Kategori: Frukostträffar

Publicerat

31 Söndag på bokresan

monteliusSöndagsfrukost är bokfrukost med Främlingsleguanen av Martina Montelius. Jag har inte läst den men lyssnar till första rundans kommentarer där uttryck som rolig, fantastisk, underlig på ett underbart sätt, pretentiös och usel hörs.

Läs två bloggar för att förstå vidden av samtalet! Linda, Enligt O och Mrs E på What Your Readin?

Två författare är med på resan och det utnyttjar vi förstås. Ett intressant boksamtal får vi mellan Josefine Lindén och Annika Estassy . Båda är  aktuella med romaner. Annika ger ut Croissants till frukost i slutet av April. Josefine har just kommit med Tiden går så långsamt när man tittar på den. Läs en fin recension av den hos Den läsande kaninen.

Dagen avslutas med lunch. Jag summerar hela bokresan, med stor tomhet, i morgon.

PS: bilderna har jag lånat av Katarina. Jag har inte en enda egen.

—-

Det här är bloggy 31 i #blogg100.

Publicerat

Vad kännetecknar en modern deckare?

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Februari månads bokfrukost ägnades åt Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson. En tät, välskriven och driven roman, den första i en kommande serie om polisen Leo Junker. Romanen utsågs av Svenska deckarakademin till bästa svenska kriminalroman 2013.  En välförtjänt utmärkelse tyckte vi.  Vi funderade dock över bokens genre. Ingrediensen plågad polis samt ett mord gör oundvikligen romanen till en deckare eller modernare uttryckt en kriminalroman, men historien omfattar mer än så. En svart, gripande uppväxtskildring, en beskrivning av pojkars vänskap som stundtals har en touch av socialreportage. Leo Junker är förvisso en ung hjälte, men vi anar redan från början att det sociala arvet har tufsat till honom rejält. Han är bara strax över trettio, trots hans relativa ungdom finns det mycket outrett inom honom.

Diskussionen gick vidare med funderingar kring hur man kan gå tillväga för att göra sig osynlig i Sverige idag. Vi undrade också lite över Leo Junkers roll i polisinsatsen på Gotland och över hur polisens metoder beskrivs i boken. Christoffer Carlsson är kriminolog till yrket, hur har det påverkat romanen? Naturligtvis kom vi också in på Leif GW Perssons böcker, är kanske oundvikligt när man diskuterar realism i svenska kriminalromaner.

Titeln Den osynlige mannen från Salem är en hyllning till Maj Sjövall och Per Wahlöös klassiska tio titlar ”roman om ett brott”. Den sjunde boken i serien heter ”Den vedervärdige mannen från Säffle”. Det finns fler referenser till Sjövall/Wahlöö. Min personliga favorit är de två poliserna ”Larsson och Leifby” som anspelar på Sjövall/Wahlöös ”Kristiansson och Kvant”. Christoffer Carlsson låter sina poliser dyka upp i slutet av boken, vilket gjorde mig extra nervös, i ”den vedervärdige” går det ju aningen illa för Kvant.

Jag gillade verkligen slutet, spännande, otäckt och visuellt skildrat. Gjorde visserligen ett par av oss bekymrade för en av de inblandades framtida yrkesliv, fast kanske är det en cliffhanger till nästa bok i serien. Jag kommer definitivt att läsa mer av Christoffer Carlsson!

Och ni som brukar vara med på Vetekatten, det verkar som om renoveringen är klar. Borren hördes inte alls i fredags. Det enda som hördes var vi, så tyst var det ju i och för sig inte alls.

Den osynlige mannen från Salem. Christoffer Carlsson. Utgiven av Piratförlaget 2013.

Publicerat

I livbåten fanns från början 39 personer

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Årets första bokfrukost ägnades åt Charlotte Rogans Livbåten. Boken har beskrivits som spänningsroman eller en psykologisk thriller. En klaustrofobisk bladvändare tyckte några av oss, medan andra invände att den avmätta, iakttagande texten knappast fick dem att leva sig in i dramat. Dock är vi alla överens om att texten är sparsmakad på ett sätt som väcker funderingar, vilket gör ”Livbåten” till en lysande bokcirkelbok.

För vi undrar alla vem är hon egentligen är, bokens unga berättare Grace?  Vad väljer hon att berätta för oss och vad utelämnar hon? Är hon en kall manipulatör som ljuger medvetet och överlagt? Eller är hon bara en ung kvinna med stark överlevnadsinstinkt som år 1914 råkade var med vid atlantångaren Empress Alexandras förlisning?

I det inledande kapitlet får vi veta att Grace är en av de överlevande från livbåt nummer 14, men också att hon är anklagad för mord. Hon skriver på uppdrag av sina advokater, vilka tror att en skriftlig redogörelse för omständigheterna i livbåten ökar hennes chanser till friande dom.

Vi frågade oss hur vi själva skulle reagera i samma situation? Skulle vi vara beredda att dö för att någon annan skulle få leva? Skulle vi sakta ge upp eller skulle vi härda ut? Skulle vi kunna att rå fisk, dricka saltvatten eller rent av förfalla till kannibalism? Kan någon överhuvudtaget på förhand föreställa sig hur hen kommer att reagera eller agera i en leva eller dö situation?

Det enda vi säkert kan enas om är att Grace var en överlevare…

Livbåten är amerikanska Charlotte Rogans debutroman. Hon var över 50 när hon debuterade häromåret efter att har skrivit i över 25 år. Hennes författardrömmar var en väl bevarad hemlighet. Under en period då hennes trillingar! var små, anlitade hon barnvakt för att kunna skriva. Hon tog bilen, körde runt kvarteret, smög in i garaget för att göra om samma manöver då det var dags för barnvakten att gå hem. Det där sistnämnda med barnvakten och garaget gör mig extra glad för att hon slutligen blev publicerad.

Livbåten. Charlotte Rogan. Utgiven 2013. På svenska av Bookmark förlag samma år

Publicerat

Vi kom över havet

IMG_0334-001Vi äter årets sista bokfrukost och vi talar om Vi kom över havet. Vi tycker om när den i sin lätthet – vikt, omfång – tar upp stora och märkliga ämnen – att komma och gå vare sig man vill eller inte. De japanska kvinnorna packar sina kappsäckar med kimonor, penslar och fotografier på männen i A-M-E-R-I-K-A som de gift sig med. Osett så att säga. En bild = ett öde att underkasta sig. Kvinnorna med namnen vi glömmer för att romanen berättar om dem som ett enda VI.

DE som kommer över havet, etablerar sig och återigen får rycka upp bopålar och ge sig iväg till läger – omplaceringsläger, interneringsläger – som straff för andras attacker.

Rytmen säger vi, rytmen som berättar i en takt som gör det möjligt att läsa, omöjligt att låta bli. Om det VI som också alltid verkar omfatta ett DOM och när flyktingströmmarna rinner tas berättarperspektivet över av alla som inte behövde ge sig i väg. Och hur allt återgår till det vanliga.

När den första frosten kommer börjar deras ansikten blandas ihop och suddas ut i våra minnen.

Om det inte vore för romaner, som alltid kan påminna oss.

Vi kom över havet. Julie Otsuka. Utgiven 2011. På svenska av Albert Bonniers förlag 2012. Min pocketutgåva kom 2013.

 

___

God jul!