Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Bebis-fabriken av Li Söderberg & Katy Kimbell

Visste ni att det finns en strutsras som heter nandu? Jag hade ingen aning förrän jag läst denna informativa och roligt formgivna bilderbok. På förlagets hemsida står det att bebis-fabriken riktar sig till barn mellan 3-6 år men som vanligt är den gränsen MYCKET flytande. Jag hade jätteroligt och jag är imponerad av det omfattande researcharbete som måste föregått skapandet. Det är en mångfald av roliga och intressanta fakta som presenteras om ett antal vitt skilda djurarter.  Exempel på nyförvärvade kunskaper hos mig:

  • Darwins hangrodor bär sina ungar i strupsäcken
  • Den niobandade bältan nedkommer alltid med fyrlingar
  • En elefantunge väger 100 kg när den föds
  • Noshörningshonans kiss-stråle kan bli nästan tre meter
  • Nosörningshanar utför en lustig dans för att imponera på honan
  • Kängurupappans snopp är delad i två.
  • Om en nanduhane inte kan får egna barn väljer han att hjälpa till med andras barn istället

Av de skildrade djurarterna var det storken som intresserade mig mest. Förmodligen för att min mormor bestämt hävdade att det var just denna fågelart som flög hem till folk och levererade människobarnen. Trodde henne aldrig eftersom hon inte riktigt kunde redogöra för var storken hittade människobebisarna, inte heller hade hon en aning om hur storkarna flörtar. Fast då hade hon förstås inte heller läst denna ypperliga barnbok.

Utgiven på Lind & Co 2018

Publicerat

Bokfrukost om Vaggvisa av Leila Slimani

Ett ungt parisiskt par, Miriam och Paul, söker en barnsköterska och hittar Louise, som snabbt blir spindeln i nätet i deras lilla familj. Barnen älskar henne, hon är effektiv och tar gärna itu med allsköns hushållsuppgifter som annars inte skulle blivit gjorda.  Hon är helt enkelt för bra för att vara sann. Hennes livssituation och bakgrund är dock en välbevarad hemlighet.

Romanen börjar med mord och klassificeras  som en spänningsroman, vilket några av oss fann förbryllande. Mord är bara en vinkel av många i denna sparsmakade roman som (kanske) handlar om en människa på väg mot ett sammanbrott.  Tolkningen är helt och hållet upp till läsaren.

Några röster från morgonens diskussion:

Klassamhället skildras så väl när författaren beskriver lekplatsen i Paris där alla de invandrade barnsköterskorna samlas.
Påminner mig på något sätt av Stenarna skola ropa av Ruth Rendell
Louise idoga städande och tvånget att hela tiden vara sysselsatt tjänar till att glömma det svarta hålet inom henne
Det mesta står mellan raderna
Louise är så motsägelsefull, får inget grepp om henne
Tycker det är en smart roman med lysande språk, sögs in i boken och läste halva natten
Läskigt med den sylvassa Japanska kniven
Boken handlade om ensamhet, tycker den är lysande
En skildring av klass, kön och ras
Människor är helt oförutsägbara, jättebra människor beter sig oförklarligt i betraktarens öga
Thrillermomentet försvann ju mer man läste

Utgiven på Natur & Kultur 2018.  Översatt av Maria Björkman.

Publicerat

Tips på Jul-feelgood

Jag har nyligen utvecklat en fäbless för julfeelgoods, kanske motsägelsefullt eftersom jag inte är någon större julfantast. Min förtjusning kan bero på att man mår bra när man läser en feelgood och att karaktärerna ofta, precis som jag, har blandade känslor inför julen. Att böckerna handlar om djur, bakverk och kärlek är så mycket mer upplyftande än de ångeststinna julromaner  jag läst tidigare. I fråga om julskildringar föredrar jag definitivt feelgood framför feelbad. I år började jag läsa redan i november som en motvikt till mörkret och Augustläsningen. Här kommer tre tips:

Kärlek, bakelser och en mops av Annie England Noblin
Jag förälskade mig i hjältinnan Brydie som efter en uppslitande skilsmässa hamnar som hundvakt i ett tjusigt hus i Memphis Tennessee.( ni vet där Elvis bodde). Den gamla damen som äger både hus och hund har fått en stroke och hamnat på vårdhem. Brydie som till yrket råkar vara bagare! får snart många nya bekantskaper och börjar experimentera med bakverk för hundar. Detta är en förtjusande feelgood med fina bikaraktärer och alldeles lagom julstämning. Utgiven på HarperCollins 2018, översatt av Helena Tusås.

Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul av Maria Ernestam
En svensk julfeelgood om Lisbeth som bor i ett hus på landet vid västkusten och jobbar som lärare. Om ni läst Lotta-böckerna av Merri Vik kommer ni att känna igen en av de tidiga scenerna i boken som alldeles tydligt är inspirerad av flickbokshjältinnan. Lisbeth är en underbar huvudperson som ställer till det för sig genom att antyda att hon under ungdomen varit med i alpina landslaget. Fart, fläkt och humor boken igenom, precis som i Lotta-böckerna. Utgiven på Louise Bäckelin Förlag 2018.

En vinter i Paris av Jenny Oliver
Jag hade kanske hoppats på mer Paris i denna brittiska Julfeelgood. Men strunt samma, hjältinnan Rachel som övergivit bagaryrket för läraryrket blir anmäld och antagen till en baktävling i Paris, en present som hon inte är helt bekväm med. Hon åker till Paris, får många nya vänner och hittar sin bakglädje igen. (Just det, sin bakglädje). Jag älskade alla mat och bakscener i boken, jag såg de fantastiska skapelserna för min inre syn och snålvattnet rann. Trots att boken i huvudsak utspelas i Paris är den väldigt brittisk. Utgiven på Printz publishing 2018, översatt av Ann Margret Forsström.

Publicerat

Människan är den vackraste staden av Sami Said

Berättarjaget heter San Francisco, en ung man från södra halvklotet som för en skuggtillvaro i norra Europa. Han kallar sig och sina gelikar för osynliga och irreguljära, i motsats till de inhemska och infödda. Hans ord flödar på knivskarp drömsk prosa medan hans tankar vandrar på slingrande stigar där han funderar över världen och människorna. Det är en mörk tid och en grå tillvaro, ändå uppfattar jag San Francisco som en människa som inte låter sig nedslås utan vandrar vidare med ungdomens spirande hopp om att en dag hitta det han söker. Jag blir väldigt fäst vid San Francisco, det är något varmt och okuvligt över honom.

Människan är den vackraste staden är en förbluffande roman med ett fantastiskt språk, en unik skildring av landsflyktiga. Ofta knivskarpt och psykologiskt vasst, som när Said låter de irreguljära spela brädspel som går ut på att vinnaren blir kung av Europa under medeltiden. Eller när San Francisco ska ta sig vidare och fångats av en reklambild på flyktingsmugglarens kort:

Hon försökte lugna oss och sig själv genom att beskriva rutten. Så lång tid skulle det ta och antagligen skulle de inte stoppa henne och antagligen skulle de inte söka igenom bilen. No problem. En betryggande min.
Men luftballongen på visitkortet då? Jag trodde vi skulle flyga över sundet.
”Luftballongen är en symbol för frihet”, sa hon, ”för öppna gränser. Den betyder allt möjligt”.
Jag dolde inte att jag blev besviken.
Sedan klättrade jag och irakiern ner i bagageluckan och hon körde oss över bron. Varje gupp, varje gruskorn, genljöd i revbenen.
Det var ändå vackert, så enkelt det är att lägga sitt liv i någon annans händer.
Min irakier med knäna tryckta mot min mage, sa att han skulle till Tyskland och söka där istället. Han sa att hans största rädsla var trånga utrymmen. Jag sa att min var att aldrig komma fram.

Nominerad till Augustpriset 2018.

Utgiven på Natur & Kultur 2018.