My Sister the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite

Vikarie i dag är allas vår @bokcillen, Cecilia Agemark!

Tänk dig att du för tredje gången på relativt kort tid får ett samtal från din syster där hon desperat berättar att hon dödat ytterligare en man som hon har ett förhållande med. Precis detta händer huvudpersonen i My Sister the Serial Killer. Korede är en ordentlig och ansvarstagande sjuksköterska som än en gång får reda upp systerns röra. Ayoola är det vackra och populära syskonet som kan göra vad som helst utan påföljd. Men i det fördolda är hon en självupptagen, samvetslös och impulsstyrd sociopat.

Förhållandet mellan syskonen ställs på sin spets när Ayoola börjar intressera sig för en av läkarna på kliniken där systern arbetar. Det är en kollega som Korende själv är mycket förtjust i och skulle vilja inleda ett förhållande med. Så var ligger nu hennes lojalitet? Ska hon skydda kollegan och i så fall blotta sin systers tidigare brott? Eller ska hon riskera ännu ett mord? Är blod tjockare än vatten? Och finns det människor utan samvete? Detta är några av de frågor som ställs i boken.

Romanen marknadsförs som en satir. Det kan jag till viss del köpa, särskilt över dagens uppkopplade samhälle och de personlighetstyper som medier göder och förstärker. Men gestaltningen av de två kvinnorna blir tyvärr för stereotyp. Det är säkert ett medvetet grepp från författarens sida men det känns alltför förenklat med konsekvensen att trovärdigheten offras. Braithwaite gör det lätt för sig när hon ger den ena systern alla positiva drag och den andra utmålas som osympatisk, ytlig och osjälvständig. Syskondynamik är sällan så monokromatisk som den skildras här.

Det är likväl alltid spännande att läsa böcker som utspelar sig i andra delar av världen, den här gången befinner vi oss i Lagos. Det är slående hur liten världen har blivit. Medelklassen lever ungefär likadant där som här och de sociala medierna har intagit en väldigt stor roll i systrarnas liv (särskilt i Ayoolas som tjänar sitt levebröd genom att sälja sina produkter på olika sociala plattformar). I bakgrunden syns dock fortfarande mer traditionella företeelser som ett starkt patriarkat och tron på det övernaturliga. Det nigerianska samhället framstår i ganska dålig dager: korrumperat med ett orubbligt klassväsende och en polisverksamhet som inte fungerar som det ska. En utbildad kvinna som Korende ses som ett hot, medan en vacker kvinna som vet sin plats är det som uppskattas.

I början är boken riktigt rolig, eller snarare tragikomisk. De samhällskritiska delarna höjer omdömet och skildringen av livet i Lagos uppskattade jag verkligen. Men det som börjar som ett riktigt innovativt grepp blir till slut så långrandigt att jag till sist tappade intresset. Det är inte en särskilt lång berättelse men Braithwaite hade kunnat korta ned den ytterligare och fått ett slagkraftigare resultat. Sammantaget är jag kluven till romanen med den fantastiska titeln och det innovativa anslaget.

Mer information om boken finns här.

Bokfrukost om Varm mjölk av Deborah Levy

En ung kvinna och hennes mor tillbringar sommaren i norra Spanien där moderna ska få behandling mot en odefinierad sjukdom. Drömskt, klaustrofobiskt och uppslukande. Detta om ni frågar mig, i bokdiskussionen i onsdagsmorse fanns lika många tolkningar som det fanns bokcirkeldeltagare. Levy uppgav vid ett författarsamtal här i Sverige att hon är modernist, hennes berättande sträcker sig utanför mallen och det realistiska.

De flesta av oss var kluvna, hade svårt att gilla karaktärerna och förstå vad berättelsen gick ut på. Varm mjölk visade sig dock vara en fantastisk bokcirkelbok, det fanns hur mycket som helst att prata om och diskussionen gjorde att boken växte till något större. Som en deltagare sa: ” Här sitter vi och pratar om alla karaktärer som om de fanns på riktigt, då var ju berättelsen inte alls så platt i alla fall. Bara en skicklig författare kan lyckas med detta.”

Några röster från morgonens diskussion:

  • Temat mor/dotter lockade mig
  • Svårt att ta huvudkaraktären till hjärta
  • Den brittiska uppläsaren var fantastisk
  • Dysfunktionellt förhållande mellan mor och den vuxna dottern
  • Skönt att hör att ni inte heller förstår allt, trodde boken var för litterär för mig
  • Jag var kallsinnig fram till de sista 20 sidorna, då ändrade jag mig
  • Översättningen var svår att bedöma, kändes ibland nästan som att läsa Google translate!
  • Tyckte bäst om kapitlen där Sofia besöker sin pappa i Grekland, kanske för att den delen var mer traditionellt berättad
  • Tycker att författaren skriver slarvigt
  • Slutet är tvetydigt
  • Fanns de olika karaktärerna bara i Sofias huvud?
  • Tragisk historia
  • Modern ser dottern som en förlängning av sig själv
  • Freudiansk
  • Klaustrofobisk
  • Hot mot mamman när dottern frigör sig
  • Jag har läst antropologi för en gångs skull har jag nytta av det
  • Gillar det kroppsliga i boken

Utgiven på Norstedts 2019.

Historisk Krim av Seth Mattsson

Historiska kriminalromaner är en genre som jag har kommit att bli väldigt förtjust i. Gillar att läsa romaner utifrån ett samhällsperspektiv och fundera över hur människors livsvillkor skiftar beroende på tidens anda. En av genrens mästare är Seth Mattsson som skriver serien Malmö Krim, vars första bok Ondskans pris utspelas 1945 när de vita bussarna med koncentrationslägerfångar anländer till Malmö. Från början skulle serien bli en trilogi, men snart är den femte boken på väg. Jag som sällan läser mer än en bok i en serie, vill bara ha mer.

Huvudkaraktären är polisen, eller som det hette då, konstapeln Douglas Palm. Sympatisk men långt ifrån felfri, en riktig människa helt enkelt. Runt honom finns ett vältecknat och mångfacetterat persongalleri bestående av släktingar, kolleger, människor han möter i sin yrkesutövning och inte minst hans fru Anna och hennes värld. Trots att efterkrigstiden känns långt borta är deras liv och erfarenheter förunderligt lika våra. Allt förändras men människan är sig lik. Lägg sedan till efterkrigstidens mörka strömningar som bara bekräftar vad vi glömmer alldeles för lätt, historien upprepar sig. En otroligt bra, komplex och spännande serie för många fler än vanliga krimfantaster. Utan tvekan bygger böckerna på välgjord research.

Böckerna i serien är:
Ondskans pris utspelas 1945, Svekets offer 1946, Fruktans tid 1948 och Kvinnan vid kanalen 1952. Skam till sägandes finns det en fristående roman som jag inte har läst ännu, Så länge min bror andas. Enligt förlagets hemsida utspelas händelserna 1943 när den danska judarna flydde till Sverige. Man skriver att parallellerna till dagens flyktingkris är skrämmande. Jag ser fram emot att läsa.

Böckerna är utgivna på Historiska Media Förlag. Finns som ljudböcker.

Jag minns min barndoms bästa bok

Nu när vi simmar i barndomsböckernas hav tänker vi att det är roligt att få höra vad andra läste.

Birgitta, barn på 40-talet: Jag minns ingen bok från min tidiga barndom, men någon gång i skolåldern började jag läsa böckerna om Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery. Vad jag älskade Anne! Det är härligt att se de olika tv-serier som gjorts och att titta tillsammans med barnbarnen. Anne är en riktig klassiker!

Monika, barn på 50-talet: Jag läste alla Sprakfåle-böckerna av Lisa Euren-Berner. Tror det finns över 50! Fröken Sprakfåle heter Inga-Maja och är från Norrland. Hon gifter sig med Greger från Stockholm och de får dottern Susanne. Inga-Maja är böckernas berättare i de första böckerna, sedan tar Susanne över. När jag läste om böckerna för några år sedan tyckte jag de var väldigt omoderna, men det var kul ändå.

Kiki, barn på 60-talet: Den första jag kom att tänka på var Tomtebobarnen av Elsa Beskow. Gavs ut första gången redan 1910 så det är ju märkligt att den höll så pass att den fascinerade mig över 50 år senare. Jag minns hur spännande det var med barnens äventyr i skogen och hur jag levde mig in i deras möten med djur och diverse faror. Jag hittade inledningen på nätet och kom ihåg den fortfarande!
”Djupt under tallens rötter en tomte har sitt bo,där bor han med sin gumma i skogens tysta ro,och fyra barn de har som är lustiga och små,i stora röda mössor med vita prickar på.”
Jag minns hur mamma eller pappa läste och hur jag mumlade eller åtminstone i tanken läste med i texten.Vet inte hur mycket text eller info du vill ha, använd det du vill och hör av dig om du vill ha nåt mer!

Lisa, barn på 70-talet: Jag älskade Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Titta på bilderna så förstår ni varför!

Emma, barn på 80-talet: Emil i Lönneberga, även om jag var livrädd för hans pappa. Tänk om Emil inte hade hunnit till Snickarboa, vad hade hänt då?

Alexander, barn på 90-talet: Gillade Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard och Tsatsiki av Moni Nilsson Brännström. Minns egentligen inte så mycket mer än jag tyckte böckerna var roliga och jag kunde relatera till händelserna. Handlade om killar i min ålder. Gillade förstås Harry Potter med.

Lilla D, barn just nu: skickar en bild på tre favoritböcker:

L