det är på morgonen det händer!
Sommaren 2011 kommer skådespelaren Gene Hackmans första helt egna roman ut i amerikanska bokhandlar. Den heter Jubal’s Bounty (Pocket Books) och utspelar sig i New Mexico, där Hackman själv bor. Tiden är däremot förlagd till slutet av 1800-talet och har Westerntematik.
Jag är ingen direkt gillare av westernfilm, så kanske är litteraturen rätt form för att lära mig mer om den amerikanska nybyggartiden. Vi får väl se.
Funderar lite över hur mycket författare och andra kulturpersonligheter, musiker, skådisar etc får höra att det dom gör är bra. Med braksuccéer bakom sig kan man ju tänka sig att det är något som de får höra så många gånger att de blir blasé.
Särskilt en sån som Erica Jong tänker jag som förändrat kvinnors liv i över 30 år. Men när jag efter att hon signerat två av mina böcker sa till henne något i stil med ”thank you, you’ve been a great inspiration” så såg hon så liten och förvånad och uppriktigt glad ut och tackade så hjärtligt att jag blev helt ställd. Jag menar, talar inte folk om detta för henne en gång i timman. Särskilt på ett sånt ställe som Bokmässan?
För några veckor sen fick jag min bok signerad av Elizabeth Gilbert. En annan kvinna som verkligen förändrade mitt liv, på sätt och vis.
Jag sa till henne: ”Thank you, I’ve red both your books and they changed my life”.
”Oh really?”, sa Elizabeth Gilbert och såg helt förskräckt ut och jag svarade snabbt, ”well, they changed my way of thinking and I want to thank you for that”. Och Elizabeth Gilbert sprack upp i ett stort leende och svarade ”Oh, thank YOU” och jag gick därifrån med en varm känsla i magen.
Där sitter hon på en PR-turné och gör inget än att prata om sina succé-böcker och hur uppskattad hon är och hur hon blivit kallad guru för kvinnor över hela världen.
Det fanns något gemensamt över de bådas reaktioner som nu har fått mig att bestämma att jag alltid ska tala om för människor om jag tycker att de gör något som jag tycker är bra. Jag tror kanske inte att det är så vanligt som man tror. Det är en sak att bli hyllad på topplistor, i intervjusammanhang, på scen med distans från läsarna eller lyssnarna men de där ögonblicken då någon tittar en i ögonen och uttrycker sitt gillande kanske är ovanligt. Har ni några erfarenheter av det här? Eller är det så att dom bara spelar teater för att göra oss glada!
Smart, rolig, på riktigt och utan behov av att spela tuff är Emil Jensen en artist, poet och musiker utan dess like. Ödmjuk inför människor och världen. Emil Jensen är inte spetsig och ligger inte i framkant, han är inte heller provokativ eller kaxig. Det är det som är det fina. Ibland behövs det okomplicerade och sanna. Skönt, avslappnande, sorgligt och oerhört roligt tar han sig an ämnen vi alla känner igen, nära eller på avstånd. Det finns så mycket att lyssna till, men den platta jag ständigt återkommer till är Mellansnack, en skiva med just mellansnack. Själv lyssnar jag gärna på den när jag lagar mat av någon anledning, men den passar alldeles utmärkt en regnig eftermiddag på jobbet, eller när som helst egentligen.
Ps. Har ni möjlighet rekommenderar jag så klart att se honom live också. Ds.
Det går inte annat än att älska SVT Plays öppna arkiv. Mintchoklad och chips med dipp i ett. Allt får plats, för alla smaker. Till exempel kan man njuta av det här fina samtalet mellan Isaac Singer och Anthony Burgess. Lite trevande, men ärligt om allt ifrån kärleken och tron på livet till författarskapet och om hur avundsjuka kan både driva och hämma en.
En riktig pärla, kolla in!