Ett stekande hett Chicago sommaren 1928, spritförbudet har banat väg för gangsterepoken och Al Capone med hantlangare styr med korruption och våld. I de svartas kvarter ljuder jazzen och människor av alla hudfärger dansar, dricker och älskar som om det inte finns någon morgondag. Chicago, som är en av karaktärerna i boken, är en hård stad och många invånare dör unga av usla förhållanden på både arbeten och i bostäder.
Mafioso är den andra boken i en planerad kvartett av spänningsromaner om jazzens och maffians framväxt i 1900-talets USA. Jag golvades totalt av Yxmannen den första boken i serien och jag kan bara konstatera att Celestin gör om bedriften med Mafioso. Romanen är så elegant och insiktsfullt skriven att jag blir alldeles svag i knäna.
Ida Davis och Michael Talbot från Yxmannen återkommer 10 år äldre. Den fortfarande unga Ida har lyckats etablera sig som detektiv trots sitt kön och sin hudfärg, Michael, vit och gift med en svart kvinna oroar sig ständigt för sin familj. Hans äktenskap är inte längre olagligt men fördomarna mot blandäktenskap är grundmurade. Idas barndomsvän Louis Armstrong har återvänt till Chicago efter en sejour i New York, hans musik är vackrare och mer levande än någonsin. Jag älskar att Celestin i fictionens form så skenbart enkelt och lätt lyckas berätta Armstrongs historia. Japp, jag väntar otåligt på del tre i kvartetten inte minst därför att Celestin i sitt efterord avslöjar vilken stad och vilket år den kommer att utspelas.
Utgiven på Southside Stories 2017, översättning av Hanna Williamsson. Recension av Yxmannen hittar du här.
En välskriven, smart, vacker och berörande roman som tar sin början i Nigeria på 80-talet. Yejide och Akide träffas och förälskar sig när de båda studerar vid universitetet. De är moderna unga människor i ett Nigeria som fortfarande präglas av äldre seder och bruk, vilket blir extra tydligt då deras äktenskap blir barnlöst. Trots att Akide lovat Yejide att aldrig någonsin ta en andra hustru övertalas han av sin mor att göra just detta. Yejide är förkrossad både över makens svek och sin innerliga längtan efter barn.
Alla människor har ärr i själen. Ärr som förvisso är mycket mindre än det ursprungliga såret, men vi bär dem med oss för evigt. Bokkubben gillade verkligen Ärr, vi var förvånansvärt eniga och jag blev glad eftersom jag kunde rekommendera alla att läsa