Vinnare Bokbloggarnas litteraturpris 2013: John Green – Förr eller senare exploderar jag

forrellersenareFör fjärde året i rad delas Bokbloggarnas litteraturpris ut och i år går priset till den amerikanska författaren John Greens bok Förr eller senare exploderar jag.

Boken är John Greens sjunde och boken har även fått utmärkelserna Best fiction Book of 2012 av Time Magazine och Teen Book of the year 2013 av Childrens Choise Book Awards. Förr eller senare exploderar jag ges ut av Bonnier Carlsens förlag.

– Berättelsen om Hazel Grace och Augustus Waters är ett fyrverkeri av känslor, en enastående och fantastisk läsupplevelse. Oförglömlig. Vi är väldigt stolta över att få ge ut John Green och otroligt glada över att ni älskar honom också! Don’t forget to be awesome, säger Karin Lemon, förläggare på Bonnier Carlsen för bland annat John Green.

På andra plats i bokbloggarnas litteraturpris utsågs Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget (Wahlström & Widstrand) och på tredje plats kom Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg med Nyckeln (Rabén & Sjögren)

Grattis alla pristagare önskar Breakfast Book Club, initiativtagare till Bokbloggarnas litteraturpris.

bokbloggarnaslitteraturpris_2013-240x300

Så utses priset
Alla bloggare som skriver om böcker kunde nominera titlar utgivna under 2013.
I år nominerade 64 stycken bokbloggare sammanlagt 133 titlar. Deadline för nomineringar var 31 december 2013. De tio titlar med flest nomineringar gick vidare till en omröstning där en jury röstade fram vinnaren. Juryn bestod i år av 55 stycken bokbloggare, de som nominerade titlar nominerade förra året.
Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club.

Kontakt
Frågor om Bokbloggarnas litteraturpris besvaras av Petra Jankov Picha, pjp@breakfastbookclub.se.

Vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris:
2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
2012 – Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
2013 – Förr eller senare exploderar jag av John Green

I livbåten fanns från början 39 personer

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Årets första bokfrukost ägnades åt Charlotte Rogans Livbåten. Boken har beskrivits som spänningsroman eller en psykologisk thriller. En klaustrofobisk bladvändare tyckte några av oss, medan andra invände att den avmätta, iakttagande texten knappast fick dem att leva sig in i dramat. Dock är vi alla överens om att texten är sparsmakad på ett sätt som väcker funderingar, vilket gör ”Livbåten” till en lysande bokcirkelbok.

För vi undrar alla vem är hon egentligen är, bokens unga berättare Grace?  Vad väljer hon att berätta för oss och vad utelämnar hon? Är hon en kall manipulatör som ljuger medvetet och överlagt? Eller är hon bara en ung kvinna med stark överlevnadsinstinkt som år 1914 råkade var med vid atlantångaren Empress Alexandras förlisning?

I det inledande kapitlet får vi veta att Grace är en av de överlevande från livbåt nummer 14, men också att hon är anklagad för mord. Hon skriver på uppdrag av sina advokater, vilka tror att en skriftlig redogörelse för omständigheterna i livbåten ökar hennes chanser till friande dom.

Vi frågade oss hur vi själva skulle reagera i samma situation? Skulle vi vara beredda att dö för att någon annan skulle få leva? Skulle vi sakta ge upp eller skulle vi härda ut? Skulle vi kunna att rå fisk, dricka saltvatten eller rent av förfalla till kannibalism? Kan någon överhuvudtaget på förhand föreställa sig hur hen kommer att reagera eller agera i en leva eller dö situation?

Det enda vi säkert kan enas om är att Grace var en överlevare…

Livbåten är amerikanska Charlotte Rogans debutroman. Hon var över 50 när hon debuterade häromåret efter att har skrivit i över 25 år. Hennes författardrömmar var en väl bevarad hemlighet. Under en period då hennes trillingar! var små, anlitade hon barnvakt för att kunna skriva. Hon tog bilen, körde runt kvarteret, smög in i garaget för att göra om samma manöver då det var dags för barnvakten att gå hem. Det där sistnämnda med barnvakten och garaget gör mig extra glad för att hon slutligen blev publicerad.

Livbåten. Charlotte Rogan. Utgiven 2013. På svenska av Bookmark förlag samma år

Franska barn kastar inte mat

I en ny bok påstås det att franska barn inte kastar mat, sover hela nätterna, inte gnäller och väntar snällt på sin tur och avbryter inte vuxna. Vilken mirakelmetod ska man använda för att få såna barn, tänker jag förtvivlat när jag trilskas med vinterkläderna den här kalla novembermorgonen med minusgrader.

Jag har fått möjligheten att läsa Pamela Druckermans bok Franska barn kastar inte mat och hade såklart höga förväntningar men tyvärr blev jag besviken. Pamela är amerikanskan som invandrat till Frankrike och som upptäcker stora skillnader i fransk vs amerikansk barnuppfostran. Druckerman menar mellan raderan att amerikanska barn är bortklemade och bortskämda jämfört med franska barn där det ställs hårdare krav. En del tveksamma metoder beskrivs som ”PAUS” som förespråkar att man ska låta barnen skrika, inte helt olik den omdiskuterade 5-minutersmetoden eller att barn förväntas acceptera vad vuxna säger utan förklaringar.

Såna barn vill jag faktiskt inte ha. Jag tror på att barn också är människor och att skrik och gnäll är ett uttryck för något som är min uppgift att tolka och ta reda på. Ökad vilja till självständighet, önskad trygghet. Det betyder inte att jag måste svara barnet i samma sekund eller plocka upp vid minsta pip. Jag vill att mina barn ska vara idérika och fantasifulla och förklarar istället med ord varför bordsskick och att sova bra är viktigt än att skrämma dem till det.

Dessutom är de flesta barnläkare i Sverige överens om att CIO-metoder (Cry it out-metoder) inte bör rekommenderas och Svenska barnläkarföreningen har offentligt gått ut och varnat för bland annat Anna Wahlgrens metoder.

Nu är de metoder som beskrivs i boken om de franska föräldrarna inte lika hårda men Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare i sydvästra Skåne, säger till DN och Aftonbladet 2009 angående metoder att ignorera barns signaler:
– Jag tycker det vittnar om att man stödjer föräldrarna att bortse från sin naturliga hållning att lyssna på barnets signaler och vara inkännande.

Det som boken dessutom inte fokuserar så mycket på är att 70% av föräldrarna slår sina barn – så där kanske vi har den egentliga orsaken till varför barnen i Frankrike inte kastar mat.

Jag rekommenderar istället Martin Forsters bok Fem gånger mer kärlek!

Litteratur och framtidsfrågor

20130927-133241.jpg

Kerstin Ekman och Björn Wiman pratar om hur litteraturen kan gestalta framtidsfrågorna. Man nämner bland annat böcker av PC Jersild och Doris Lessing.
– Jag är rädd säger Kerstin Ekman och siar omstora folkförflyttningar och tror det är en komplicerad och farlig framtid vi går tillmötes.
– Det kommer smygande, säger hon och själv känner jag konspirationsteorierna ligga tungt i luften. Det här seminariet kunde ha blivit intressant men jag saknar exempel, bakgrund och förankring i verkligheten. Lite för flummigt.

Men det tar sig lite på slutet och det är ändå lite vackert när Kerstin Ekman ironiserar över stavgångarna som stakar sig snabbt genom naturen utan att se de vackra blommorna i dikesrenarna bredvid dem.