Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Analfabeten av Agota Kristof

53 sidor lång är Analfabeten ett mästerverk i sin utsökta och vackra enkelhet. Gripande och hudlöst delger Agota Kristof läsaren essensen av sitt liv och tveklöst måste den lilla korta boken klassificeras som en självbiografi. Kristof växer upp i det sovjetstyrda Ungern, flyr till väst tillsammans med sin man och lilla dotter. Livet igenom grubblar hon över om beslutet att lämna var det rätta.

Jag kan inte sluta tänka på hur hon genialiskt hon förmedlar den livserfarenhet som hon delar med miljoner människor jorden runt. Jag förstår helt enkelt inte hur det är möjligt att skriva så kort, mångomfattande och storslaget om ett livsöde som genom alla tider varit skrämmande aktuellt.

Ni måste helt enkelt ta del av denna fantastiska läsupplevelse och naturligtvis är Analfabeten en fantastisk bokcirkelbok. Icke att förglömma är att den lilla fysiska boken är förtjusande vacker i sitt nätta utförande. Kan inte se mig mätt.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2019. Översättning av Marianne Tufvesson.

Publicerat

Frukostintervju med Alexandra Pascalidou

För några veckor sedan recenserade vi hennes vassa och välskrivna Augustprisnominerade bok Mammorna.
En av förra årets viktigaste politiska och feministiska böcker. Naturligtvis måste vi få veta mer om vad Alexandra äter till frukost.

God morgon Alexandra! Vad äter du till frukost?
En vaniljkaffe och ett glas vatten vid 6-7-tiden och frukost framåt 10. Gärna yoghurt med nötter och sedan en kardemummabulle.

Vaniljkaffe låter som ett underbart sätt att vakna. Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag scrollar igenom flera internationella dagstidningar på mobilen men drömmer om den dagen jag kan unna mig romanläsning till frukost. 
 
En bra morgonroman, vad kan det vara?
Carlos Ruiz Zafon eller Elena Ferrante

Fantastiska författare! Vad läser du just nu?
Kroppspolitik av Maud Edwards
 
Vad använder du som bokmärke?
Min dotters hjärta som hon sytt på syslöjden. 
 
Barnens hantverk är de absolut bästa bokmärkena. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Tematiskt, storleksmässigt och färgmässigt.

Tack för intervjun Alexandra!

Publicerat

Bokfrukost om Band av Domenico Starnone

Romanens första mening sätter tonen i romanen:
Om du råkat glömma det min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru.

Aldo och Vanda gifte sig i början av 60-talet och fick snabbt två barn. Några år senare lämnade Aldo familjen för en yngre kvinna. I början av boken får läsaren ta del av de ursinniga, rasande brev som Vanda skrev till Aldo under de år han levde med en annan. Brev som dyker upp igen 30 år senare efter ett inbrott i parets lägenhet. Aldo och Vanda försonades aldrig även om de blev ett par igen, ett tragiskt faktum.

Ännu en roman om en gravt dysfunktionell familj, sa en av oss och flera andra av oss menade att boken stundtals var jobbig, rent av obehaglig att läsa. Den är kort och annorlunda uppbyggd vilket vi alla gillade och även att den trots sitt mörker har driv och är lätt att läsa. Ingenting är givet, mycket lämnas till läsaren att tolka vilket gör Band till en perfekt bokcirkelbok.

Så var det slutet som flera av oss såg komma tidigt i romanen, medan andra blev förvånade. Några röster från morgonens diskussion:

*Ännu en roman om det sociala arvet

*Känner sympati för Vanda

*Vanda fick syre av sin oförsonlighet

*Irriterad på folk som säger en sak och gör en annan

*Måste smälta denna roman innan jag säger något

*Tyckte den kändes ofärdig

*Det är synd om människorna

*Blev väldigt orolig för katten

*Jätteintressant inte minst upplägget

*Högsta betyg när jag läste den för ett tag sedan fick läsa om

*Vad hade ungarna för chans egentligen

*Kommunikation saknades helt i familjen

*Lidia var Aldos stora kärlek

*Räknade snabbt ut slutet

*Karaktärerna pratade mycket om sin ålder som om deras tid var utmätt

*Gillade berättarstilen

*Det sociala arvet var tydligt, dotterns personlighet var moderns, sonen faderns

*Omslagsbilden är med de sammanknutna skosnörena är fantastiskt talande

Utgiven på Bazar Förlag 2018, översättning av Helena Monti.

Publicerat

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson

En romanfavorit från 2017 har kommit som ljudbok, inläst av André Christenson, finns bla. på Storytel. Läs mer om romanen i vintage-recensionen nedan:

Svante och Cecilia lever i ett tjafsfyllt men ”okej” äktenskap. I bokens första kapitel är de, tillsammans med sina två döttrar, på väg mot Österlen för den traditionella sommarveckan i ”hipstertorpet” som Svante kallar den ombyggda skånelängan. Stället hyrs av parets nära vänner Henning och Karen och tidigare somrars samvaro har präglats av harmoni, vänskap och okomplicerat umgänge. Men denna sommar kommer att bli annorlunda. Redan första kvällen avslöjar Karen och Henning att de ska genomgå konstgjord befruktning och att de gärna ser Svante som spermadonator. Cecilia känner sig direkt obekväm medan Svante skämtar bort allvaret. Han är smärtsamt medveten om den åtrå som länge funnits mellan honom och Karen.

Bokens berättare är Svante, impulsiv och känslostyrd, men också i all sin ofullkomlighet älskansvärd och sympatisk. Hans repliker är obetalbara!  Faktum är att jag under läsningen ibland kände mig ångerfull gentemot karaktärerna bara för att jag skrattade så mycket. Deras sommarvecka är så förtvivlat Bergmansk, de är alla människor jag gillar och jag lider med dem. Varför skrattar jag egentligen? Kanske jag kan skylla på Peo Bengtsson som skrivit en så underbart humoristisk text? Nog om humorn, boken är även en insiktsfull relationsroman, framförallt tror jag många läsare kan känna igen sig i Svantes och Cecilias parrelation. Cecilia säger till Svante att hon får det sämsta av honom, att han är mycket enklare och trevligare att ha som vän än som partner, en sanning som är sorgligt allmängiltig.

Texten är sparsmakad och flyter lätt, mycket finns att ana mellan raderna. Jag gillar språket och lägger speciellt märke till frasen ” vad mig anbelangar” och att Svante beskrivs som ”stingslig”. Dessa ord används allt för sällan i det moderna svenska språket. Min bästa väns fru är perfekt bokcirkelbok, det finns tillräckligt många tolkningsmöjligheter för att diskussionens vågor ska gå höga. Det skulle också vara en höjdare att skratta i grupp åt skildringen av loppisbesöket, åt hipstertorpet ägare; den ständigt påtände hampabonden och när Svante förirrar sig in till en spågumma på Kiviks marknad.
Så gillar jag slutet, det går inte att lista ut i förväg och det är bra, rentav väldigt bra.

Utgiven på Lavender Lit 2017.