Kategori: Frukostträffar

Publicerat

Bokfrukost om Promenader i natten

Vi går laget runt. Jag, Ann-Sofie, börjar prata med glittrande ögon och ord som fantastisk, vilket språk och vilken underbar idé! Sen går omdömena lite som en berg- och dalbana där någon aldrig läste klart, andra stämmer in i hyllningskören, några säger okej.

Vi har läst Promenader i natten av Lina Wolff och diskuterar den som vanligt på Vetekatten i Stockholm. Boken är en samling prosatexter, fyrtio (förstås) till antalet som alla inleds Jag drömde att jag … , inspirerad av en dikt av Roberto Bolanos. Till Författaren kommer romaren Marcus Aurelius och uppmanar till att göra nattliga promenader för att komma bort från sin självupptagenhet och i stället börja producera. Texterna vävs in i varandra och handlar på olika sätt om skrivande, skapande och annat som livet har. De är absurda ibland, sorgliga ibland, otäcka ibland, alltid tankeväckande.

Röster från morgonen:
* De präglas av en sorg, tycker ni inte det
* Visst är det väl drömmar, typiska drömmar!
* Det är ju bara formen, inledningen som gör att det är drömmar. Det kan lika gärna vara vanliga berättelser. Det är ju verklighet.
* Nog handlar det om författaren? Hon tar ju upp sina egna böcker.
* Det behöver inte alls handla om henne. En författares jobb är ju att fabulera så att vi tror på hen.
* Jag fattar ingenting, jag gav upp
* Jag skulle vilja läsa minst fyrtio berättelser till!
* Vilket underbart språk. Så rent eller vad ska man säga?
* Väldigt Lina Wolff:skt.

—– Det snygga omslaget är gjort av Lotta Kühlhorn

Publicerat

Bokfrukost om Tänkarens testamente

Vad var en tänkare? Det resonerar vi om på morgonens bokfrukost. En intellektuell filosof å ena sidan, men också det som vi idag betraktar som vetenskapsman eller forskare. I Tänkarens testamente möter vi just en tänkare, en ung man som först verkar ha sin, inte så lockande, framtid utstakad. Men så ärver han pengar, blir ekonomiskt oberoende och kan ägna sina dagar åt att resa runt i Europa, tänka kring och undersöka det som får hans intresse. När han efter en serie händelser ställs inför en mekanisk docka slås han av att människokroppen kanske är som en maskin. Och snart erfar han själv att människan också har en själ. Men var finns den? Frågan ställs på sin spets den dag hans dotter blir sjuk.

Vi enas om att det här är fantastisk och särskild bok och säger:
* Han ställer samma frågor som vi ställer oss i dag. Romanen blir allmängiltig.
* Jag tänker på AI. Boken känns framtidsbetonad.
* Vad vi uppfattar som sann kunskap ändras eller får fler lager ju mer vi lär oss, upptäcker.
* Han är asexuell.  När han är ung och går på en jesuitskola kan han känna attraktion till någon av de andra pojkarna. Men det kroppsliga är förenat med enorm vämjelse.
* Vilket språk. Så skarpt och tydligt.
* Ja, mustigt språk. Tydligt och fullt av alla sinnen. Som läsare känner man med alla sinnen vad berättaren erfar. Inte minst det motbjudande och äckliga.
* Jag kan inte låta bli att googla upp vissa saker.
* Kanske lånar berättaren drag av Descartes men han ÄR inte Descartes.
* Otroligt skicklig författare! Vilken bok!

Tänkarens testamente. Jessica Schiefauer. Utgiven hos Romanus och Selling 2024

Publicerat

Bokfrukost om Vi är fem

Den här hösten har temat för bokfrukostarna varit Godbitar från bokhyllan. Vi ville ta fram de där böckerna som ivrigt köptes för ett par år sedan men av olika anledningar ändå hamnade i bokhyllan och inte i högen av böcker som snarast ska läsas. Där hittade vi Nidamörkur av Peter Fröber Idling, Teatern av Jenny Andreasson och Du är som du är av Melania G Mazzucco. Säsongens sista frukostbok blev Vi är fem av Matias Faldbakken.

Under bokfrukosten rådde viss tveksamhet för den här boken. Vad vill han? undrade någon. Är det relationsroman eller scifi? Vardag eller skräck? Allvar eller humor? Ja alltsammans skulle jag tro säger jag som verkligen tycker om boken. Den startar i något som drar tankarna till Geir Gulliksen. Det är vardag, relationer och de problem som alltid finns i en vanlig familj. Men sedan drar det iväg åt ett annat håll när en klump av lera kommer in i familjens liv. Först en vänlig och en självklar familjemedlem. Men så händer något. Den blir utstött och finner sina egna vägar till överlevnad. Så intressant, absurt och djupsinnigt. Om man vågar släppa taget och bara åka med.

Romanen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris för några år sedan. Och Faldbakkens senaste Stackare ligger högt upp i julens att läsa-hög.

Vi är fem. Matias Faldbakken. På svenska 2021 i översättning av Ninni Holmqvist. Omslaget är gjort av Nina Ullmaja.

Publicerat

Bokfrukost om Du är som du är

Förlaget Contempo har en lång rad spännande titlar, men det var nog ett tag sedan den senaste kom ut. Nå, vi valde och läste Du är som du är av Melania G. Mazzucco till novembers bokfrukost.

I centrum står flickan Eva. Stor dramatik i romanens inledning där klassen är på utflykt, väntar på tunnelbaneperrongen och några jävla ”klasskompisar” överöser Eva med glåpord. Ingen kommer till undsättning och till sist ligger en av dem på spåret när tåget kommer. Nu sticker Eva snabbt iväg och bestämmer sig för att leta rätt på sin andra pappa, han som försvunnit ur hennes liv och som hon kan inte förstå varför. En intressant, oväntad och vacker historia rullas upp med olika tidsplan och tidshopp. Här är några nedslag i vår diskussion:

*När man läser inledningen kan man aldrig ana var man ska hamna.
*Så fascinerande berättelse.
*Bra konstrurerad med tydliga delar.
*Underbar gestaltning av både Eva och Giose.
*Många vettiga vuxna runt henne, som Aurelia. Men en del som inte tänkte hela vägen.
*Så synd att man inte fick lära känna Christian mer.
*Men det fick man väl!
*Hur ska man beskriva språket? Porlande, poetiskt, underbart?
*Detaljerat, utan att bli katalog.
*Så välberättat om surrogatmödraskap.

Du är som du är. Melania G. Mazzucco. Utgiven 2015 hos Contempo i svensk översättning av Malin Emitslöf. Lotta Berglin har gjort omslaget