Frukostträffar – Sida 18 – Breakfast Book Club

2014/12/312014/12/31

Gott nytt år!

Breakfast Book Club – se här vad frukostbokklubben hittade på under 2014:

Elva bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vi har läst Livbåten av Charlotte Rogan, Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson, Främlingsleguanen av Martina Montelius, Liknelseboken av P O Enqvist, Förr eller senare exploderar jag av John Green, Över havet av Colum McCann, Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, Den andra kvinnan av Therese Bohman, En pojkes egen historia av Edmund White, Presidentens hatt av Antoine Laurain,

En välbesökt bokbrunch i Berlin där vi förstås diskuterade Berlin-litteratur: Farväl till Berlin av Christopher Isherwood och Adams arv av Astrid Rosenfeld.

Bokresan för tredje året. Drygt 30 bokälskande människor på Syninge konferens över en helg. Vi läste och pratade böcker på alla sätt, käkade god mat och var väldigt trevliga.

Bokbloggarnas litteraturpris delades ut. I år gick den till John Green och Förr eller senare exploderar jag

Brunch med storstadsskildringar, Bokmiddag och Bokglögg där vi levererade våra bästa boktips.

Sigtuna litteraturfestival bjöd in oss igen. Nu för att prata om Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Över hundra deltagare.

Bokmässan där vi hade bokfrukost om Den andra kvinnan med Therese Bohman.

Bloggen blev så mycket vackrare när Maggan gjorde entré. Under årets intervjuades intressanta människor om frukostvanor och läsning. Samt recenserades ett 80-tal böcker. Vi boktipsade våra bästa böcker hos Radisson blue.

Till det hamnade vi ännu högre på topplista över bokbloggar.

Tack alla bokklubbare och läsare! Nästa år ska bli lika fantastiskt. Minst!

2014/12/122014/12/14

Bokbrunch i Berlin

berlin2 Bokbrunch i Berlin, det kan ju bara blir roligt! Vilken bra idé tyckte Marie och jag när vi bestämde oss för att sammanstråla där. Och så många ville hänga med! Tjugo personer samlades för en brunch på Gugelhof för att prata om:

En klassiker: Farväl till Berlin av Christopher Isherwood som bodde i staden under 30-talet.
En ny: Adams arv av Astrid Rosenfeld. Den utspelar sig också under 30-talet men också efter murens fall.

Det här tecknades nogsamt ned:

Adams arv:
En stark berättelse om kärlek, vänskap och familj.
Man måste bara älska dessa starka judiska kvinnor som ser till att småpojkar blir män.
Ömsint, rolig, sorglig med ett djupt tidsperspektiv. Mycket njutbar.
Kände att det snarare var en ungdomsroman i och med hur den skildrar historia.
Tyckte mycket om att läsa en berättelse från Polen, tyckte om människorna.
Adams berättelse är välkomponerad och drabbande.
Första delen onödigt lång men ändå bra och lite rolig, vilket kändes konstigt då ämnet är så allvarligt.

Farväl till Berlin:
En förkrigsstämning som är obehaglig.
Känns väldigt modern.
Jag gillar språket.
Förvånad över Ottos personlighetsförändring från badorten till hemmet. Lite besviken på miljöbeskrivningarna men tyckte om Christophers möte med den judiska affärsfamiljen.

Och avslutningsvis menade Camilla (och jag tror vi skriver under):

Citatet ”The trams are going up and down the Kleiststrrasse. just as usual” påminner om att stora städer omfattar så många eror och många liv– från Isherwood till Iggy Pop . I Berlin finns rum för alla.

Fortsättning följer ..

2014/11/192014/11/18

Presidentens Hatt av Antoine Laurain – november månads frukostbok.

En fransk feelgood med ett sällsamt stiligt redskap, en svart filthatt! Den franske presidenten Francois Mitterrand glömmer sin hatt på en restaurang i Paris, hatten plockas upp av mannen vid bordet bredvid och därefter är det hatten som för historien framåt. Alla närvarande på bokfrukosten sa sig gilla boken, ganska ovanligt för att vara oss. Så här löd några av kommentarerna:

Underbar liten historia
Kul att läsa om Paris
Feelgood, men med touch av fransk roman
Underhållande och påhittig
Intressant grepp
Väldigt fransk

Vi funderade oss tillbaka i tiden och försökte minnas vad president Francois Mitterrands gärning var eftersom det är uppenbart att författaren är väldigt positiv till denne man. Vi fick ta till google och hittade där både högt och lågt, utan tvekan var Mitterrand en kontroversiell politiker.

Presidentens hatt fick mig, (och flera andra), att längta till Frankrike för att besöka ett franskt brasseri där man serverar skaldjursbricka. Antoine Laurains beskrivningar av hur man ska inmundiga en dylik får snålvattnet att spruta. Jag känner smaken av det smörade brödet som doppats i skålen med blandning av schalottenlök och vinäger och jag känner doften av citronen vars saftdroppar träffar ostronets sköra hinna…
När jag njuter mina skaldjur är det inte omöjligt att jag tänker på den med Mitterrand samtida tyske politikern Helmut Kohl.

Om man inte läst boken så förstår man naturligtvis ingenting av det där sista jag skrivit, så läs gott folk, läs Presidentens hatt! Ni kommer att gilla!

Utgiven av Lavender Lit 2014 och översatt av Oscar Séverac.

2014/10/242015/03/07

Oktober månads frukostbok – En pojkes historia av Edmund White.

Stockholm Literature 2014 går av stapeln på Moderna Museet nu i helgen. En av författarna är Edmund White, här beskrivs han i festivalens program på Moderna Museets hemsida:

En av engelska språkets stora författare av självbiografiska romaner och den kanske främsta skildraren av den manliga homosexualitetens moderna historia i Västvärlden. Han är mest känd för den autofiktiva tetralogin som inleds med En pojkes egen historia och fortsätter med The Beautiful Room Is Empty, The Farewell Symphony och The Married Man. Han har skrivit biografier över Genet, Proust och Rimbaud och medverkar regelbundet i bland annat New York Review of Books. En pojkes egen historia är den enda boken som finns översatt till svenska.

Spännande tyckte Marie och Ann-Sofie, dessutom är det en klar bonus att ha möjlighet att lyssna till författaren bara ett par dagar efter bokcirkeln.
Men var ingen av oss var faktisk så jätte-begeistrade av En Pojkes Historia. Visst det finns guldkorn men det var svårt att bli berörd på djupet. Texten kändes överlastad och ibland högtravande, vilket gjorde att berättelsen tappade fart. Vi funderade på betydelsen av att White beskriver pojkens upplevelser från en vuxen mans perspektiv, kan ha bidragit till vårt oengagemang i vad som faktiskt var hjärteknipande. Dock, det skulle vara intressant att fortsätta följa pojken i de två följande delarna, kanske vi då får ett annat perspektiv. En av oss sammanfattade boken i mitt tycke nästan löjligt träffsäkert:

Edmund White är nog för intellektuell för sin egen historia.

Fast vet ni, vi var ju en ganska homogen grupp denna kyliga oktobermorgon. Kanske vi skulle bli helt motsagda av en annan bokcirkelgrupp.
Edmund White är på Auditoriet på lördag klockan 14:15, han signerar klockan 15:05 och läser klockan 16:50.

En pojkes historia är utgiven på Modernista 2013, översättare är Thomas Preis.