Sommarbokfrukost på Sigtuna litteraturfestival

Majgull Axelsson publikSommarbokfrukost,  även om det ibland var kallt och regnigt. På olika sätt njöt vi av årets litteraturfestival i Sigtuna. Programpunkterna var många och intressanta. Läs när Petra Jankov Picha gör en jämförelse med bokmässan och listar allehanda för- och nackdelar!

Liksom förra året var Breakfast Book Club inbjudna att ha en bokfrukost på Stora Brännbo, och i år tillsammans med Majgull Axelsson.  Det är mackor, kaffe och 100 personer fler än våra vanliga bokfrukostar. Förstås! Många är intresserade av Jag heter inte Miriam och samtalstonen blir omedelbart allvarlig.

Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som föddes som den romska flickan Malika. Hon växte upp i Tyskland med sin familj men när andra världskriget brinner som värst har familjen slagits isär. Miriam och hennes lillebror förpassas till koncentrationslägren. Snart råds hon till att ta en annan flickas identitet. Miriam Goldberg. Malika släpper aldrig den nya identiteten under de vidrigheter hon utsätts för men känner skuld för att hon sviker sitt ursprung och folk.

Hela berättelsen utspelar sig under Miriams 85-årsdag som hon firar med sin lilla familj i Nässjö. Det var hit hon kom så småningom. Med vita bussarna. Hit till paradiset. Och sin ursprungliga identitet har hon gömt långt inom sig under alla år. Men nu vill hon berätta.

Majgull AxelssonLovorden är många om den här romanen och vi instämmer i alla ord som otäck, skrämmande aktuell, fantastisk, välberättad och ”nog får den väl Augustpriset”. Och Majgull Axelsson berättar om bokens tillblivelse så inlevelsefullt att vi nästan glömmer bort att vi ska samtala. (Men vi glömmer inte bort att föreviga oss!)

Jag heter inte Miriam. Majgull Axelsson. Utgiven av Brombergs 2014.

– – –

Förra årets sommarbokfrukost

Fotograf

Säsongsavslutning för bokfrukosten – Över havet

Säsongsavslutning. Det är ett fint ord tycker jag. Något som pågått en tid,  avslutas tillfälligt eftersom en viss säsong är över. Sen kommer en ny säsong! Och då är det uppstart, början och inledning. Härligt.

För Breakfast Book Clubs del säsongavslutades bokfrukostarna i tisdags. Boken för morgonen var Över havet av Colum McCann. Hans Världens väldighet är en av de bästa böckerna jag har läst. Där sätter han samman en berättelse genom flera parallella historier som alla utspelar sig den 7 augusti 1974 då Philippe Petit kliver ut på linan han spänt upp mellan de två tvillingtornen i New York. Kanske är det därför som mina förväntningar på Över havet var skyhöga.

I Över havet finns också parallella berättelser, alla förlagda till USA och Irland och med havet som förenar. Men här utspelar de sig i olika tider och berättas inte kronologiskt. 1919 flyger Brown och Alcock ett litet plan över Atlanten. Med på planet finns en postsäck, och i sista sekund kommer journalisten Emily med ett brev och ber dem ta med det också. En slav i frihet, Frederick Douglass, inspirerar en ung tjänsteflicka Lily att ge sig iväg från Irland till USA. Det är Emilys mor. Senator George Mitchell får ett avsnitt om fredsarbetet i Nordirland. Så rör sig berättelserna i tid och rum och brevet får en allt mer central plats.

Boken är välskriven, inget snack om saken. Men den blir för spretig och omfattar för mycket. Jag hade önskat att avsnitten om de olika personerna inte varit så långa, för jag tappar helheten. Det blir för löst sammanhängande historier och därför mindre intressant. Senator-historien, varför var den ens med? Kanske spelar mina förväntningar in för mycket, för styng av besvikelse finns ändå när jag avslutar boken.

Runt frukostbordet på Vetekatten varierar åsikter och uppfattningar.

Det finns ingen plot. Jag fick skriva ner alla personer för att koll på den när de återkom i senare avsnitt. En bok att läsa sakta och fundera över. Jag gillar när karaktärer kommer igen under olika tidsperioder. Boken är som en samling lösryckta skrivarkursgrejer. Den var seg fram till sidan 184. Det var tråkig, tror det beror på att det var så pass lite dialog. Marie tyckte sista kapitlet var sämst, jag tyckte att sista kapitlet var bäst. Världens väldighet,  tyckte att den var bättre. Någon gillade att han är en så finurlig författare, någon tyckte inte om finurliga författare.

. Boken är slut. Säsongen är slut.

Men alltså: ny säsong – uppstart och inledning! Sigtuna litteraturfestival den 24 augusti ses vi för nästa frukost.

Över havet. Colum McCann. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2014

4-årskalas och prisutdelning

BBC140522bTorsdagsmorgonen firade vi John Green vars bok Förr eller senare exploderar jag, vann Bokbloggarnas litteraturpris. Hurra! Här sitter Petra Jankov Picha med kopia på diplomet.

En stående replik, tror jag, när jag skriver om bokfrukostarna är ”meningarna är delade” eller något liknande. Men det är ju så. Vi var fjorton personer och då blir det fjorton läsningar av romanen.

En historia jag bär med mig. Jag kommer att tänka på Hazel och Augustus länge. Och vilket elände de råkar ut för allesammans. En vacker kärlekshistoria. Aldrig sentimentalt. Usch, vilken konstruerad dialog. Amsterdam – nej, vilken svacka. De fick till det! Föräldrarna är så fint beskrivna.

BBC140522aDet är det som gör en bokklubb så rolig och intressant. Läsningen blir inte en egen syssla utan med andras synpunkter växer romanen och man får nya perspektiv på det lästa. Det är därför vi har frukostklubbat i fyra år. Och det är därför som vi kommer och fortsätta länge till.

Välkommen du också!

Andra böcker som vi pratade om:

Lennart dog ung av Dorrit Fredriksson. Tillträde till festen av Gunnel Beckman. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Pappersstäder, Var är Alaska av John Green. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Eleanor&Park av Rainbow  Rowell. Livet efter dig, Sophies historia av Jojo Moyes. Näckrosbarnen, Nymfens tid av Susanne Axmacher.

 

 

Liknelseboken

Bokfrukost med Liknelseboken av PO Enqvist. Under ”första rundan”  hör jag:

Jag känner igen den norrländska mentaliteten. Hur präglas han av den stränga uppfostran? Navelskådning. Inåtvänt och inte allmängiltigt. Kärlekshistoria – jag tänkte kom loss nu, gubbe! Det är ingen berättelse – det är en utfyllnad kring händelsen med kvinnan på det kvistfria furugolvet. Jag lyssnade till när författaren läste – gör det ni också! Fantastiskt språk. Jag fick slå upp ord. Kanske enklare att lyssna –  det blir som talat prat.

Nej, nu ljug du PO, man har inte kvistfria furugolv. Det kvistfria använder man till möbler.

Själv kastade jag mig in i boken men stannade med en tvärnit. Språket – det kräver sitt. Men i den långsamma läsningen (som inte är min bästa gren) kommer rytmen och då blir det enklare att följa med i strömmen, fragmenten och nedslagen. Jag tycker mycket om den. Men det är inte hans bästa om du frågar mig. Jag älskar ännu Kapten Nemos bibliotek så att jag nästan går sönder.

Anna på bloggen och dagarna går har skrivit den vackraste recension jag läst om Liknelseboken.

Liknelseboken. Per Olov Enquist. Utgiven 2013 av Norstedts.