Charlie Higson listar idag sina bästa skräckromaner för the Guardian. Kolla in om ni är sugna på lite mental självspäkning. Jag är alldeles för mesig, även om jag blir lite lite nyfiken.
Kulturpejl: Tänker ni göra något åt den skilda bokmomsen på böcker respektive e-böcker?
Nu startar vi Kulturpejl här på Breakfast Book Club. Vi har frågat en rad politiker tio frågor om kulturpolitik. Tyvärr har vi inte fått svar från riktigt alla men vi vill inte vänta längre utan börjar publicera frågor och svar nu. Idag är det tolv dagar kvar till valet. Här kommer första frågan.
Vad tycker du om att bokmomsen är 6% men på ljudböcker är den 25%. Tänker ni göra något åt det?
Johnny Olsson, kandiderar för Piratpartiet:Det är orimligt att förpackningen ska avgöra momsen. Att e-böcker har en högre moms är ett onödigt hinder för aktörer som vill ta sig an den nya marknaden. Vi har dock inte i dagsläget någon avsikt att göra något åt detta eftersom vi inte tar ställning i skatte- och fördelningspolitik. Å andra sidan är det också en fråga om teknikneutralitet, så det är inte alls omöjligt att det är en fråga vi kan komma att ta tag i.
Lilith Svensson, kandiderar för Kristdemokraterna:Kristdemokraterna arbetade för sänkt bokmoms, det vore rimligt att det är samma moms även på e-böcker.
Frederick Federley, kandiderar för Centerpartiet:
Det är faktiskt en av de frågor jag har försökt att lyfta i denna valrörelse men som inte har fått genomslag. Det är så klart helt orimligt och det är en tydlig symbol för hur myndigheter och statsapparaten ser på nätet som något skiljt från den övriga verkligheten vilket det alls inte är. En bok är en bok oavsett om jag har den i handen eller i datorn och momsen bör därför vara densamma.
Annika Beijbom, kandiderar för Folkpartiet Liberalerna och svarar för alliansen:
Fullständigt oacceptabel. Bokmomsen måste vara samma för e-böcker som för tryckta böcker! Kryssar jag in mig i riksdagen är detta en av frågorna jag kommer att driva. Utvecklingen på e-bokssidan går allt snabbare. E-böcker finns i många olika format som passar i dator, i android och iPhone, på iPad osv och kommer på sikt att gå om den tryckta boken. Det är viktigt att e-boken behandlas på samma sätt som traditionella böcker.
Anders Wallner, kandiderar för Miljöpartiet och svarar för de rödgröna: De rödgröna sänkte bokmomsen 2002 och då sänktes även ljud- och talböcker ner till samma momssats. E-böcker går tydligen fortfarande på 25% moms då det räknas som ”nättjänst” och inte fysisk vara enligt Skatteverket. Förutsatt att det är tillåtet inom EU borde vi definitivt sänka momsen även på e-böcker. Speciellt eftersom man kan köpa böckerna från sajter utanför Sverige och därmed undgå momsen över huvud taget.
Lotten Sunna, kandiderar för Feministiskt initiativ:
Fi vill att kultur ska vara tillgänlig för så många som möjligt. Vi har en generell politik om att göra kultur gratis eller så billig som möjligt, för alla, så i det ljuset och i konsekvensens namn bör e-böcker ha samma moms som tryckta böcker.
Eva-Lena Jansson, kandiderar för Socialdemokraterna:
Att ”vanliga” böcker, talböcker har en momssats medan e-boken har en annan är inte särskilt modernt ellet teknikbefrämjande. Gränsdragsningslinjen för vad som ska ha 6 procents moms medan något annat ska ha 25 procent är i vissa avseende obegriplig. En sagobok för barn har 6 procent i moms, en leksaksbok där man klipper ur mer än hälften av sidorna har 25 procents moms. Jag kan tänka mig att det finns barn som vid obevakat tillfälle kan klippa ur innehållet i en vanlig bok, tillkommer då ytterligare 19 procents moms? OBS! Ironi OBS! Jag vill ha samma moms på böcker oavsett format.
Vi väntar svar från Moderaterna som lovat höra av sig. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har inte svarat på vår förfrågan trots att vi hört av oss till flera olika personer och instanser inom partierna. Kommer det in svar publicerar vi dom här i efterhand.
Att möta Elizabeth Gilbert…
…okej, nu var det inte jag som mötte henne men det kändes nästan så innan jag kom iväg till Skandiateatern och YourLifes inspirationskväll med författare och god mat.
Jag var ju heller inte direkt ensam bland alla hundratals kvinnor i publiken som också var där för Gilberts skull. Man kände sig inte direkt originell.
Jag hade förväntat mig en nästan andlig stämning. Lite religiöst och andaktsfullt. Ungefär som när jag lyssnade på Jung Chang på bokmässan för ett gäng år sen. Så blev det inte.
Liz Gilbert var dock alldeles förtjusande på scenen. Avslappnad, bjöd på sig själv och fick oss verkligen att inse att hon inte är någon spirituell ledare utan som vem som helst av oss. Skönt faktiskt. På samma gång som hon sa den ena klokheten efter den andra så klädde så kändes det som hon var en gammal polare som satt vid köksbordet och snackade skit om ditten och datten.
Det gjorde mig lite mindre nervös när jag gick för att få min bok signerad och jag vågade faktiskt berätta för henne att hennes båda böcker förändrat mitt liv, i alla fall mitt förhållningssätt till saker och ting och hon lät uppriktigt glad och förvånad när jag sa det trots att alla måste säga det till henne hela dagarna.
Jag såg filmen baserad på boken Eat Pray Love efteråt och tyvärr var den extremt hollywoodfierad och jag tyckte inte Julia Roberts gjorde sin bästa roll och jag hatade slutet. Plusspoäng dock till Richard Jenkins som spelade Richard from Texas och Javier Bardem som spelade Felipe. Skulle inte förvåna mig om de får pris för sina insatser. De var riktigt bra båda två.
Vinn Whisky Blues!
Författaren och journalisten Per Erik Tell har bråda dagar. Den senaste deckaren Whisky Blues, ett kriminaldrama i skotsk whiskymiljö, ska promotas och signeras runt om i landet, äldre verk kommer i nytryck och snart ligger senaste reseskildringen på bokdiskarna. Förutom att vi har fått en mailfrågestund med Tell, bjussar förlaget Bokpro också på tre exemplar av Whisky Blues att lotta ut. Först till kvarn, skriv namn och adress i kommentarsfältet, så kommer en bok på posten!
Du har jobbat som journalist i många år, hur kommer det sig att du började skriva romaner?
Det är en lång historia…:-) Jag drev tillsammans med min dåvarande sambo ett litet kafé med b&b i Vinslöv. Vi lade ut pocketböcker på rummen åt övernattarna. Pocketböckerna tog slut och jag bad min vän Kjell E Genberg (Sveriges meste författare!) att skriva en liten pocketdeckare om Vinslöv och där vårt kafé fanns med. Han gjorde det och boken (Eldgivning) blev en lokal succé. Så han fick göra en till (En liten detalj). När han kom med den tänkte jag: hm, är det inte svårare? Det kan nog jag också.Så jag valde en spännande historia jag fått höra från barndomen, lade in en del dagspolitik, som jag har klara åsikter om, och hittade på ett poliskollektiv. En kväll läste jag ett stycke för en bekant som var bokförläggare och han tände på storyn. På den vägen är det. Jag hade redan börjat på uppföljaren då debuten Ljuva September kom ut. Sporrades sedan av fina recensioner.
Kändes steget stort att ta, hade du någon du bollade dina idéer och texter med?
Nja, steget kändes inte så stort. Jag var själv med och bestämde det mesta kring utgivningen. Till exempel att vi skulle göra en originalpocket, för att kostnaderna inte skulle bli för stora för förlaget om det inte gick att sälja den. Jag hade precis varit förläggare själv för de båda Vinslövsdeckarna.
Du har pendlat mellan genrerna, hur kommer det sig, och känner du dig mer hemma i någon av dem?
När jag skrivit två deckare kände jag mig mogen för att ta upp ett projekt jag hållit på med hur länge som helst – att skriva boken om svenskarna i kung Leopolds terrorstyrka i Kongo 1880-1908. Jag hade genom de två böcker jag fått publicerat fått någon sorts känsla för hur det är att skriva bok. Så jag gav mig på detta med liv och lust. Det var dock så jobbigt att jag behövde skriva något annat emellanåt, en sorts pausarbete för att rensa huvudet, och det gav upphov till Lost Springs, som är berättelser från resor i USA.
Både Kongoboken och Lost Springs är en sorts personlig journalistik, som jag tycker är roligt att skriva, men även den rena fiktionen är ju kul. Den kan man dessutom skriva utan att behöva tänka på sanningen eller ta hänsyn till någon eller något. Man kan inte heller själv bli överraskad som man blir då man skriver fiktion. Fakta kräver en fast styrning. Kokböckerna var ren journalistik – och beställningsjobb.
Whisky Blues har du skrivit tillsammans med Börje Berglund. Hur kommer det sig och hur var det arbetet jämfört med när du skrivit dina tidigare deckare på egen hand?
Börje, som är en god vän, och praktiskt taget var granne, berättade en historia en gång och tyckte att vi skulle skriva den. Jag sade först nej, men storyn var så bra och rolig att den blev en utmaning. Det blev det också. Historien växte fram i en sorts triangeldrama mellan mig, Börje och bokens karaktärer.
Kan vi räkna med en uppföljare med nya fall för Angie Connors (huvudkaraktären i Whisky Blues)?
Hade du frågat för en vecka sedan hade vi sagt att Whisky Blues inte får någon uppföljare. Allt är sagt. Men hur det är så har både Börje och jag förstått att allt inte är sagt. Om det sedan blir en uppföljning eller ej, är för tidigt att sia om, men vi följer några spår just nu.
Kändes det som att du svek dina tidigare poliskaraktärer Cesar Amado Sin Fronteras och Spencer Albinsson, när du började umgås med Angie Connors?
Haha. Nej, inte alls. Cesar och Spencer fick tidigt reda på att de endast var med i en trilogi, men Cesar har fått ett problem på senare tid, som jag eventuellt får reda ut i en fjärde bok. Kan alltså bli en kvartett, men då pratar vi 2-3 år fram i tiden.
Vad skulle du säga är signifikativt för en Per Erik Tell-deckare?
Jag försöker lägga krutet på karaktärer och relationer i mina deckare. Det skulle aldrig falla mig in att sitta och försöka hitta på perversa mordmetoder eller stänka blod, karva ut hjärtan eller förgripa sig på kvinnor och barn i mina böcker. Dessutom tycker jag att det är mycket roligt att skriva små utvikningar i historien, och det måste vara roligt att skriva, annars kan det kvetta.
Mer om Whisky Blues här.