Denna feelgood-roman kommer på svenska i april under namnet Erotiskt skrivande för ensamma änkor. Nikki, en ung Londontjej med indiska rötter behöver dryga ut kassan och tar därför ett extrajobb som lärare i kreativt skrivande. Kursen anordnas av det sikhiska templet och vänder sig till kvinnor. Dock, snart inser Nikki att de som anmält sig till hennes kurs egentligen inte är så väldigt intresserade av att skriva kreativt, de har helt enkelt kommit dit för att lära sig skriva. Men föreståndarinnan,
Maggan: Jag gillade verkligen att befinna mig i indiska kretsar i dagens London, för mig en helt annan värld som jag inte hade eller föralldel har någon aning om. Jag hoppas att bokens skildring är relevant?
Ann-Sofie: Intressant, rolig och annorlunda bok, ja! Det var lätt att slukas upp av den. Jag tror det var Cecilia som hittade den först, en breakfast-bookclubare. Jag köpte den och läste ut den i ett nafs. Den var så väldans omtalad i insta-flödena ett tag, och jag hoppas den får ett uppsving när översättningen kommer. Dock är jag inte så förtjust i den svenska översättning. Kan inte komma på exakt men det är dels skrivande i stället för Stories, historier, och ensamma i stället för Punjabi som jag inte gillar.
Maggan: Nä, den svenska titeln är inte klockren. Förvisso är det kanske en svåröversatt titel, lite svårtolkad. När jag hörde talas om boken och letade på storytel låg den under rubriken erotiskt och det blir ju fel. Det är en feelgood som handlar om kvinnor i olika åldrar, förvisso punjabi men deras livserfarenheter är allmängiltiga. Fast om titeln säljer så är det ju bra för jag tycker att så många som möjligt ska läsa. Jag storgillade Nikki förresten, älskade hennes sätt att förhålla sig till alla och envar.
Ann-Sofie: Nej, inte erotik på det viset även om berättelserna som kvinnorna vill skriva ofta är erotiska. Jag älskar också de olika kvinnorna och de skildras ömt och bra. Inte minst föreståndarinnan, som man ganska snabbt förstår har ett bekymmer som präglar hennes inställning till livet och människorna. Det är en inlevelsefull skildring som är både sorglig och rolig på det där utmärkta feel-good-viset. Att söka sin identitet, i London och i sin religion. Och visst får man lust att besöka nya delar av London.
Maggan: Vi rekommenderar verkligen den här boken eller hur? Jag läslyssnade via storytel och den brittiska inläsningen är jättebra.
Ann-Sofie: Ja det gör vi! Hoppas nu att översättningen blir bra.
Veckan fråga är den oundvikliga i boknördarkretsar; Hur sorterar du böckerna i bokhyllan?
En kortroman om nödåret 1867 som präglade Finland för lång tid framåt. En mörk roman som formade många och olika tankar hos oss bokklubbare. Vi var alla djupt berörda av fattigdomen, flera av oss tyckte att författaren kunde kortat av sexscenerna och vi tänkte på Vilhelm Mobergs Utvandrarna när vi läste scenen om barnet som äntligen får äta efter en lång period av svält. Trots att det är över 150 år sedan 1867 fann vi likheter med vår tid. Senatorn i boken agerade som vår tids pragmatiska politiker och det var intressant att se hur man värderade tiggare då och jämföra med hur man värderar tiggare nu.
Vilket glädjepiller nya förlaget Lovereads första titel är! Intrigen är nog världens äldsta, flicka/pojke, man/kvinna avskyr varandra, men på något sätt slutar det med kärlek. Exemplen i litteraturen är många, Elizabeth och mr Darcy i Stolthet och fördom, Anne och Gilbert i Anne på Grönkulla och förstås Paul och Lotta i Merri Viks Lotta-böcker. I Grejen med kärlek är det FBI-agenterna Jessica och John som avskyr varandra redan på utbildningen, men när de å yrkets vägnar träffas igen efter några år börjar saker ting förändras.