Kategori: Frukostträffar

Publicerat

Bokmässan efteråt

Enligt O sammanfattar sin bokmässa i enkät och jag hänger på i ett urval!
Årets tema: Mönster. Jag stod allra mest i NoKs läromedelsmonter och pratade med intressanta lärare som jag hoppas få träffa igen.

Årets bästa: Ovan nämnda ledde till att jag inte lyssnade till ett enda seminarium. Så konstigt. Men jag tror att jag ändå var med om årets bästa händelse, nämligen vår egen bokfrukost. Med Bära barnet hem av Cilla Naumann. Se nästa rubrik.

Årets tårar: De samlade strilarna under ovan nämnda samtal.

Årets roligaste: Mest skrattade jag när jag äntligen fick sitta med min kära Klara. Hon är så otroligt rolig. OCH bokmässig.

Årets stjärna: Det får bli Märta Tikkanen vars röst jag hörde, men aldrig såg.

Årets möte: Precis alla möten med bokbloggare.

Årets fynd: Handlade 2 böcker. Men inte så fyndigt egentligen. Och den ena är till Maggan. En överraskningsbok.

Årets skarpaste: Anna Lindholm. Hon kommer ut med sin bok Projekt Ines på Schildts och Söderström om en månad. Den vill ni inte missa.

Årets mysigaste: Att vi helt plötsligt satt samlade så mångai goda vännen Petras lägenhet – en lång räcka goda vänner.

Det var den bokmässan, det!

Publicerat

Frukostbokklubben har sommarlov – men sen så!

IMG_6556(1)Nu är det sommarlov! I alla fall för frukostbokklubben som vi avslutade  med en bokpicknick i Rålambshovsparken i Stockholm härförleden. Det diskuterades Född på en söndag och det tipsades böcker. Och solen sken ganska mycket.

Nästa bokfrukost blir den 22 augusti i Danmark! Efter två sommarbokfrukostar med Sigtuna litteraturfestival tar vi oss nu till grannlandet och besöker Louisiana Literature.  Vi läser Colm Tóibíns En lång vinter och kan lyssna till många intressanta författare. Självaste bokfrukosten är på Mosters kaffebar på lördagsmorgonen klockan 9.00.  Hur glada vi är att många redan har bestämt sig för att åka till Humlebæk? Mycket glada!

Läs mer här.

10487331_10152367545333309_4948477807216639152_n

Sen är det september. Då frukosterar vi traditionsenligt såväl i Stockholm som på bokmässan i Göteborg. Ovanstående tjusiga bild var då vi hänförts av Therese Bohmans Den andra kvinnan. I år läser vi lika bra:  Cilla Naumanns Bära barnet hem.

Läs mer här. (Stockholms-datum kommer snart.)

DSC00937

Och så måste jag ju också skriva lite om #bbclondon (som är en hashtagg omöjlig att använda förstås). Alla bokfrukostar annorstädes berusar och så länge vi har bokbloggarkompisar ute i världen (och pengarna räcker…) åker vi. Hur och vad vi läser berättar vi i höst.

Läs mer här.

Vi ses!

 

Publicerat

Bokfrukost: Kalmars jägarinnor

En smygande diskussion om Kalmars jägarinnor börjar redan innan bokfrukosten. På Facebook anas två arenor: de som är för och de som är betydligt mer tveksamma. ”Ska jag läsa ut?” frågar någon. ”Läs ut! Det bästa jag läst på länge”, svarar någon annan.

Kalmars jägarinnor är en grupp med fem unga kvinnor. De är fest och fylla, det är förväntningar och ångest. Att tjejerna är bättre än alla andra brudar i Kalmar råder ingen tvekan om. Handbollstjejerna, puderludren, vilka vill vara som de? Ingen! Vi är bäst, vi är Kalmars jägarinnor, säger de, formerar sig i Pilen och går genom stan. Men även om de verkar så eniga och starka utåt, verkar det krävas att man aldrig någonsin är något annat än sin roll inom gruppen.

Berättelsen är som en vågrörelse eller en cirkel där berättaren, Eva,  hela tiden återkommer till gymnasietiden – där gränslösheten eskalerar för vem skulle misstänka dem? – för att sedan distanserat kunna betraktas av den vuxnare Eva. Språket är oftast fräscht, nyskapande, spännande.

Jag tycker otroligt mycket om den här boken. Men meningarna på Vetekattens bokfrukost i torsdags var delade.

Jag blev liksom tonåring igen. Jag kan känna igen mig. Den där gränslösheten, jag var aldrig där. De håller ihop så starkt, men varje medlem blir inte någon individ. Jag tog mig inte igenom. Jossan, som hela tiden snodde Evas killar. Sorglig, men glimtar av ljus. Vem ska läsa den här boken? Man kan inte ha för mycket ögonskugga, det är en sak som är säker.

Kalmars jägarinnor. Tove Folkesson. Utgiven av Weyler förlag 2014. Finns nu som pocket. Vi fick också veta att det kommer en fortsättning på boken. Sund heter den och kommer i april. Hurra!

Publicerat

Bokfrukost: Förtvivlade människor

Jag älskar när vi går första lilla varvet runt på bokfrukosten. Då när alla säger någonting kort om boken vi ska diskutera.

Som att vara i en Woody Allen-film. Katten symboliserar hotet som hela tiden lurar utanför dörren. En underbar bok, jag kunde inte släppa den. Jag känner att jaha? Var det inte mer?

Under de fem år som Breakfast Book Club har haft sina bokfrukostar tror jag aldrig att det har hänt att alla varit överens om bokens behållning. Alltid några som älskat mycket mer än andra. Alltid några som uttrycker tvivel och frågetecken över läsningen. Det är det fina med boksamtal. De andras iakttagelser och synpunkter ger nya dimensioner i den egna förståelsen av boken.

När det kommer till samtalet om Paula Fox Förtvivlade människor var det ingen skillnad. De flesta tyckte om, andra var mer ljumma (jag). Jo, jag uppskattar det sparsmakade språket. Ett destillat av det vackraste orden, sa någon. Kammarspelets underliggande hot som ligger och darrar men aldrig briserar är skickligt framställt. Men jag blir aldrig tillräckligt intresserad. Jag ger sista ordet till Katarina som var med i torsdags och pratade om boken. Hon säger i stället: ”Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker! ”