Julien Neel – Lou

Julien Neel är killen som tröttnade på att alla serier bara handlade om en pojke som drabbades av något hemskt och som man sen skrattade åt. Med bakgrund som designer och arbetat med animeringar av tv-spel skapade han serien om Lounär hans dotter föddes.Lou är tolv år och bor med sin mamma. Tillsammans med en rad andra karaktärer skildas teenies åren på ett färglatt och roligt sätt. Men det finns också djup i böckerna. Utgivet finns fem böcker. Alla på svenska.Julien skriver och ritar nu den sjätte och åtta böcker är planerade. Han skulle också gärna vilja göra lite spin-offer på andra karaktärer men ingenting är planerat just nu.

Julien Neel beskriver Lou som ett grafiskt skal och han vill att alla ska kunna känna igen sig och kunna stoppa in lite av sig själva i Lou. Böckerna har ingen målgrupp utan riktar sig till både barn och vuxna och varför inte gärna läsa dem tillsammans.Här i Sverige är Lou mest känd från Barnkanalen där Lous visas som tecknad animerad serie. Mycket uppskattad.

I Sverige ges Lou ut av Wibom Books.

Tamara Drew av Posy Simmonds

Jag har inte läst särskilt mycket grafiska noveller men fastnade direkt i Posy Simmonds berättelse om Tamara Drewe. Kanske var det för att Posy Simmonds faktiskt blandar serieformatet med längre texter som gör att man dras in i berättelsen snabbt. Jag gillar att läsa serier men ibland kan jag tycka att det går lite för fort och att serier saknar djup men inte här.

Berättelsen om Tamara Drewe gick från början som serie i tidningen The Guardian i 100 avsnitt. Jag fick möjlighet att träffa Posy Simmonds på en middag häromdagen och hon berättade att hon började teckna serier för The Guardian redan på 70-talet men då på kvinnosidorna och ritade serier för medvetna jämställda kvinnor som enligt Simmonds strävade efter att ”be perfect mothers, save whales and the environment”.

Så småningom började hon även teckna för kultursidorna och blev uppmanad att införa något litterärt i sina serier och så föddes populära Tamara Drewe.

Den utspelar sig utanför London på landet på en gård dit författare kan åka på skriv-retreat. Stället drivs av kända författaren Nicholas Hardiment och hans fru Beth. Nästgårds flyttar Tamara Drewe in och blir katalysator för en rad händelser och påverkar folket i byn på olika sätt. I serien finns något för alla åldrar och det gör den verkligen unik. Det finns djup i karaktärerna och språket är underbart. Teckningarna går i dova, mörka färger och mycket skuggor vilket också speglar handlingen. Jag blev fast i storyn på en gång.

Posy Simmonds säger själv att hon gillar seriens format för att man kan berätta en historia i tystnad och karaktärerna blir tredimensionella. Hon visar även tidiga bilder och skisser. Både från Tamara Drewe och från hennes tidigare bok Gemma Bovary.

Tamara Drew ges ut i Sverige av Wibom Books.

 

Tidiga skisser av Tamara Drew. En inspirationskälla var prinssessan Diana som då levde.
Tidiga skisser, Tamara Drewe.
Så här såg det sen ut i The Guardian.

Middag i seriens tecken

Igår var jag bjuden på exklusiv middag med serietecknarna Posy Simmonds och Julieen Neel. Den förstnämnda var helt ny för mig men efter att ha läst hennes grafiska roman Tamara Drew är jag ett fan. Hon visade sig också vara alldeles bedårande  rolig och trevlig och svängde sig med brittiska uttryck som ”jolly good” och citerade 14-åriga londontonåringar på Londonslang.

Julien Neel var en väldigt fransk person i svart baskerliknande keps och som dessutom rökte pipa konstant inomhus. Hans serie Lou har jag och dottern med glädje sett på barnkanalen flera gånger.

Middagen hölls på Bistro Barbro med utsökt mat och vin. Rekommenderar ett besök och ät deras biff sashimi. Så gott.

Ett längre inlägg med recension av böckerna kommer så småningom.

På bilden ses Posy Simmonds signera min bok och jag står bredvid och ser spexig ut.

Victoria, prinsessa och mamma

Jag behövde få igång läslusten igen och beslutade mig för att läsa nåt riktigt lättläst. Jag lånade Victoria – Prinssessa och mamma som e-bok hos elib och fastnade direkt.

Den är lättläst, snabb och enkel. Och faktiskt ganska intressant bitvis. Johan T Lindwall tecknar ett fint porträtt av Victoria som jag tror är ganska sanningsenligt. Rojalisten i mig tror vi får en utomordentlig drottning. Republikanen i mig hoppas dock att kungahuset är borta inom…ja…kort!

Nej, jag är inte rojalist men kungahuset fascinerar ändå. Johan T Lindwall startar berättelsen från början när Victoria föds och går igenom hennes uppväxt, skolgång, alla hennes problem, vidareutbildningar, drottningskola, anorexia och ända fram tills hon träffar Daniel Westling. Boken slutar med att deras gemensamma barn Estelle föds.

Bitvis är det riktigt sliskigt och smörigare än den värsta Harlequin-roman. En del passager är riktigt pinsamma.

Något som också lyser igenom är att Johan T Lindwall inte verkar gilla kungen särskilt mycket. Som journalist förväntar jag mig att han ska vara opartisk och inte välja sida men boken är helt klart en hyllning till Daniel Westling och en tydlig känga mot kungen. Tyvärr, för det sänker boken en del.

Det finns en annan historia om prinsessan Victoria som publicerades i Sydsvenskan i samband med kronprinsparets bröllop. Den utspelar sig 2018 och Victoria har blivit drottning men abdikerat. Det är såklart helt och hållet fiktion men otroligt välskrivet och inte helt osannolikt. Den finns fortfarande kvar på nätet för läsning. Författare är Jens Liljestrand. Läs den!

Det nya livet, del 1
Farväl till monarkin, del 2
För Sverige i samtiden, del 3

Victora – Prinsessa och mamma är utgiven av Bonniers förlag.