Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Romanen inleds med en dramatisk bilolycka. En bil kör av vägen i halt gotländskt väglag och störtar ner i en ravin. Föraren avlider, fast inte direkt. Flera bilar är inblandade i olyckan, på vilket sätt blottläggs efter hand. Varför ringde ingen räddningstjänsten?

Carin Gerhardsen är tillbaka med en spänningsroman i en helt annan stil än hennes omtyckta Hammarby-serie. En slags actionpusseldeckare utan onödigt våld med korta snabba kapitel och många olika karaktärer vars inbördes beröringspunkter ofta överraskar läsaren. Jag tänker att om Agatha Christie skrivit sina böcker idag kunde hon ha skrivit Det som göms i snö.

Romanbygget är jättesnyggt, ändå är jag ambivalent, jag hade gärna kommit karaktärerna närmare. Trots snabba kast och laddat händelseförlopp med flera tragiska människoöden saknar romanen det mörka anslag som ger spänningsgenren djup.  Kanske man skulle kunna karaktärisera Det som göms i snö som en vidareutveckling mysdeckaren? Det skulle i så fall förklara min tveksamhet, jag avskyr mys i spänningsromaner, jag vill ha realism och ångest.

I alla fulla fall är jag övertygad om att denna fartfyllda ”actionmysdeckare” kommer att uppskattas av många läsare. Jag tror också att den skulle göra sig ypperligt som tv-serie. Så strunt i mig, njut i stället av att Gerhardsen är tillbaka med en ny bok!

Ps. Att jag inte berättar mer om handling och karaktärer beror på att detta svårligen låter sig göras utan att spoila och det vill ni ju inte?

Utgiven på Bookmark Förlag 2018.

Publicerat

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

Marie föds på 30-talet och växer upp på ön Langeland vid Fyn i Danmark. Hennes föräldrar är bönder och sliter hårt för brödfödan. Den fattiga, obarmhärtiga och inte sällan våldsamma tillvaron på ön kräver anpassningsbara och praktiska kvinnor som lever vidare även när deras tillvaro slagits i bitar. Som Maries barndomsvän Birthe uttrycker saken många år senare:

Livet är vad man gör det till. Man kan simma eller man kan drunkna.

 

Marie är en simmare och en överlevare, kanske för att det trots allt finns omtanke öborna emellan, även om de starka tar för sig utan pardon. Jag blev fullkomligt absorberad av denna danska arbetarklassroman som sträcker sig fram till nutid. Drivet i berättelsen, det vältecknade och mångfacetterade persongalleriet, det vackra naturlyriska språket:

Vinbären hängde gulvattniga på buskarna och sög åt sig sol. Viporna skriade där uppe i luften, kanske åt svalorna som brakade ut ur och in i sina bon under takskägget. Marie hade rensat jordgubbar och lagt dem i de vackra skålarna med prästkragar på kanten och strött ett tunt lager av det fina sockret över.

Marie kände sig lika ljusgrön som skogen, nyutsprungen och frisk.

 

Bokens titel syftar på den  tavla Maries far köper av en bonde för fem kronor. En förmögenhet för familjen, de tvingas leva på potatis i veckor efter inköpet. Marie älskar den lilla tavlan som föreställer två kvinnor i svarta klänningar som står böjda och plockar potatis. Himlen är blekgrå i den färg som Marie känner igen från kvällarna på ön.

En av årets stora läsupplevelser!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2018. Översatt av Urban Andersson.

Publicerat

Nuckan av Malin Linderoth

En bok om de ofrivilligt ensamma, de som blev bortvalda som kärlekspartners, inte bara en gång utan flera gånger. De vars älskade valde någon annan att dela sitt liv med. Nuckor kallades de bortvalda kvinnorna förr, ett nedlåtande, löjeväckande och framförallt skamligt epitet. Som en av de bortvalda säger sig Malin Linderoth vilja återerövra nuckskapet och ge de ratade en egen röst. På lågmäld skoningslös prosa sätter hon ord på sin livssorg över att ingen av hennes partners någonsin älskat henne tillräckligt mycket för att vilja dela sitt liv med henne.

Jag kommer till insikt om att nuckor, både kvinnor och män, måste finnas överallt runtom mig. Vad döljer de inom sig? Som en modern människa är det lätt att anta att alla singlarna har valt bort tvåsamheten. (I alla fall jag). Jag förundras över hur modig Malin Linderoth är som vågar publicera en så totalt självutlämnande text och över hur djup empati texten väcker hos mig. Jag är ofta ganska kritisk till självutlämnande texter, tycker den distans som behövs saknas. Nuckan är dock något helt annat, en ledsen bok med en smart och analytisk text.

Utgiven på Norstedts 2018.

Publicerat

The Stranger in the Woods av Michael Finkel

Idag är vi lediga så vi har en vikarie. Får vi presentera presentera Cecilia Brodelius Agemark som driver instagramkontot Bokcillen. Hon har läst The stranger in the woods av Michael Finkel.

I 27 år gäckade the North Pond Hermit både polis och boende innan han blev gripen. Två polismän fick slutligen fast honom när han bröt sig in på ett sommarkollo för ungdomar med funktionsnedsättningar. Vid det laget hade eremiten nästan uppnått kultstatus eftersom ingen hade sett till honom under alla år. Christopher Knight, som han egentligen heter, försvann in i skogen 1986 som tjugoåring och kom inte ut förrän han var 47. För att få tag i förnödenheter begick han över tusen inbrott i North Pond-området i centrala Maine. Hans närvaro var därför alltid kännbar av och oroande för invånarna.

Journalisten Michael Finkel försöker i den här boken förstå hur det hela kunde ske genom att metodiskt besvara ett antal frågor: Varför söker sig Knight bort från civilisationen och andra människor? Vad gör den här typen av ensamhet med oss? Hur har Knight överlevt de stränga vintrarna? Vad har han sysslat med för att få tiden att gå? Tyvärr blir boken emellanåt lite spretig och ytligt populärvetenskaplig. När författaren ska utreda vilken status eremiter haft genom tiderna i olika kulturer irrar han iväg, särskilt med tanke på att Knight inte alls stämmer in på drag man brukar hänföra till eremiter.

Det är annars en oerhört fascinerade berättelse som baseras på nio timmeslånga besök som Finkel gör hos Knight i fängelset efter att han blivit ertappad och häktad för inbrotten. De pratar om allt möjligt; först är Knight väldigt sluten men sedan börjar han öppna sig en aning. Boken kan med fördel läsas av litteraturintresserade då Knight utvecklar sina tankar om böcker och författare eftersom han ägnat mycket tid åt att läsa. Till exempel har han inte mycket till övers för Thoreau.

Den första delen av boken är väldigt spännande att läsa, nästan som en spänningsroman där polisen letar efter en mytisk figur. Efter det går det snarare över till att bli en psykologisk thriller där man som läsare vill förstå Knight. För de allra flesta hade den här typen av isolering varit nedbrytande (jag känner nästan panik när jag tänker på att vara helt isolerad från andra) men för Knight var detta idealet; han ville inte ha någon som helt mänsklig kontakt.

Finkel intervjuar psykologer och experter som ger sin syn på eremiten och ger honom olika diagnoser. Själv undrar jag istället hur det ska gå för honom nu när han åter måste leva i bland andra människor? Efter att han släppts ur fängelset vill han inte ha mer med Finkel att göra så vad som händer med honom förblir oklart. Den livslärdom han i alla fall hinner förmedla är att man alltid ska försöka få ordentligt med sömn – det hjälper en att överleva.

Vill man läsa mer om Knight finns det bland annat den här artikeln 

Utgiven 2017.