Sommarbokfrukost i Sigtuna

bild 3En ovanlig frukost i morse på så sätt att vi är 100 personer i stället för 15. På plats är också Åsa Nilsonne, författaren till En passande död, boken för dagen. I övrigt är allt sig likt. Kaffet, brödet och pålägget. Och att vi samtalar och ställer frågor och får veta en del om det vi undrat över när vi läste boken.

En passande död handlar om de otäcka D-orden: Döden och Demensen. När huvudpersonen Lina får veta att hon drabbats av en demenssjukdom, bestämmer hon sig för att inte dö den vidriga död som sjukdomen ofta innebär. Kroppen förtvinar och allt det som är JAG blir förändrat. Till sist återstår ingenting. Och nej, där tänker inte Lina hamna. I stället planerar hon sin passande död, den död som smidigt ska ske och inte ge de närmaste något obehag eller onödigt lidande.

För varför inte: på samma sätt som man kan hyra in en hantverkare för att ta hand om något som skulle vara besvärligt för en, borde man kunna hyra in en mördare för att på överenskommet datum ordna en stilla död. Praktiskt och passande. Men så får Lina möjlighet att delta i en forskning. Plötsligt mår hon bättre. Vad gör hon nu?

En mardröm att hamna i och en dröm att finna en möjlig lösning till. Vi undrar över det rationella förhållningssätt som Lina har. Är det möjligt att utesluta sitt barn så? Researchen är omfattande och vi lär oss mycket. Frågan om livet och döden tar vi med oss. Och vi hummar samstämmigt: ett fantastiskt passande slut.

En passande död. Åsa Nilsonne. Utgiven av Natur och kultur 2013.

Åt frukosten gjorde vi på Stora Brännbo och alltsammans var en del av Sigtuna litteraturfestival.

 

Nu packar vi våra väskor

I morgon är det dags för Sigtuna litteraturfestival. Den lilla trivsamma staden har samlat ihop många intressanta författare och kulturpersonligheter och presenterar ett intressant program.

Som bekant har vi en frukost där på söndag morgon och i skrivande stund är det 17 anmälda som vill prata om Åsa Nilsonnes En passande död. Den är riktigt otäck och spelar upp min egen mardröm – den att jag ska drabbas av en demenssjukdom. Samtidigt är den ju just därför så intressant och det ska bli väldigt spännande att diskutera den.

Jag vet att jag kommer gå en litterär rundvandring på Sigtunastiftelsen och lyssna till ett samtal i Mariakyrkan. Resten får ge sig, helt enkelt.

Säsongsavslutning: Den man älskar

Säsongsavslutning på vårens bokfrukostar. Idag var det jag mot världen. Bra! sa jag och viftade med Den man älskar av Emily Giffin. Nja, eller nej eller läste inte ut sa de andra. Vad tusan!

Vi erkänner:  Marie och jag valde först genre och sedan titel. Chick lit: ”Genren har blivit utskälld för att vara ytlig och kommersiell, hyllad för att både avspegla kvinnors liv och erbjuda ett gott skratt i vardagen, och dödförklarad mer än en gång” skriver Maria Nilson och Helene Ehriander i sin bok med samma namn. För vår del var vi bara osäkra. Vi dammsög bokbloggar och specialistläsare för att hitta den bästaste bästa i genren. Vi ville ha bra läsning och bra samtal på säsongavslutningen.

Och det fick jag!  För här var en utmärkt underhållningsroman med bra driv rätt igenom. Karaktärerna är väl uppbyggda och komplexa. Andy och Leo blir mer än Den goda och Den dumma. Trovärdiga. Dessutom tyckte jag om klassperspektivet och stad vs land.

Så vad gillade inte mina fellow bokklubbare? Det var att storyn var trist och seg. Att Ellen var ett mähä. Att Leo och Andys handlingar var för lätta att förutsäga.

Men nej ni. Här får jag sista ordet! Visst finns det lite jaja i historien, men sammantaget tycker jag att det här var ett fint stycke chicklit.

Den man älskar. Emily Giffin. Utgiven av Forum 2009. Min pocketutgåva gavs ut av Bonnierpocket 2010

Sommarläsning

Här kommer  boktips för sommarläsningen från dagens frukostbokkubbare:
Austenland av Shannon Hale
God natt, oktober av Valle Wigers
Vägen mot bålberget av Therése Söderlind
Gigantens fall av Ken Follet
Aagat av Marlene Van Niekerk
Biografi om Richard Burton. (Här hittar jag ingen lämplig länk. Hjälp!)
Beethoven–biografin av Åke Holmqvist
Något av Selma Lagerlöf, t ex Jerusalem eller noveller
NW av Sadie Smith
Wallflower av Stephen Chbosky
Frihet av Jonathan Franzen
The Yellow Birds av Kevin Powers
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
Food Junkie av Mons Kallentoft
Transatlantic av Collum McCann
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu
Stål av Silvia Avallone
Z av Zelda Fitzgerald

 

En frukost med Jonas Gardell

Vet ni vad som hände i fredags? Jo, Jonas Gardell besökte vår bokfrukost för att ta emot litteraturpriset som bokbloggarna röstade fram i vintras. Jonas Gardells fina bok Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken vann omröstningen bland bokbloggarna och boken fick Bokbloggarnas litteraturpris 2012 och så här glad blev han för det:

jonas1

Jag hade ju planerat värsta talet men Jonas charm tog över och jag fick aldrig tillfälle att berätta om när vi träffades för 25 år sen, i logen på Skandiateatern (jag har skrivit om det en annan gång här). Så här var det.

Jag var 15 år och Jonas Gardell turnerade med en show tillsammans med Kim Hedås. Det var blandat prator, stå-upp, sång och musik. Jag hade läst alla hans då skrivna böcker  och med mig på showen, i min skolväska, hade jag ett svenskaarbete jag gjort om Jonas Gardell. Det var ungefär tre eller fyra handskrivna a4-sidor med biografi och en recension av boken Vill gå hem. På framsidan hade jag tecknat av hans porträtt i svartvitt.

Jag var där med en släkting och när föreställningen var slut så tog min släkting upp uppsatsen ur min väska och sa: – Det här måste Jonas se!
Sen stegade hen fram till scen, hoppade upp och gick in bakom ridån och ropade ”Joooonas”.
Jag höll på att skämmas ihjäl på ett sånt där sätt som bara tonårstjejer kan när föräldrar gör bort sig.

En stund senare kom hen ut och sa att Jonas Gardell ville träffa mig. Inne i logen, som var stökig och rörig, med några soffor och ett överbelamrat bord satt han och såg jätteglad ut och bläddrade i mitt skolarbete. Vi pratade en stund men jag minns inte alls om vad och Jonas frågade om han skulle signera arbetet och jag sa ja. På framsidan skrev han ”En 5:a från Jonas Gardell.”.

Min plan var egentligen att leta upp det här arbetet men eftersom vi renoverar hela vårt hus ligger det just nu nerpackad i någon av de 40 flyttkartonger som står i vardagsrummet.

Hur som helst hade jag tänkt berätta den här storyn i fredags och avsluta med att säga att jag nu är glad och stolt över att kunna sluta cirkeln genom att själv, å alla bokbloggares vägnar, få dela ut en 5:a tillbaka till Jonas Gardell för hans fantastiska bok Torka aldrig tårar utan handskar.

jonas2

Här är en bild från frukosten som blev precis sådär härlig som vi hoppades på. Vi fick både bjuda honom på thé och ställa alla frågor vi ville och han svarade generöst. Så generöst att han nog kom försent till sitt kommande möte!

Tack Jonas för bok och trevlig frukost på Vetekatten.

Här finns Breakfast Book Clubs tidigare recension av boken.