Kategori: Frukostträffar

Publicerat

Frukostträff med Hoppas

Det var dags för årets sista frukost i decembermörkret. För ett år sedan diskuterade vi Unni Drougges Bluffen. Då var jag höggravid och kom dit ensam. Under hela 2011 så har jag haft sonen Bob i släptåg. Första halvåret låg han mest och sov i sin vagn men under hösten har han velat vara med och prata eller krypa runt under bordet och smaka på deltagarnas skor.  Därför var det ganska skönt att komma själv den här gången eftersom stafettpinnen nu är överlämnad och Bob nu mer är hemma med sin pappa och jag ska förtjäna familjens levebröd. Men inte är vi bäbislösa på bokklubben för det. Cecilias lilla Astrid föddes för fem veckor sen och gjorde premiär på träffen med att sova sig igenom hela frukosten!

Vi diskuterade Hoppas. Ungdomsromanen som Åsa Anderberg Strollo vann priset Spårhunden med. Ett välförtjänt pris tyckte nog de flesta i klubben för rösterna var samstämmiga – det var roligt att få läsa en sån bra och fängslande bok som avslutning på året. Boken är välskriven och rapp. Man vill inte sluta läsa för det är spännande hela tiden. Några ologiska luckor emellanåt (som hur kommer det sig att deras mobiltelefoner bara funkar sådär) men det är överkomligt och inget vi hakar upp oss på.

Några diskuterar Jonnas, huvudrollsinnehavaren, drivkraft och menar att den inte är trovärdig medan andra inte håller med utan menar att det precis är sådär att vara ung.

Slutet är öppet för olika tolkningar. Vi diskuterar några olika alternativ och kommer fram till att det öppna slutet ändå är det allra bästa.

Jag glömde tyvärr ta bilder även den här gången. Påminn mig nästa gång i januari då vi ses och diskuterar noveller. 12 januari ses vi!

Publicerat

Allt är i rörelse

Någon har inte läst, men tycker att författaren är tillräckligt intressant för att komma att lyssna på diskussionen. Någon annan har läst hundra sidor och vill bli övertygad att läsa vidare. Andra har läst och åsikterna om läsningen är blandade. En vanlig bokfrukost på Vetekatten alltså.

Vi börjar i romanen. Allt är i rörelse tar sin utgångspunkt i ett hus i Österlen där fotografen Joar förbereder sin retrospektiva utställning. Det går trögt. Tröskeln är hög numera för att ta sig samman, betrakta sitt verk och göra ett slags urval som visar…ja vadå? Somligt är man stolt över, annat skäms man för. Tankarna om skapandet gnager sig genom hela romanen. I stället läser han, lyssnar på musik, ser på tv, umgås med sin väninna Anne som då och då kommer över. Att vara sextioårig man, vad är det? Bara ångest inför döden?

I hasorna hänger brodern Nicklas, framgångsrik företagare av förpackningar. Han tränger sig in i Joars liv, rent bokstavligt  in i huset. Samlar ”familjen” och sätter igång ett drev mot Joar med brev, sms och socialkontoret i bygden inblandad. Joar drar till Kanarieöarna men måste ändå återvända. Allt är åt helvete. Allt är i rörelse.

Vi diskuterar Lundells drag att lägga berättarjaget i boken så nära sitt eget liv. Österlen. Konstnärskapet. Det som gör att många ständigt tänker att det måste vara självbiografiskt. Ett berättartekniskt knep, tänker vi. Runt författaren finns många myter, förväntningar och fördomar. Varför inte dra nytta?

Samhällskritiken då? Gnället som flera recensioner pratar om. Jodå, mycket sätts under lupp och inte mycket kommer undan. Historien börjar strax före valet 2010 och den unkna politiska situationen beskrivs, kommenteras och ratas. Som vanligt ett Lundellskt finger upp i luften och känna av vart vindarna blåser. Men ingen lösning presenteras egentligen, påpekar en av frukostätarna. Därav kanske kommentarer om just ”gnäll”.

Någon saknar dramaturgi och gestaltning. Två viktiga vändpunkter lämnas därhän, menar man och berättelsen är en beskrivning. Någon annan säger att hela boken i sig är en gestaltning av ett tillstånd. Språket tenderar stundtals att bli prosalyriskt. Är det inte som bäst då, funderar vi? Det uppbrutna. Det associativa länkandet som gör att man inte får släppa taget för risken att glida ur berättelsen. Hur håller man fast?

Troligen skulle en del kunna skäras bort, omtagningar och ovidkommande som stör läsrytmen, säger vi och sväljer den sista tuggan av smörgåsen. Men exakt vad är vi osäkra på. För allt är i rörelse. Vi också.

_____

Jag gillar som bekant Ulf Lundells författarskap, musik och konst. Jag har förstås läst allt han har skrivit, från Jack 1977 till Allt är i rörelse 2011. Den enda romanen jag har läst om är Jack.  Håller de fortfarande? Vinter i paradiset, Hjärtats ljus, En varg söker sin flock, Värmen – romanerna jag tyckte så mycket om? Jag ska kolla. Göra min egen retrospektiva sondering.

 

Publicerat

En liten smula underbar – frukostträff

Idag slog vi rekord i deltagare med hela fyra nykomlingar. Om jag inte missräknat så var vi 14 stycken deltagare mot tidigare rekord 12 stycken. Otroligt roligt att så många vill äta frukost med oss.

Vi grottade ner oss djupt i Dawn French bok En liten smula underbar. Dawn French, känd från French & Saunders och Ett herrans liv. Förväntningarna var höga på en rolig bok och visst låg skrattet nära många gånger men förväntningarna infriades inte riktigt tyckte många i församlingen.

Några störde sig på språket och menade på att medelklassbritter inte pratar så, medan några av oss andra inte alls tänkt på det och själva hade erfarenhet av överklassbritter som förfallit i språket. Även våra åsikter skiljde sig åt kring karaktärerna, några älskades och några ogillades.

Det tog lång tid innan det riktigt började hända saker. En lång transportsträcka (lite tråkigt) men en händelsrik upplösning. Så kanske man kan sammanfatta det hela.

Och så var det Bobs sista träff. Min son alltså. Nu ska han hänga med sin pappa istället och ärligt talat börjar han bli för stor och rastlös för att hänga på frukostcirklar. Han är ju snart 10 månader och kryper och klättrar hellre omring än att drica the och prata böcker. Men nästa gång kanske vi har en ny bäbis med oss. En av våra flitigare frukostdeltagare Cecilia föder vilken dag som helst. Lycka till!