Så var det dags för de stockholmare som inte befann sig i Göteborg på bokmässan att prata om Morgan Larssons Radhusdisco som varit september månads frukostbok.
Det är verkligen ett fantastiskt sätt att starta dagen på. Vetekatten har dessutom börjat med sin härliga frukostbuffé igen.
Vi var fyra tappra frukosterare som vände ut och in på Morris och hans barndom. Det här gänget var lite hårdare i sin kritik av boken. Var det för författaren inte var närvarande? De flesta tyckte att boken saknade driv och handling och att en röd tråd eller konflikt hade lyft boken ett snäpp.
Alla tyckte dock att personskildringarna var fina, nostalgitripparna underbara och att Morgan Larsson verkligen kan konsten att berätta en historia men att boken kanske mest blev en radda anekdoter staplade på varandra och att det saknades lite djup.
Undertecknad håller med om drivet och en väntan på att ”det ska hända något”, vilket jag också sa på frukostträffen förra veckan och Morgan Larsson svarade att det var medvetet. Att skeendena i Morris huvud, ur ett barns perspektiv, var viktigare än själva handlingen. Men jag håller inte med om djupet. Jag tyckte det fanns flera ställen i boken där underliggande skeenden och toner beskrivs oerhört väl och situationer och händelser som träffade mig djupt med hög igenkänningsfaktor och det handlar inte om movieboxar eller filmisar, utan upplevelser och känslor bara ett barn kan ha när man för första gången är med om någonting.
Bilder från morgonens träffen finns här till höger.
Nästa gång vi träffas diskuterar vi Audrey Niffeneggers uppföljare till den framgångsrika Tidsresenärens hustru. Den nya boken heter Själens osaliga längtan. Läs mer här om träffen som äger rum 29 oktober. Glöm inte att osa.
