i år).

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2019. I skrivande stund såld till 33 länder.