Frukostträffar – Sida 18 – Breakfast Book Club

2015/06/262015/06/25

Frukostbokklubben har sommarlov – men sen så!

Nu är det sommarlov! I alla fall för frukostbokklubben som vi avslutade med en bokpicknick i Rålambshovsparken i Stockholm härförleden. Det diskuterades Född på en söndag och det tipsades böcker. Och solen sken ganska mycket.

Nästa bokfrukost blir den 22 augusti i Danmark! Efter två sommarbokfrukostar med Sigtuna litteraturfestival tar vi oss nu till grannlandet och besöker Louisiana Literature. Vi läser Colm Tóibíns En lång vinter och kan lyssna till många intressanta författare. Självaste bokfrukosten är på Mosters kaffebar på lördagsmorgonen klockan 9.00. Hur glada vi är att många redan har bestämt sig för att åka till Humlebæk? Mycket glada!

Läs mer här.

Sen är det september. Då frukosterar vi traditionsenligt såväl i Stockholm som på bokmässan i Göteborg. Ovanstående tjusiga bild var då vi hänförts av Therese Bohmans Den andra kvinnan. I år läser vi lika bra: Cilla Naumanns Bära barnet hem.

Läs mer här. (Stockholms-datum kommer snart.)

Och så måste jag ju också skriva lite om #bbclondon (som är en hashtagg omöjlig att använda förstås). Alla bokfrukostar annorstädes berusar och så länge vi har bokbloggarkompisar ute i världen (och pengarna räcker…) åker vi. Hur och vad vi läser berättar vi i höst.

Läs mer här.

Vi ses!

2015/03/072015/03/07

Bokfrukost: Kalmars jägarinnor

En smygande diskussion om Kalmars jägarinnor börjar redan innan bokfrukosten. På Facebook anas två arenor: de som är för och de som är betydligt mer tveksamma. ”Ska jag läsa ut?” frågar någon. ”Läs ut! Det bästa jag läst på länge”, svarar någon annan.

Kalmars jägarinnor är en grupp med fem unga kvinnor. De är fest och fylla, det är förväntningar och ångest. Att tjejerna är bättre än alla andra brudar i Kalmar råder ingen tvekan om. Handbollstjejerna, puderludren, vilka vill vara som de? Ingen! Vi är bäst, vi är Kalmars jägarinnor, säger de, formerar sig i Pilen och går genom stan. Men även om de verkar så eniga och starka utåt, verkar det krävas att man aldrig någonsin är något annat än sin roll inom gruppen.

Berättelsen är som en vågrörelse eller en cirkel där berättaren, Eva, hela tiden återkommer till gymnasietiden – där gränslösheten eskalerar för vem skulle misstänka dem? – för att sedan distanserat kunna betraktas av den vuxnare Eva. Språket är oftast fräscht, nyskapande, spännande.

Jag tycker otroligt mycket om den här boken. Men meningarna på Vetekattens bokfrukost i torsdags var delade.

Jag blev liksom tonåring igen. Jag kan känna igen mig. Den där gränslösheten, jag var aldrig där. De håller ihop så starkt, men varje medlem blir inte någon individ. Jag tog mig inte igenom. Jossan, som hela tiden snodde Evas killar. Sorglig, men glimtar av ljus. Vem ska läsa den här boken? Man kan inte ha för mycket ögonskugga, det är en sak som är säker.

Kalmars jägarinnor. Tove Folkesson. Utgiven av Weyler förlag 2014. Finns nu som pocket. Vi fick också veta att det kommer en fortsättning på boken. Sund heter den och kommer i april. Hurra!

2015/02/012015/02/07

Bokfrukost: Förtvivlade människor

Jag älskar när vi går första lilla varvet runt på bokfrukosten. Då när alla säger någonting kort om boken vi ska diskutera.

Som att vara i en Woody Allen-film. Katten symboliserar hotet som hela tiden lurar utanför dörren. En underbar bok, jag kunde inte släppa den. Jag känner att jaha? Var det inte mer?

Under de fem år som Breakfast Book Club har haft sina bokfrukostar tror jag aldrig att det har hänt att alla varit överens om bokens behållning. Alltid några som älskat mycket mer än andra. Alltid några som uttrycker tvivel och frågetecken över läsningen. Det är det fina med boksamtal. De andras iakttagelser och synpunkter ger nya dimensioner i den egna förståelsen av boken.

När det kommer till samtalet om Paula Fox Förtvivlade människor var det ingen skillnad. De flesta tyckte om, andra var mer ljumma (jag). Jo, jag uppskattar det sparsmakade språket. Ett destillat av det vackraste orden, sa någon. Kammarspelets underliggande hot som ligger och darrar men aldrig briserar är skickligt framställt. Men jag blir aldrig tillräckligt intresserad. Jag ger sista ordet till Katarina som var med i torsdags och pratade om boken. Hon säger i stället: ”Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker! ”

2014/12/312014/12/31

Gott nytt år!

Breakfast Book Club – se här vad frukostbokklubben hittade på under 2014:

Elva bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vi har läst Livbåten av Charlotte Rogan, Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson, Främlingsleguanen av Martina Montelius, Liknelseboken av P O Enqvist, Förr eller senare exploderar jag av John Green, Över havet av Colum McCann, Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, Den andra kvinnan av Therese Bohman, En pojkes egen historia av Edmund White, Presidentens hatt av Antoine Laurain,

En välbesökt bokbrunch i Berlin där vi förstås diskuterade Berlin-litteratur: Farväl till Berlin av Christopher Isherwood och Adams arv av Astrid Rosenfeld.

Bokresan för tredje året. Drygt 30 bokälskande människor på Syninge konferens över en helg. Vi läste och pratade böcker på alla sätt, käkade god mat och var väldigt trevliga.

Bokbloggarnas litteraturpris delades ut. I år gick den till John Green och Förr eller senare exploderar jag

Brunch med storstadsskildringar, Bokmiddag och Bokglögg där vi levererade våra bästa boktips.

Sigtuna litteraturfestival bjöd in oss igen. Nu för att prata om Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Över hundra deltagare.

Bokmässan där vi hade bokfrukost om Den andra kvinnan med Therese Bohman.

Bloggen blev så mycket vackrare när Maggan gjorde entré. Under årets intervjuades intressanta människor om frukostvanor och läsning. Samt recenserades ett 80-tal böcker. Vi boktipsade våra bästa böcker hos Radisson blue.

Till det hamnade vi ännu högre på topplista över bokbloggar.