Vinn ett ex av Vardagsedge

Vardagsedge – 56 enkla tips för hemmafakiren är en jättefin och rolig illustrerad bok med exempel på olika situationer man kan försätta sig i för att skapa lite mer spänning i livet. Som att göra saker med fel hand eller handla utan inköpslista. Åka med för lite bensin i tanken eller ställer alltid kaffekoppen väldigt nära tangentbordet.

Vill du vinna ett ex? Berätta i kommentarsfältet på vilket sätt du kryddar din vardag? Vilket är ditt bästa vardagsedge-tips? Vi drar en vinnare under nästa vecka.

TITEL: Vardagsedge FÖRLAG: Kakao förlag FÖRFATTARE: Malin Stehn, Bengt-Erik Engholm och Lena Thoft Sjöström

Årsträff med det litterära sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren

I helgen tog jag pick och pack och for ner till Norrköping för att bevisa årsträffen med det litterära sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren. Ester, som var mer känd som Merri Vik och som författare till de 48 böckerna om Lotta, utgivna av B. Wahlströms förlag med de klassiska röda ryggarna. Lotta har följts och älskats av många ungdomar och vuxna och det var drygt 40 personer som samlats i Norrköping för den årliga träffen och årsmötet. Traditionsenligt startade man med en stadspromenad där man följde Ester och Lottas fotspår. Ester Ringnér-Lundgren växte upp i Norrköping, gick här i skola och hade sommarstugan i Krokek. Mycket av Lotta-böckerna tror man därför utspelar sig här men det är inte bekräftat av författarinnan själv. Hon sa att det var en blandning mellan Norrköping, Göteborg och Solna.

Samling vi centralstationen i Norrköping.
Ordförande Marianne Ringnér, brorsdotter till Ester, hälsar välkomna.

Stadsvandringen börjar vid spåren vi Norrköpings järnvägsstation. Här sprang Lotta för att hinna med tåget som skulle gå till sin älskade i Stockholm, Paul, ur boken Alltid Lotta från 1980. Hon springer mot tåget som precis ska gå men då fälls bommarna, de blå-vit randiga, ner och Lotta blir fast.
Här står vi därför och betraktar de blåvita bommarna.

Vi går längs med en av Norrköpings promenader, den norra, och här ligger Pihlska skolan som Ester gick i mellan 1916 och 1924. Då hette den Norra flickläroverket.

Här står vi samlade på Tunnbindaregatan i Norrköping och försöker föreställa oss ett hus som sen länge är rivet. Här bodde Ester och växte upp.

Utanför Stadshuset togs den sedvanliga gruppbilden. I det här stadshuset ägde balen rum i boken Vilken vals, Lotta från 1968. I boken beskrivs salen med balustrad och ljuslampetter med rosafärgade skärmar på väggarna. Ingen av oss som var där kunde bekräfta att det verkligen fanns en sal som såg ut så inne i stadshuset men efter att ha rådfrågat några av mina släktingar kunde de bekräfta att balsalen verkligen är sådan som den beskrivs i böckerna. Dessutom uppkom diskussionen vad det var för skillnad mellan Rådhus och Stadshus men det lyckades vi inte reda ut ordentligt. Någon som vet?

Vid bron som korsar Strömmen bevittnar Lotta ett rån och när rånarna slänger sitt byte över broräcket, fångar Lotta den som står nedanför och tar hand om en stor brun läderportfölj som hon senare går till polisen med. I boken är miljöbeskrivningarna väldigt identiska med just den här platsen i Norrköping. Här ska Caisa läsa ett stycke ur boken där episoden äger rum, Det är Lotta förstås! från 1958.

Vi vandrar Draget upp. Drottninggatan. Här tror vi Häggströms konditori låg som får stor plats i boken Lotta i topp från 1967. Kamerorna åker fram.

På Stadsbiblioteket beundrar vi den fina vandringsutställningen om Lotta som stått här en tid men som nu ska flytta till Finspång.

Avslutningsvis får vi en trevlig genomgång av Villa Schwarz, det gamla biblioteket och konstmuseumet i Norrköping där Lotta (och för den delen även Ester) hängde en del. Här utspelar sig mycket av Esters inte lika kända böcker om Kri och Vimsi.

Träffen fortsatte sen med promenad till Strömsholmen och en utflykt till Söderköping, men tyvärr kunde jag inte vara med på resten. En mycket härlig dag blev det i alla fall med galet nördiga och trevliga människor som kunde allt om Lotta och böckerna i detalj. Jag lyssnade på spännande diskussioner om vilka kläder som Lotta hade på sig på vilket omslag och när det inte överrenstämde med böckernas innehåll och andra rena sakfel som deltagarna hade stenkoll på. På årsmöte valdes både ordförande och kassör om till sällskapets jublande.

Nästa årsträff planeras till Blekinge i augusti 2012.

Bokresan

Drömmer du om att diskutera böcker och branchen med andra intresserade? Att få boknörda loss en helg bland likasinnade? På Breakfast Book Clubs brunch i våras pratade vi om att vi ville göra en bokresa. En resa där vi kan få egen tid att läsa men också att träffa andra bokintresserade och umgås, prata och diskutera olika ämnen. En slags konferens som skapas av deltagarna själva, en så kallad un-conferens. Sveriges första för bokbloggare, bokcirkeldeltagare och andra intresserade.

Detta kommer nu bli av! Helgen 5-6 november på Syninge kursgård utanför Norrtelje.

Läs mer på www.bokresan.nu

Smurfarna är tillbaka – med vuxenanpassningar

I förra veckan smurfade jag på en pressfrukost som arrangerades hos Bonniers förlag med anledning av att Smurfarna nu lanseras hårt igen. I panelen satt Fredrik Strage, Jessika Gedin och Cicci Wallin som modererades av barnboksförfattaren och förlagschefen Måns Garthon!

Panelen berättar om sina tidiga smurfminnen och att de tre äpplen höga blå små figurerna kan ses på så många olika sätt.

Som sexistiska, eftersom alla smurfar har en uppgift utom tjejen (den enda). Hon får bara vara tjej. Som rasistiska, eftersom allt annat än de blåa smurfarna är udda (se
Den svarta smurfen) eller som kommunistiska där alla bidrar efter egen förmåga, alla är lika och Gammelsmurfen vakar som smurfernas egen Karl Marx.

– Men, det vuxna ögat är inte alltid bra för barn, menade Jessica Gedin och jämförde Smurfarna med Lilla Anna och långa farbrorn som i den vuxnas ögon får ett pedofilt drag som inte alls finns i barnets syn på boken.

Fredrik Strage har sett filmen och gnäller lite över att den anpassats även för vuxna, disney-style. I filmen så blåser nämligen Smurfans kjol upp i bästa Marilyn Monroe-style och de andra smurfarna får stora ögon. Det ska vara lite roligt även för den vuxne som går med barnet på filmen, föräldrafilmseftergiften som Strage kallar det.

Själv sitter jag och funderar över var mina smurfar tog vägen, jag hade hur många som helst och boken jag gillade mest var Smurfsoppan.
Ingen har väl glömt Sarsaparil? Lyssna och njut.