En svensk deckare från mitten av 50-talet, håller den idag? Hans Kristian Rönblom var en av de stora deckarförfattarna på den tiden. Paul Kennet heter hans hjälte/detektiv en lärare och historiker som á la Agatha Christies Poirot använder sina små grå celler till att tänka ut gåtans lösning.
Några av rösterna från vår diskussion avseende deckaraspekten av boken:
- Vad deckargenren förändrats sedan 50-talet
- Idiotiskt sätt att bedriva polisarbete att tänka sig fram
- Han kommer undan med många klichéer
- Nischade karaktärer
- Stereotypa karaktärer
- Paul Kennet är i sitt beteende nedlåtande mot andra
- Agatha Christie-typ av bok
- Lite pilsnerfilm över det hela
- Är det här en klassiker verkligen
- En ganska stereotyp debutroman sedd med vår tids ögon
- Både Lotta Olsson och Håkan Nesser har uttalat sig uppskattande om Rönblom
- Man förstår varför Sjövall & Wahlöö var nyskapande när de debuterade 10 år senare
- Vilket kul ord detektiv är, förekommer ju inte i moderna böcker
Några röster när vi diskuterade språk, 50-tal och miljöer:
- Han har litterära citat som kapitelrubriker, kände igen bl.a. citat av Birger Sjöberg
- Hur såg en städrock ut egentligen och hemmaklänning? Den tidens myskläder?
- Jag upptäckte ord som jag glömt, förtörnad, förklenad, besynnerligt, beläte, överända
- Skildringen av Godtemplar-mötet var toppen, vet unga vad det är?
- Gillade skildringen av ortstidningen, märktes att Rönblom var journalist och väl förtrogen med miljön
- Alla personer som bor på pensionatet, har blivit uträknade från arbetsmarknaden och den äldste var i min ålder!
- Minns från när jag var liten att man kunde fråga busschauffören vilka som åkt med under dagen, precis som Paul Kennet gör i utredningssyfte
- Jag ska fortsätta läsa Rönblom, jag vill se hur hans författarskap utvecklas
- Prästfrun med det för prästfruar karaktäristiska rufsiga håret, den formuleringen är jättekul
- Den tidens kontaktannons som på tidningen kallas Tjohej-annons, ”Svar med foto och hej, svejs om tycke uppstår”. De kunde även på 50-talet!
Till sist, jag (Maggan) fann stort nöje i uttrycken, språkdräkten och i hur Rönblom betraktar sin omvärld. Jag varnar här alla politiskt korrekta och bjuder på några citat:
Men jordens inre kan vara fyllt av lava även när ytan ser artigt likgiltig ut.
Fröken Vendelblad satt och tecknade vid kanten av en liten bäckravin. Hon bar en väldig ulster i lackrött och erinrade om ett höstlöv som lyckats övervintra med hela sin färgprakt i behåll.
Där satt en man med raggigt hår. När han reste sig såg Paul att han var kortbent och hade gula ögon som ett utegångsfår.
En historiker är väl också på sitt sätt en yrkesdetektiv. Han har, liksom den brottsspanande kriminalmannen, att ur ett myller av svårtillgängligt eller missvisande källmaterial söka sig fram till en hållbar redovisning av människors handlingar och det som ligger bakom dem.
Hon hade sättet emot sig, hon saknade finess.
Pojkar som han är så förfärligt ansvarslösa med allt som inte är motorer.
Nyutgiven på Modernista 2016.
Morgonen var grå och regnig, perfekt väder för diskussion av en thriller. Generation loss av Elizabeth Hand utspelas i ett vinterkallt Maine och Liz Hand som var i Sverige för att delta i Crimetime, (och på vår bokcirkel), försatte oss omedelbart i rätt stämning genom att läsa högt ur boken. Cass Neary huvudkaraktären, en fotograf övervintrad från 70-talets konstnärliga punk-era i New York, åker till Maine för att intervjua en av sina stora förebilder inom fotografi. Ingenting går emellertid som det är tänkt och snart befinner sig Cass i ett sammanhang som liknar ett av hennes egna svartvita fotografier.
Vad tyckte vi då? (När författaren är närvarande är man kanske lite snällare än annars). Alla deltagare jag talade med gillade dock boken skarpt och jag som sällan läser mer än första boken i en thriller-serie kommer definitivt att fortsätta med del nummer två. Jag fångades av stämningen i boken, fäste mig vid Cass och jag är förtjust i Hands visuella berättande. Jag gillar bilderna hon målar för min inre syn, jag minns få formuleringar, men filmen i mitt huvud rullar fortfarande på med oförminskad styrka. Dagen för bokfrukostens genomförande gick Generation loss upp på första plats på Adlibris topplista över mest sålda spänningsromaner i Sverige.![13071701_O_1[1]](https://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2016/04/13071701_O_11-186x300.jpg)
Även om det som vanligt fanns lika många läsupplevelser som bokcirkeldeltagare kan jag ändå slå fast att vi gillade Helena, bokens huvudkaraktär. Helena är konstnär och bor på Södermalm i Stockholm i en liten lägenhet. Det tumultartade år då vi får följa henne, inleds med att hennes vuxne son flyttar hem igen, då han bryter med sin flickvän.
Hela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här: