Kategori: Frukostträffar

Publicerat

Bokfrukost om I södra Norrland väntas regn

Det första vi måste säga är att Cecilia Klangs boktitlar är så otroligt klipska. Vid första anblicken tänker man att det är en bit fyndig och romanpassande väderprognos, och det är det förstås, men när man läst boken förstår man att det är närmast är en förklaring till viktiga delar i boken. Så smart!

Häromdagen hade vi säsongens första bokfrukost och fick möjlighet att äta med och prata med författaren. (Vill ni förresten veta mer om Cecilias frukostvanor måste ni ju läsa intervjun). Vi hade alla haft en bra läsning och diskussionen blev livlig och bitvis högljudd. Romanen är karaktärsdriven och just de komplexa karaktärerna är så roliga att prata om. De är mångfasetterade. Somliga gillar man mer, andra mindre.

Huvudpersonen är Susanne som bor i bruksorten Forshammar tillsammans med maken Lars. Hon har tagit hand om hem och barn i många år. Men nu visar det sig att Lars vill sluta som chef på företaget och har köpt en härlig kåk utanför Halmstad dit han tänker sig att de ska flytta. Men det tänker inte sig inte Susanne. Flytta från Forshammar! Så otroligt dumt och sorgligt att han vill det. Så hon flyttar ut till sin mammas rätt slitna sommarstuga för att fundera över vad hon ska göra med livet.

Lite så här sa vi:

Åh, denna Lotta. Inte för att jag särskilt gillade henne i stort sett hela boken, men så otroligt driftig kvinna! Utan henne skulle väl samhället stanna.

Det är intressant att få lite glimtar från förra boken.

Romanen är så välkomponerad och är lättläst med ett bra språk.

Carl, han har gått alla förverkliga dig själv-kurser eller hur. Kommer han komma fram någon gång?

Jag gillar tillbakablickarna, det blir som ett pussel. Och när man slår igen boken så förstår man ju så mycket, hur folk blir som de blir.

En riktigt bra relationsroman!

I södra Norrland väntas regn. Cecilia Klang. Utgiven hos Polaris förlag 2023. Om Kan innehålla spår av Tommy Roos har jag skrivit så här.

Publicerat

Bokfrukost om Bytet av Stefan Ahnhem

Trots lokförarstrejk blev vi ett gäng som käkade frukost med Stefan Ahnhem härom morgonen. En timmes givande samtal om hans senaste roman, Bytet. Han har tidigare skrivit klassiska polisromaner med som Maggan sammanfattar ”i den stil som karaktäriserade Henning Mankells, Åke Edvardssons och Håkan Nessers 90-talsdeckare”. Nu är det thriller-dags.

Alltså, psykologisk thriller i bokform, det är jag ju egentligen för vek för. Film går bra för jag blundar bara om det blir för otäckt. Men när det dras upp onämnbara ting ur avloppet i böckerna, hur ska jag blunda då?

Med det sagt läste jag ändå den obehagliga och mycket spännande Bytet med behållning och stundtals med ena ögat. Den är oväntad, annorlunda och sinnrikt konstruerad vilket gör att så fort man tror sig veta vart hän det barkar kommer en twist som får en att dra efter andan och utbrista i ett va! Vi är alla imponerade.

Allt kretsar kring två tjusiga par som bytt boende med varandra. Det ena paret ska ”hitta tillbaka till varandra” så långt ifrån vardagen som möjligt, det andra är på plats i Stockholm för en konstutställning. Men inte bara romanen är sinnrik, så är också bakgrunden till bostadsbytet. För så enkelt som att de bara bytt hus för att få några härliga veckor i ny miljö är det förstås inte. Brrr. Romanen är mycket filmisk och det är lätt att visualisera miljöerna. Santa Cruz och Stockholm med skärgård.

Ahnhem är verkligen en durkdriven spänningsförfattare. Romanen har hög fart och mycket dramatik Jag ville läsa hela tiden, andra menade att man behövde andas och lugna ner sig mellan varven. Vi diskuterar romanpersonerna och hur de gestaltas. Att vi än håller på den ena, än på den andra personen i romanen. Vem kan man egentligen lita på?

Jo, vi försökte pressa Stefan på om han lämnat polisdeckarna bakom sig. Men vad fick vi egentligen för svar?

Bytet av Stefan Ahnhem. Utgiven på Forum förlag 2023. Du kan läsa Maggans reccar om Arton grader minus och Motiv X.

Publicerat

Bokfrukost om Vi av Edgar Corvera

I veckan bokfrukosterade vi om romanen Vi, tillsammans med författaren Edgar Corvera och förläggaren Maria Såthe.

Vad är ett vi? Vilka är jag ett vi tillsammans med? En enkel och svår fråga som vi pratar om över morgonkaffet. Vem är Orlando, huvudpersonen, ett vi tillsammans med? Sin lilla son, sina föräldrar, släktingarna som är kvar i Belarus?

Den tunna boken spänner över tid och rum. Vi imponeras över att den kan omfamna så många berättelser utan att vare sig bli spretig eller ytlig. Här är klass, kärlek och främlingskap. Att hitta sig själv på platser som inte känns hemma. I fragment flyttas vi mellan Sydamerika, Sverige och Belarus. Mellan nutid och dåtid och aldrig tappar vi tråden. Språket är koncist. Lättläst och vackert.

Vi längtar redan efter nästa bok av författaren.

Vi. Edgar Corvera. Utgiven hos Wahlström & Widstrand 2023

Publicerat

Bokfrukost om Den svarta månens år

Häromdagen var det bokfrukost för Den svarta månens år av Ellen Mattson. Vi brukar ha delade meningar om böckerna vi läser, men den här gången var det extra mycket polarisering. Team Ja eller Team Nej.

Roman-mannen, som ju är vårens tema, heter David och har blivit entledigad från sin tjänst på universitetet. Han är inte ledsen för det. För det första är han trött på jobbet. För det andra kan han nu ägna sig åt sin forskning om översättningar av Illiaden. Men så halkar han på en isfläck och huvudet får en rejäl smäll. Vad händer sen? Allting förändras. En bok försvinner och måste hittas. Slumpvisa möten uppstår där personer verkar veta saker om David som han själv inte känner till. Han tvingas ut till främmande platser, pushad av den inre driften att hitta boken. Vi kan inte sätta fingret på hur mycket han fantiserar och drömmer om allt i sin omskakade hjärna. Händelserna blir mer allt mer orimliga och absurda för att nå ett fantastiskt crescendo och sedan ta slut. Alltså slut.

Vi diskuterar om hur vi hade uppfattat den här romanen om det vore en kvinnlig huvudperson, allt annat lika. Vi är nog (tyvärr) övertygade om att vi sett på personen annorlunda. Någon menar att man skulle tyckt mer synd om en kvinnlig huvudperson, eller betraktat henne som ett offer. Det är en intressant fråga och kan ställas till många berättelser.

Team Ja tycker att det är kafka-ish med det mardrömslika och absurda. Så intressant att läsa om äldre universitetsmän. Team Nej tycker att det är rörigt och obegripligt och att slutet har mer att önska. Vi är däremot helt eniga om det fantastiska språket. Konkret och drömlikt om vartannat.